Telegrafen tillförde oss i går den icke
alldeles oväntade, men ganska nedslående
underrättelsen att Spanska riksförsamlin-
gen med betydande majoritet gillat kon-
stitutionsutskottets förslag, att landet skall
hafva den monarkiska styrelseformen.
Det har sagts af så många spaniorer
och så många i Spanien varande fremlin-
gar att det spanska folket, oaktadt dess
af presterskapet befrämjade okunnighet,
är i följd af sina traditioner mera än något
annat egnadt att lefva under republikansk
styrelseform, att man kunde vara nästan
förvissad att ett försök dermed skulle slå
sig väl ut, och om detta visat sig under
loppet af 20 å 30 år skulle det hua kun-
nat motses att flere af Europas stater
innan icke alltför många mansåldrar hade
vid lägligt tillfälle antagit samma sty-
relseform.
Nu synes hoppet att erhålla ett sådant
godt fö.edöme vara förloradt.
Ännu är det icke kändt och icke ens
gissadt, hvem som skall blifva Spaniens
konung. Ingen enda af de kandidater,
som hittills varit nämnda synes hafva rin-
saste utsigt att erhålla det goda bröd-
stycket. Den för närvarande styrande
mannen i Spanien, Prim, har aldrig velat
yppa hvilken kandidat han har i sigte. Han
har blott sagt att man skall blifva öfver-
raskad när man får veta namnet. Många
bro att han menat sig sjelf, andra tro att
han icke vill mottaga kronan, äfven om
man erbjöd honom den.
Det återstår då knapt någon annan
in — prins Waldemar af Danmark, som
visserligen blott är 11 år gammal, men
lir äldre om han får lefva, och som väl
ir lutheran, men troligen lika villigt skulle
gå öfver till den katolska läran, som hans
ena broder gått öfver fill den grekiska
för att blifva konung af Grekland och
hans ena syster till den grekisk-ryska för
att blifva storfurstinna af Ryssland.