jollen firas ned, och snart står den hemvändande sjömannen på stranden, omgifron af anhöriga och vänner; det är exa rask yngling om ijugo år, med kinder i rasiliens varma sol, med evgelskt guldmynt i fickan, blarklädersbatten på sned och halsduken af siden vårdslöst slingrad on halsen. Så riggad, är han farlig 2og för flickorna — och återseendars höja tänder läst en slocknad kärleks låga... Hvilka nöjen har skärgårdsflickan i sin ålders vår? Erbjada t. ex. de långa stöckholmsre-orna ingen omvexling för ögat, ingen förströglse åt sinoet? Åbjol När sjötbåten ilar fram öfver fjärdarne och sunden, passcrar den än en bullrande ångbåt, än en stolt tremastare för fulla segel och än åter den anspråkslösa roslagsskutan. Den sistnämnda har masik ombord — en fiol, ackompag.erad af der raggigs skeppsbundens sträfva skall. Skeppsren.är -bekant och prejas an: God dag! Har står det tll? Hvart skall ninu? Längre fram mötes en åemväidande sjötbåi — dena för gravnar från samma by. De irraktora med Stockholmsbullar och berätta hvad hvalen sednast gällde... Snart är man i Waxholm: der rastas en stund och drickes kaffe å 4 öre koppen — det är väl dyrt, men varan är godt Så åter några timmars styf rodd. Vid Kungshamn börjar ett fist duggregn falla, Klockan tu på morgonen lägger båten-till vid Fjäderbolmarno. Der dansas i krogsalen, och skärgårdsflickan träffar många bekanta. Jn flicka från Stockkolm är äfven der. IHosdansar beständigt, Afven då musiken är tyst. Det är skärgårdslufs och ränanstenslaft! En stark och sto-växt Wermdöflickalmediirygg och tvärsäker uppsyn a-märker fyndigt nog, ätt daa der damen gör så många honnörer! Men tiden är låsgt liden, ty Mblockan är nära fyra på morgonen och det är tre qvarts mil till Stockholm. Sjötbåten lägger pt: föttersa hvila från dasasen, men armarne arbeta med roddea. Rognet strömmar ned från den molshöljda himmeln. Sutligen saktar det af, himmelen klarnar: upp och vid främkomsten till Stockholm bryter solen fram, bestrålande med aitt klara ljus fartygen på Strömmen, Skeppsbrokajen och hnfvudatadens många tak och tor2; åsgbåtar hvissla, handar skälla, kärror skramia, öfverallt är Uf och rörelie — och alit är så olikt den aflägssa bembygden3 kobbar och skär. ic