blifva byte åt hajar än åt menniskoätare. Di rodde från ö till ö i arkipelagen, aflägsnand sig allt mer från sina kamrater: slagtare; d lefde under tiden at kokosnötter. Men snart dogo Georg Samayans båda kam rater. Han var ensam, lidande af sina så och egarde endast den lilla båten. Mode tappade han dock ej; han gjorde sig segela palmträdets blad och for från ö till ö, lef vanda af sniglar och rötter när han ej kunds åtkomma kokosnötter. Sutligen hann ban så långt (förmodligen till Mendanas-öarne), a något Jand ej vidare syntes, utan blott dei vida oceaner. Då var han nära att förtvifla Men sjelfva denva förlviflan skänkte honon fysiska krafter, ty han låg under fjorton dagar i ett drömmande tillstånd, endast afbrutet de stunder då hungern tvang honom att söka någon föda. Derefter vaknade verksamhets. driften och räddningsbegäret. Med den knif som han lyckats få med sig vid flykten, täljde han af träden och med bast sammarband har åt sig en flotte. Detta kostade honom ett års ar. bete. Derpå begaf ban sig ut på den äfven. tyrliga färden, öfverlåtande sig åt vind och våg. Lyckan gynnade honom. lin stadig vind dref honom — han vet icke efter huru många dagar — till en okänd kust, som tycktes tillhöra ett fastland. Det var verkligen den sydamerikanska kontizenten. Han steg iland och tackade Gud, som så unserbart räddat honom. Men hvad återstod icke ännu! Han vandrade öiver ofantliga berg, ändlösa ödemarker och dåjupa skogar. Ilan lefde åter eu halft år ibland vildar, som dock lyckligtvis icke voro menniskoätare. Han kom till civiliserade folk, hvilkas språk han dock ej förstod. Slutligen uppuådde han Sydamerikas Östra kust, han fann menniskor som förstode han3 språk, ban blef visad till en konsul och fick följa med ea portugisisk brigg till Europa. Han fon då att vanuingen genom Syd Amerika hade upptagit tre år. KR RKO KR OTRS: ÖO RER XRXREX-E T,ÖO 5 RO F—Ö—ÖOH ec ÅL