SEETSCESETORRENNNN tet ORRN — VY
Nya skandinaviska fan-
i deringar.:
Den danska officiösa Berlingske Ti-
dende yttrar i en artikel med rubrik:
Jförmälningen och skandinavismen:
Stridiga yttranden hafva hörts i anledning
af den Hyas skedda förmälningen mellan kron-
priosen Fredrik och prinsessan Lovisa. Som-
liga antaga att den kommer att verka för,
andra åter att den kommer att verka emot
skandinavismen. VI skola så godt vi förmå
Jemöa en skärf till åstadkommasde af klar-
het U denna skeobara motsägsl3e, ;
En person skärkte en gång sin lilla dotter
månen och barnet jublade öfver gåfvanv, när
det såg den stråla på himlen, Då fogade
olyckan att ox jemnårig kusin hade fått sam-
ma present af sil mor, och härigenom upp-
stod kif och oei.i;het mellan de små. Jag:
tillstår att jag otta omedvetet hår kommit
att tänka på dennu tvist, när jag sett striden
mellan antiskändinsver och skandinaver samt
mellan skandisaver inbördes angående den
större eller mindre innerligheten i den skan-
didaviska föreningen. Förhållandet ar ju helt
oOnkelt det, att en skandivavisk förening för
närvarande är ouppnåelig, och att tvisten om
denna sak fördenskwl icke är prakti.k och
politisk, utan teoretisk och. poetisk. Det fius
alldeles ingen 2ailedning att artsga, att den
svensk-vorska regeringen har ändrat den håll-
ning, hon Emot oss jäkttog under sednaxte
kriget.
Vi kunde ha önskat att denna hållning hade
vårit annorlunda och att. Sverige-Norge Hade
lemnat oss ött kraftigt bistård i vår strid för
nördens gamla gräasl). Icke desto mindra
uppskatta vi svenak-norska regeringens vän-
apliga neutralitet samt att hon visade sig
stark nog att icke låta fresta sig till att be-
mäktiga sig Sseland och småösrne ?), mot det
återstående Danmarks öfvyerlåtande åt Tysk-
land. Vi äro förvistade att hvarje avensk-
norsk regering skall blifva. stark nog att mot-
stå en sådan frestelse och att ej heller folket
i Sverige och:Norge skall tillåta rågon rege-
rivg att gifva efter för en sådan?), ock vi
behöfva derför icke den ytterligare säkerhet
som förmältingan . sifver Oss I detta hänse-
erde, likasom. dot äfren är säkert att Köpen-
hamn och Seeland åldrig akola skilja sitt öde
från Fyens och Jutlands. Men det förefins
ingenting som antyder att srersk-rorska ra-
gerihgen skalle hafva för afsigt att så längra
Och inträda i en allians Eller änau närmare
förbindelse med Danmark. 3
Det är var ställning som är hotad; det är
våra förhållanden som icke. åro definitivt ord-
nade; det är derför-naturligt att nödvändig-
heten af nordens erhet gentemot utlandet först
har klarpat för oss.) Sverige och Norge ha
stått utanför den nya tidens strider; det 1or-
dras mycket för att rycka dem ur den för-
tröstansfulla säkerhet, soi är född och närd
af den isolerade belägsnheten. Faroroa äro
afläginare; derför blundar man för dem.) I.
verige och Norge har det skandinaviska ar-
betet derför ett vidsträckt fält. Mao räcke
Danmark hacden! Det kan icke vara något
tvifvel om att den skall Hlifvs mottagen. Må
Mån kommå fram med ett förslag, som går
ut på att befrämja nördens enhet i förhållande
till utlandet. Man vet at don danska kun-
2) Det förstås att man skulle då ha tyckt om
att fårbjelp. Men obegripligt är att man icke
åtminstone så långt efter inser att dennaä Hjelp
ej skulledha räckt till och således varit onyttig.
2) .Gudskelot, det fölldå aldrig någon svensk in:
3). Ja, derom kunna -danskarne nog vara för-
vissads.
4) Här återfinner man den gamla skandinaviska
finten att framställa förhållandet såsom om Dan-
marks integritet vore af större intresse för Sve-
rige än någon annan stats.
5) Det ätvju fråh Ryssland, ej från Tyskland,
arorna hota.
TOD RRSSPR GRE RAGE VETEN SER DAS T NT FSLPV RN SOT TI RANA