Hvarjehanda nyheter,
Ett attentat på kejsar Napoleon
För några dager sedätilrusäde en man med upp
rördt ansigfe och vilda blickar im på telegrafby
rån vid jernyvägsstationen i Meaux.
— Fort, gif hit bläck och penna!
— Var så god, min herre . sv.
Mannen grep hastigt pennan, skrof och lem-
nade den förvånade telegrafisten följande tele-
gram:
Hr X. n:o 00, Paris.
Kojsareh måste bort i morgon; i hans stille
insättes prinsen. Telegrafisten blef het om öro-
nen, trodde att det gällde kejsarens lif, ville
ej expediera telågrammet och gjorde det icke
heller förrän mannen bpplyste, attihr X. var en
tidningsredaktör, som redan hade skrifvit en no-
tis om kejsarens afresa till Chålons, och ville
olyckan att det i stället var prinsen som reste.
Telegrammet gällde en ändring i tidningsnotisen.
fjAnekdot. Några dagar innan konstotställ-
ningen i Göteborg afslutades stodo två goda vin-
ner framför en af de vackraste, ännu osålda taf-
lorna. Den der taflan skulle du iköpa, bror!,
sade den ene. — Jag? Nej, hvarför de! — Jo,
se du har rå du — —, — 4Ahja, hvad råheten
beträffar så . . ., började den andre, smått krå-
mande sig, men äfbröt sig helt skamflat, då vän
neng gapskratt gjorde honom uppmärksam på
till hvilken infam tvetydighet, han i hastigheten
gjort sig skyldig.
Fransk korrespondens från
Stockholm, Redaktionen af Södermanlands
ling tidning Har blifvit meddeladt hvad en i
Paris vistande svensk skrifver angående en del
af då sednakte högtidligheterna i Stockholm;
— TT —- I svevska tidningar har jag lästTlitet
om de första dagarnes högtidligheter i Stock-
holm. men det utförligaste ändock i en fransk
tidning lIa Patrie, som skickat en korrespon-
deat till Stockholm i och för detta indamål; jag
läste deri i går en beskrifning öfvör utflygten
till Gripsholm, i hvilken Han blifvit inbjuden att
deltaga, Han börjar berättelsen härom sålunda:
Min Gud! den förtjusande festen, den herrliga
dagen, hvad det är för ett nöjo att berätta hyad
man set!t—
— — Derefter beskrifver han med den största
hiänryckning Mälarens skönhet, men berättar vi-
dare, hurb man, ett, tu, tre, blef öfverfallen. af
ett störtregn, på följande rätt lustiga sätt:t —
— — kl. 12 serverades frukost åt damerna 4
herrarne fingo, sont är fullkomligt rätt, sedan förse
sig så godt de kunde, ja, så godt då kunde, ty
himmelen, som hittills på ett oroande sätt varit
insvept i mörka moln, bröt sina dammar, som
bibeln siger, och vattenmassorna började att
störta öfver oss. Nu måste man, med en tallrik
i ena hbahden och ett paraply i den andra, på
en gång tänka på att beskydda damerna, hvilka
skreko som små skrinida höns, vederqvicka ma-
gen, som skrek af hunger, och att ridds sig sjelf
från vattufloden. Örub lig, och som om allt det:a
icke angick honom, bjöd konungen af Sverige
(Gjelf försedd med en stor portion) på omelette
oeh skinka. Han gaf mig två portioner, som jag
förtärde utan invändningar, under det att vid
dan åf mig preussiska ministern — huttrande i
en stor blå kappa, skuren enligt 1820 Ars node —
tvekade mellan en af konungen erbjuden portion
och att spänna upp sitt paraply.
Lyckliga de förutseende menniskor, som för-
sett sig med paraply! Jag hörde till deras antal,
och tack vare denna välsignade tingest, som man
alltid velat förlöjliga, blef jag medelpunkten i
en grupp, hvarom Jules Romain, denna målare
af sköna qvinnor, hade drömt. Oh! detta lyck-
liga paraply! man bar sagt mig att det sedan
regnade en timma: Är det möjligt? det mirkte
jag icke:8 25Les ,
Sedan han derefter, beskrifvit Gripsholm och
jen ståliga fest, som der egde, rumy utbrister
han:
Lefve de fester, der hjertat och tanken ha
fritt spelrum! Brefvet tir mycket långt och andas
alltigenom den mest lifliga förtjusning öfver den-
na tillställning och allt! hvad svensct är för re-
sten; det var: verkligen roande att läsa detta rätt-
visa erkinnande af en utländnings mo oc
Bland nya uppfinningar förtjen
nämnas en ny lifräddnings-apparat, som nyligen
afprofvats i London. Apparaten består af en
tätt åtsittande kautschujacka, dito benkläder och