Stockholmska vår-tankar.
Aelodi: Lokatten! Lokålten! min frände etc.
Fredmans sånger n:o 13.
Snart sommarn är inne uti all sin glans!
Ty myggorna redan ha börjat sin dans.
Nir soln kysser lif i en vissnad natur,
Då lifvas och fröjdas båd menska och djur.
Man börjar att vädra sin dammiga kropp,
Och mattorna piskas och fönstren slås opp!
Frun börjar fundera på sommarparyr,
Och mannen blir glad att ej ven är så dyr.
Och alla slags ångbåtar komma i gång;
Vid hamnarne höres ren schåarens sång;
Vid varfvena hamras och bultas som f-n,
Och jernvågens skrammel hörs ända till stan.
I tullverket börjar bli bråttom också
Med fartyg som komma och fartyg som gå.
Och tulltjenstemiinnen ha stort hufvudbry,
Och vaktmistarne börja få solbränder hy.
Dernere vid Skeppsbron, och tätt vid dess strand,
Man skådar ritt lustiga saker ibland: —
När kaffebaln sk; s, bland kistor och tross,
Hur pojkar och ngar om bönorna slåss.
Och roddarmadamen blir argsint och svär
När ångbåten råkar att komma för när —
sUr vägen, kapten! ropar gumman helt stolt,
sJag rodde min åra, när han gick i kolt.
Ja, allt hvad man önskar det finnes att få,
Båd sill och potatis och fin kyraså,
Båd stäfver och stakar och bränvin och vin,
Och äpplen från Hamburg, och smör från Stettin.
Och Strömparterrn öppnats, men utan musik, )
Och puncshen är smaklig och toddyn sig lik,
Och fast uppå träden knappt löf finns att få,
Så nog är det löfvadt dernere ändå.
Med trippande steg och med rosiger hy
Mamseller och fröknar passera revy,
Men ofvanpå Bron står det kanske en fru
Och lurar på mannen, som har rendezvous.
Och värden, som noga tår sin publik,
Har fått en id som är rätt magnifik,
Hur velocipederna ska kunna gå
Utföre hans trappor, funderar han på.
Hur Kerrligt att vandra i vår Kungs-trädgård,
Nog blomstra dess lindar, fast marken är hård.
) Dessa verser skrefvos under förra våren —
vi mena i de sköna sista,aprildagarne, förrän det
innu hade börjats att göra musik i Strömpar-
teren.