Stilla hafs-banan. Amerikanarne hafva nu, såsom vi i lördags omnämnde, uppnått det stora målet att pr jernväg och på den korta tiden af 6 dagar och 172 timmar kunna förflytta sig från Newyork vid Atlantiska bafvet till San Francisco, vid Stilla oceanens kust. Arbetet.på denna bansträcka, som utgör omkring 540 svenska mil, började år 1865. Sedan den ru på efter svenska förhållanden undransvärdt ort tid blifvit färdig, kan man från England komma till San Francisco på 17 dagar (förut åtgick dubbelt så lång tid), till Sandwichsöarne på 26 dagar, till Japan på 34 dagar och till Hong-Kong på 40 dagar. I San Francisco har man såsom en följd af dess nyvunna, snabba förbindelse med Östern, redan börjat tala om att inrätta en regulier ångbåtsförbindelse med Australien öfver Tahiti och Honolulu. Man skulle på denna väg från San Francisco kunna komma till Melbourne på 28 och från England på 45 dagar. Den stora farvägen för verldshandeln öfver Nordamerikanska kontinenten var dock knappt öppnad, förrän de företagsamma amerikanarne dan voro betänkta på att åstadkomma två andra vigtiga kommunikationsleder, nemligen Mempluisbanan och genomgräfningen af landttungan vid Darien. Memphisbanan är ett motstycke till den nu fullbordade jernvägen; den skall nemligen sammanbinda Atlantiska och Stilla oceanerna genom de nordamerikanska sydstaterna, då den nu öppnrade vägen går genom de nordliga staterna. Dess vestliga utgångspunkt blir äfvenledes San Francisco, men den skall genast afvika mot sydost öfver Rio Colorado och Rio del Norte till staden Memphisi Tennessee vid Missisippifloden, som blifver banans midtelpunkt.. Derifrån skall den vidare gå i östlig riktning igenom staterna Missisippi, Alabama och Georgia till Richmond, hbufvudstaden i Virginien. Från Memphis skall en sidobana anläggasi sydlig riktning längs med Missisippifloden till New-Orleans. Aktierna till detta företag äro redan utbjudna på penningmarknaden i Amerika, Londoa och Paris. Om de eventuela verkningarna af den nu öppnade jernvägsförbindelsen mellan Atlantiska hafvets och Stilla ocsanens kuster bar den stora londonertidningen Times meddelat en särdeles märklig och intressant uppsats, hvari, bland annat, yttras: Begrunda vi resultaterna af dena nu fullbordade jernvägslinien, så framställa sig en mängd intressanta och vigtiga förhållanden. Verkningarna skola snart visa sig i unionens alla delar. Kalifornien är, som bekant, en stat med sällsynt naturrikedom och derför af stor betydelse. Den är, så att säga, den mäktiga unionens kassakista, den som företrädesvis förser de öfriga staterna med guld. Presidenten Grant kallade i sitt tal, vid installerandet i embetet, Kalifornien för den stora nationela skattkammare, hvars sammanhopade rikedomar en gäng skola sätta de Förenta staterna i stånd att betala hela statsskulden, och han betraktade Stilla hafs-bananz öppnande som en händelse, hvilken skulle påskynda detta resultat. Man kan icke heller hysa något tvitvel derom, att Förenta Staterna utefter Stilla oceanens kust genom den nya jernvägen fått ett mäktigt medel att höja sig både i politiskt och kommersielt hänseende. I Nordamerika uppväxa unga, storartade etablissementer och nya stater med en förvånande hastighet. Indianerna blifva allt mer och mer trängda tillbaka, och mormonerna vid Saltsjön skola mot sin vilja dragas in i den civilisation, för hvilken de flydde ut i ödemarken. Då regeringen befrämjade anläggningen af denna bana, var det i afsigt att bringa under sitt välde de vestliga territorierna, hvilka hafva en areal, som icke är mindre än den nu uppodlade och beboåda delen af unionen. RNE Ve RNE KARE ee