.
IHvarjehanda nyheter.
Ceksaljett vad. Jag slår vad med dig
om en butelj vin, sade en herre till sin vän,
att du skall resa dig från stolen, innan jag bedt
dig två gånger. Må gå! svarade vännen. Res
dig upp! ropade den andre. Nej, det gör jag
icke, svarade hans vän med mycken bestämd-
het. Då kan du sitta qvar, tilldess jag säger
åt dig en gång till, svarade den andre.
Som vännen märkte, att han ej vidare blef
ombedd ait stiga upp, så reste haw sig utan vi
dare omständigheter och förlorade vadet.
Höga böter för öMMörsäljning. I
staten Massachusetts i Amerika tridde den 1
juli en ny lag i verkställighet, hvilken vid straff
af böter, vexlande från 100 till 1,200 dollars, med
tillägg af ifrån en månads till och med tre års
fängelse belägger försäljningen af ej altlenast
spritdrycker, porter och öl, utan jemvil af svag-
dricka och cider.
sEngelskt. För kort tid sedan, berättar en
tidning från Sydryssland, kom en engelsman till
sitt lands konsul i Odessa och begärde under-
rättelser om den närmaste vägen till Indien.
Konsuln rådde honom att gå med en ångbåt
öfver Svarta hafvet. — Nej, svarade engelsman-
nen, jag vill resa landvägen. — Så res då med
ogtdiligens, föreslog konsuln. — Det vill jag
1icke-heller- svarade den egensinnige engelsman:
nen och skakade sitt röde hutvud, jag önskar
göra en fot-resa till Indien.
Konsuln undersökto nu den resandes papper
närmare, men då han fann dem vara i fullstän-
digaste ordning, gaf han den resande alla de
upplysningar, han kunde, samt dolde icke heller
att detta sätt att färdas till Indien var förenadt
med icke blott besvärligheter, utan itven faror.
Det hjelpte dock ej; engelsmannen tog käpp och
ränsel och gick.
Några dagar derefter kom en annan engelsman
till konsuln och frågade andtruten, om inte en
resande, klädd liksom han, varit der och öfver
Tiflis begifvit sig till fots till Indien. Konsuln
jakade naturligtvis härtill och anmärkte, att han
trodde att engelsmannen ej var ritt klar i huf-
vudet, ofter han gifvit sig ut på en så äfventyr-
lig färd.
h.
det fattas honom, minsann, ingenting
i den en, försäkrade hans nyss anlände lands-
man; — han har slagit vad att han skulle göra
en fotresa till Indien, och jag går nu efter för
att kontrollera, att han uppfyller vilkoret.
Ett bröllop å tulkthuset. I Jeffer-
sonrilles tukthus i Amerika sitter en ung vacker
flicka, som för delaktighet i en större stöld blif-
vit dömd till fem års tukthus. IHon är mycket
stilla och sedig, samt försäkrar beständigt att
hon är oskyldig till det brott, för hvilket hon
lider straff. En ung landtbrukare, som var för-
lofvad med flickan före hennes dom, är så fast
öfvertygad om hennes oskuld, att han så ofta
han dertill kan erhålla tillåtelse besöker henne
i tukthuset. Då han för kort tid sedan åter var
der, frågade honom en af uppsyningsmännen om
han verkligen efter hennes befrielse ville gifta
sig med henne? Han bejakade denna fråga med
starkt eftertryck. Nå, sade uppsyningsmannen,
hvarför gifter ni ej er då hellre med detsam-
ma, ni kunde då mycket lättare utverka hennes
befrielse.t
Den ungo landtbrukaren var straxt beredd der-
till: fängelsedirektören och presten blefvo till-
kallade, tillåtelse erhölls och de båda älskande
vigdes i närvaro af de andra qvinliga fångarno.
Genast uppsökte den unge äkta mannen guver-
nör Jaker, för att bedja om nåd för sin unga,
oskyldiga hustru. Svaret är ännu ej gifvet. men
anges blifva tillfredsställande.
Ilyllming. En fryntlig värdshusvärd vid Ny-
torvet i Köpenhamn uttryckte sina undersåtliga
känslor vid kronprinsessans ankomst med följande
ord, anbragta i transparent:
Velkommen Lovisa til Dansas Land,
Ier tordner ett Hurra fra alle Mand,
Iler knalder Champagne og Sodavand,
Og drikkes af Miend,,som vil og ka