blifva byte åt hajar än åt menniskoätare. Di
rodde från ö till ö i arkipelagen, aflägsnand
sig allt mer från sina kamrater: slagtare; d
lefde under tiden at kokosnötter.
Men snart dogo Georg Samayans båda kam
rater. Han var ensam, lidande af sina så
och egarde endast den lilla båten. Mode
tappade han dock ej; han gjorde sig segela
palmträdets blad och for från ö till ö, lef
vanda af sniglar och rötter när han ej kunds
åtkomma kokosnötter. Sutligen hann ban så
långt (förmodligen till Mendanas-öarne), a
något Jand ej vidare syntes, utan blott dei
vida oceaner. Då var han nära att förtvifla
Men sjelfva denva förlviflan skänkte honon
fysiska krafter, ty han låg under fjorton da-
gar i ett drömmande tillstånd, endast afbrutet
de stunder då hungern tvang honom att söka
någon föda. Derefter vaknade verksamhets.
driften och räddningsbegäret. Med den knif
som han lyckats få med sig vid flykten, täljde
han af träden och med bast sammarband har
åt sig en flotte. Detta kostade honom ett års ar.
bete. Derpå begaf ban sig ut på den äfven.
tyrliga färden, öfverlåtande sig åt vind och
våg. Lyckan gynnade honom. lin stadig vind
dref honom — han vet icke efter huru många
dagar — till en okänd kust, som tycktes till-
höra ett fastland. Det var verkligen den
sydamerikanska kontizenten. Han steg iland
och tackade Gud, som så unserbart räddat
honom.
Men hvad återstod icke ännu! Han van-
drade öiver ofantliga berg, ändlösa ödemar-
ker och dåjupa skogar. Ilan lefde åter eu
halft år ibland vildar, som dock lyckligtvis
icke voro menniskoätare. Han kom till civi-
liserade folk, hvilkas språk han dock ej för-
stod. Slutligen uppuådde han Sydamerikas
Östra kust, han fann menniskor som förstode
han3 språk, ban blef visad till en konsul och
fick följa med ea portugisisk brigg till Europa.
Han fon då att vanuingen genom Syd
Amerika hade upptagit tre år.
KR RKO KR OTRS: ÖO RER XRXREX-E T,ÖO 5 RO F—Ö—ÖOH ec ÅL