Bland småsten och grus kan man streta sig fram
Till kungen som står der, i rök och idamm.
Ja, der är ju allting så ordnadt, och skött,
Med säten att sitta, ifall man blir
Och midt uppå dagen. när hettan är störst,
I vatten-butiken man slicker sin törst.
Men jag far till landet, ty stan är tör trång!
Der knäpper jag lyran och sjunger en sång
Om landets små nöjen och om dess behag,
Som ändå, mot stadens, är — helt annat slag.
Lukas.
TRE KRRL ARR OSESTITVNNN ERRONT AON E—EVTRSE