. IHvarjehanda nyheter. Ceksaljett vad. Jag slår vad med dig om en butelj vin, sade en herre till sin vän, att du skall resa dig från stolen, innan jag bedt dig två gånger. Må gå! svarade vännen. Res dig upp! ropade den andre. Nej, det gör jag icke, svarade hans vän med mycken bestämdhet. Då kan du sitta qvar, tilldess jag säger åt dig en gång till, svarade den andre. Som vännen märkte, att han ej vidare blef ombedd ait stiga upp, så reste haw sig utan vi dare omständigheter och förlorade vadet. Höga böter för öMMörsäljning. I staten Massachusetts i Amerika tridde den 1 juli en ny lag i verkställighet, hvilken vid straff af böter, vexlande från 100 till 1,200 dollars, med tillägg af ifrån en månads till och med tre års fängelse belägger försäljningen af ej altlenast spritdrycker, porter och öl, utan jemvil af svagdricka och cider. sEngelskt. För kort tid sedan, berättar en tidning från Sydryssland, kom en engelsman till sitt lands konsul i Odessa och begärde underrättelser om den närmaste vägen till Indien. Konsuln rådde honom att gå med en ångbåt öfver Svarta hafvet. — Nej, svarade engelsmannen, jag vill resa landvägen. — Så res då med ogtdiligens, föreslog konsuln. — Det vill jag 1icke-hellersvarade den egensinnige engelsman: nen och skakade sitt röde hutvud, jag önskar göra en fot-resa till Indien. Konsuln undersökto nu den resandes papper närmare, men då han fann dem vara i fullständigaste ordning, gaf han den resande alla de upplysningar, han kunde, samt dolde icke heller att detta sätt att färdas till Indien var förenadt med icke blott besvärligheter, utan itven faror. Det hjelpte dock ej; engelsmannen tog käpp och ränsel och gick. Några dagar derefter kom en annan engelsman till konsuln och frågade andtruten, om inte en resande, klädd liksom han, varit der och öfver Tiflis begifvit sig till fots till Indien. Konsuln jakade naturligtvis härtill och anmärkte, att han trodde att engelsmannen ej var ritt klar i hufvudet, ofter han gifvit sig ut på en så äfventyrlig färd. h. det fattas honom, minsann, ingenting i den en, försäkrade hans nyss anlände landsman; — han har slagit vad att han skulle göra en fotresa till Indien, och jag går nu efter för att kontrollera, att han uppfyller vilkoret. Ett bröllop å tulkthuset. I Jeffersonrilles tukthus i Amerika sitter en ung vacker flicka, som för delaktighet i en större stöld blifvit dömd till fem års tukthus. IHon är mycket stilla och sedig, samt försäkrar beständigt att hon är oskyldig till det brott, för hvilket hon lider straff. En ung landtbrukare, som var förlofvad med flickan före hennes dom, är så fast öfvertygad om hennes oskuld, att han så ofta han dertill kan erhålla tillåtelse besöker henne i tukthuset. Då han för kort tid sedan åter var der, frågade honom en af uppsyningsmännen om han verkligen efter hennes befrielse ville gifta sig med henne? Han bejakade denna fråga med starkt eftertryck. Nå, sade uppsyningsmannen, hvarför gifter ni ej er då hellre med detsamma, ni kunde då mycket lättare utverka hennes befrielse.t Den ungo landtbrukaren var straxt beredd dertill: fängelsedirektören och presten blefvo tillkallade, tillåtelse erhölls och de båda älskande vigdes i närvaro af de andra qvinliga fångarno. Genast uppsökte den unge äkta mannen guvernör Jaker, för att bedja om nåd för sin unga, oskyldiga hustru. Svaret är ännu ej gifvet. men anges blifva tillfredsställande. Ilyllming. En fryntlig värdshusvärd vid Nytorvet i Köpenhamn uttryckte sina undersåtliga känslor vid kronprinsessans ankomst med följande ord, anbragta i transparent: Velkommen Lovisa til Dansas Land, Ier tordner ett Hurra fra alle Mand, Iler knalder Champagne og Sodavand, Og drikkes af Miend,,som vil og ka