Garibaldis råd till Spanicr.
Ehuru corte; redan hafva afgjort frågan
om styrelseformen i Spanien för den närmaste
framtiden, torde följande bref från Garibaldi
till signor Ferrarndo Garrido, i hvilket gene-
ralea uttalar sira åsigter om hvad Spanien
bort göra under nuvarande förnällanden, icke
läsas utan intresse: Att begära en konung,
då jordens vationer äro utiedsna på att hafva
konungar, är något som föga anstår den upp-
höjda karakteren hozs edert folk, till hvilket
Enropas förslafvade och undertryckta 1atio-
naliteter bysa så mycket förtroende. Grekland
klagar bittert öfver blindheten hos dess moner-
kister, hvilka begärde en telning af någon kung-
lig familj i Europa och mottogo en sådan så-
som en allmosa; och Grekland, som icks bar
en talrik befolkning, har funvit sig nödsakadt
att gifva efter för sina. höga beskyddares
önskningar. Men Spanien beköfver inga be-
skyddare; Spanien lyfier upp sitt hufvud och
blickar hvarje makt, hura stor den än må
vara, i ögonen. År Spanien så fattizt på
män, att ri måste begagna er af Diogenes?
lykta för att-på hela jordens yta söka efter
en mar? Hatver I icke Ispartero, Orevse,
Castelar, P:errad och aila edra republikanska
medborgare, hvilka åtnjuta alla aktvingsvärda
mäns beundran? Uträmnen en af dessa — til!
diktator eller konung (om I ären den titeln så
varmt ti:lgifne), men utnämnen honom genast
och icke efter två års förlopp. Om d2 stora
provinsernas juntor hade fattat ett sådant bo-
slut från början, skulle ni ou icke ha attbe-
laga blodiutgjutelserna i Cadix, Malaga och
Xereg. Cortes borde göra hvad juntorna hafva
emnat ogjordt. En revolution, så ladd, skulle,
:ehura det nu är något sent, vara värdig den
llustra areopag, som håller landets öde i sin
hand. Jag är sjelf repnblikan; men jag är
för ögonblicketicke böjd för ett femhundra-
marna-regemente — det är en rationel an-
ordning, men den lämpar sig icke för de om-
ständigheters. behof, urcder hvilka vi lefva.
Koastantinopels murar stormades at Muhamed
II, under det att de 500 teologerna, samlade
S:t Sofias tempel, diskuterade, hurnovida
det var på sin plats att i nattvarden begagna
syradt eller osyradt bröd. Och nu hafven I
utanför edra murar två Mubameder, värre än
sultaren: det kyrkliga partiet och dena 2 de-
sember. Vi hafva lyftat våra händer till våra
rattar för att helsa den stora triumfen af en
epublik i ofördragsamhetens traditionela land,
och ansigte mot ansigte med tyranniet gifva
lenna upprättelse åt dem, hvilka arbeta för
försvaret af menniskans rättigheter.