jollen firas ned, och snart står den hemvän-
dande sjömannen på stranden, omgifron af an-
höriga och vänner; det är exa rask yngling
om ijugo år, med kinder i rasiliens
varma sol, med evgelskt guldmynt i fickan,
blarklädersbatten på sned och halsduken af
siden vårdslöst slingrad on halsen. Så rig-
gad, är han farlig 2og för flickorna — och
återseendars höja tänder läst en slocknad kär-
leks låga...
Hvilka nöjen har skärgårdsflickan i sin ål-
ders vår? Erbjada t. ex. de långa stöck-
holmsre-orna ingen omvexling för ögat, ingen
förströglse åt sinoet? Åbjol När sjötbåten
ilar fram öfver fjärdarne och sunden, passc-
rar den än en bullrande ångbåt, än en stolt
tremastare för fulla segel och än åter den
anspråkslösa roslagsskutan. Den sistnämnda
har masik ombord — en fiol, ackompag.erad
af der raggigs skeppsbundens sträfva skall.
Skeppsren.- är -bekant och prejas an: God
dag! Har står det tll? Hvart skall ninu?
Längre fram mötes en åemväidande sjötbåi
— dena för gravnar från samma by. De irrak-
tora med Stockholmsbullar och berätta hvad
hvalen sednast gällde... Snart är man i Wax-
holm: der rastas en stund och drickes kaffe
å 4 öre koppen — det är väl dyrt, men varan
är godt Så åter några timmars styf rodd.
Vid Kungshamn börjar ett fist duggregn falla,
Klockan tu på morgonen lägger båten-till vid
Fjäderbolmarno. Der dansas i krogsalen, och
skärgårdsflickan träffar många bekanta. Jn
flicka från Stockkolm är äfven der. IHosdan-
sar beständigt, Afven då musiken är tyst. Det
är skärgårdslufs och ränanstenslaft! En stark
och sto-växt Wermdöflickalmediirygg och tvär-
säker uppsyn a-märker fyndigt nog, ätt daa
der damen gör så många honnörer!
Men tiden är låsgt liden, ty Mblockan är
nära fyra på morgonen och det är tre qvarts
mil till Stockholm. Sjötbåten lägger pt: föt-
tersa hvila från dasasen, men armarne arbeta
med roddea. Rognet strömmar ned från den
molshöljda himmeln. Sutligen saktar det af,
himmelen klarnar: upp och vid främkomsten
till Stockholm bryter solen fram, bestrålande
med aitt klara ljus fartygen på Strömmen,
Skeppsbrokajen och hnfvudatadens många tak
och tor2; åsgbåtar hvissla, handar skälla,
kärror skramia, öfverallt är Uf och rörelie
— och alit är så olikt den aflägssa bembyg-
den3 kobbar och skär.
ic