felade sin verkan på den blaserade qvinno dyrkaren. Nåå, hvad sägs? — sporde Corfitz, d generalen stannade sitt eleganta ekipage och de ytterligt lifiga hästarne på en gån: röjde plats och ingåfvo respekt hos den sor lande menigheten. Jag har aldrig disputerat er god: smak — svarade v. Gallen och kastad timmarne åt sin groom, hvars lysand och splitternya livr framkallade den stim mande folkhopens högljudda beundran. : Och generalen lät den förtjusande guld smedsdottren förevisa sig skedar, gafflar oci askar utan all ända och köpte ett par dus sin theskedar, för att icke ha gjort der sköna besvär förgäfves. FöOm jag ändå finge köpa guldsmeden: skönaste perla! — suckade v. Gallen, de han, halfliggande öfver den rödklädda för säljningsdisken, hade fattat flickans hand, fö alt närmare betrakta en af de ringar hon bar Hvilken perla? — frågade den sköns med ett kokett leende. Er egen blick svarar på frågan. Guld smeden har grupperat sin största skatt midten af sina små. Det är mycket orät attiett salustånd ha någonting osäljbart!— suckade generalen än en gång. Det beror på hur högt man värderar de osäljbara. — skämtade perlan. Förtjuserska! — utropade v. Galler