RTR FORN
Tlikhet fred hvad mureriarbetarne gjorde
i förra månaden, Hafva i denna timmer-
männen och snickeriarbetarne i Stock-
holm inställt sina arbeten för att tvinga
arbetsgifvarne att bevilja dem högre be-
talning. De hafva utsett komiterade för
att leda deras strike, och två af dessa
komiterade hafva framlagt sin sak för
allmänheten i ett 8å lydande tillkänna-
gifvande (infördt i annonsafdelningen uti
denna tidning för i går):
Till Hrr Arbetsgifvare inom
Stockholm!
Som Stockholms Timmermäns och Snickeriar-
betares arbetsförtjenst för närvarande är allt för
låg och otillräcklig för deras existons, våga vi,
samtlige timmermän och snickeriarbetare, af detta
skäl vördsammast anhälla, detHerrar Arbetsgif-
vare ville behjerta de omständigheter, hvilka nu
tyvärr. föranledt arbetsinställelse, hvars följder
torde bli menliga för så väl arbetsgifvare som
arbetare.
Vår önskan af förhöjning på arbetslönen är så
billig — nenligen 25 proc. förhöjning å ackord
efter nu normala priser, eller 21 öre i timmen
utan ackord. — att vi våga hoppas, det denna
vår billiga önskan beviljas ju förr dess hellre.
Stockholm den 19 augusti 1869.
Det första vi hafva att säga om denna
sak, är att det är ett lyckligt förhållande
att i detta fall icke fihnes någon lag, som
hindrar arbetare. eller arbetsgifvare från
att träffa öfverenskommelser om att bilda
föreningar för att uppskrufra eller ned-
tvinga arbetslönerna. Detta är tvärtom
en af de rättigheter, som i teorien räknas
bland mensklighetens oförytterliga, men
som ändock praktiskt är mångenstädes af
staten förvägrad arbetstagarne,
Äfven ur moralisk och stats-ekonomisk
synpunkt hafva arbetarne fullkomlig rät-
tighet att träffa sådan öfverenskommelse.
En annan fråga är, huruvida de i detta
särskilda fall förfarit klokt, då de tagit
det här nämnda steget. Tidpunkten tyckes
icke vara väl vald, enär det är ondt om
arbete, arbetsgifvarne sjelfva få illa be-
taldt och ofta : alldeles intet, samt från
landsorten, der det också är brist på ar-
bete, timmermän och snickeriarbetare lätt
kunna anskaffas. Utgången skallimeller-
tid visa om arbetarne valt sin tid rätt
eller icke.
Huruvida den begärda förhöjningen af
25 procent å ackordsarbete eller för tid-
arbete 21 öre i timmen är billig eller
icke, kunna Vi ej fullt bedöma. - Det tyc-
kes väl icke vara för mycket att en ar-
betare i så påkostande yrken, om han är
flitig, ej må behöfva arbeta mer än 10
timmar om dagen och dermed förtjena
2 rdr 20 öre eller 660 rdr. om året —
förutsatt att han Har jemuat arbete hela
äret om, hvilket sällan tör vara händel-
sen och aldråminst kan inträffa med tim-
:mermän. Men å andra sidan torde bygg-
mästare och fertalet af snickare hafva
mycket svårt att betala annat än låg
dagspenning, då konjunkturerna äro så
ovanligt eländiga som nu.
Men under det man sväfvar i någon
ovigshet om huru med det ena och an-
dra härutinnan förhåller sig, är det en
sak som man med absolut visshet kan
säga, och det är att inga arbetare, lika
litet som arbetsgifvare, ega hvarken ju-
rxidisk, moralisk eller statsekonomisk rätt
att tvinga andra arbetare till inställande
af arbeten, å hvilka de uppgjort skrift-
liga eller muntliga ackord, för att delta-
ga i den allmänna rörelsen.
BiMureriarbetarnel hafva tagit sig en så-