felade sin verkan på den blaserade qvinno
dyrkaren.
Nåå, hvad sägs? — sporde Corfitz, d
generalen stannade sitt eleganta ekipage
och de ytterligt lifiga hästarne på en gån:
röjde plats och ingåfvo respekt hos den sor
lande menigheten.
Jag har aldrig disputerat er god:
smak — svarade v. Gallen och kastad
timmarne åt sin groom, hvars lysand
och splitternya livr framkallade den stim
mande folkhopens högljudda beundran. :
Och generalen lät den förtjusande guld
smedsdottren förevisa sig skedar, gafflar oci
askar utan all ända och köpte ett par dus
sin theskedar, för att icke ha gjort der
sköna besvär förgäfves.
FöOm jag ändå finge köpa guldsmeden:
skönaste perla! — suckade v. Gallen, de
han, halfliggande öfver den rödklädda för
säljningsdisken, hade fattat flickans hand, fö
alt närmare betrakta en af de ringar hon bar
Hvilken perla? — frågade den sköns
med ett kokett leende.
Er egen blick svarar på frågan. Guld
smeden har grupperat sin största skatt
midten af sina små. Det är mycket orät
attiett salustånd ha någonting osäljbart!—
suckade generalen än en gång.
Det beror på hur högt man värderar de
osäljbara. — skämtade perlan.
Förtjuserska! — utropade v. Galler