glänsande illumineradt, ty ur alla luckor ström-
made ett ljushaf, då Florida endast visade fem
eller sex ljus. Stundtals märkte vi, att de båda
skorstenarne på en ångare, som med ofantlig
hastighet gled nedför strömmen, sprutade gnistor.
Den ena frågade den andra huru kaptenen ge-
nom en så vanlig delse kunde råka i dylik
i mning och derigenom försumma den vi
sättningen, att dricka tc; emeller-
ingen tilltala den ännu liksom
tvuxne mannen. Om på en sådan flod som
ippi ångare mötas eller gå i samma
ir deri ingenting utomordentligt, och
åste det vara mycket vigtiga skäl, som
kaptenen att bryta mot de, å alla ame-
ångbåtar vanliga böflighetslagar, derige-
nom nemligen, att han icke skänkte sina passa-
geraie den ringaste uppmärksamhet. Sedan man
slutligen fått klart för sig hvarom saken hand-
lade, nemligen om en kapplöpning mellan två
ångare, inträdde åter bland passagerarne en bättre
stämning, och de samlade sig åter i enskilda
grupper för att klandra kaptenens uppförande.
Då likväl, enligt ett gammalt amerikanskt ord-
språk, två amerikanare ieke kunna vara en qvart
tillsammans utan att politisera, så förlorade sig
snart samtalet i en diskussion om Lincoln, ge-
neral Grant, Mac Clellan, Louis Napoleon m. fl.
och slutligen gingo de ifriga talarne in i sina
kajutor, för att hvila sig till andra morgonen och
gå i land i Baton Rouge. Deck skulle ett fruk-
uppvaknande träffa dem. — Om morgo-
ramemot klockan tre eller fyra, då redan
en röd strioma i öster kunnade dagens an-
då vi skyndade förbi förstörda plantager
rmade oss staden Baton Rouge, den sista
stationen till New Orleans, var den andra ånga-
som under dagen och natten förföljt
oss, helt mnira. Dess enorma skofvelhjul
viskade det gula vattnet till skum och upphvirf-
ade bakom sig en så skyhög vattenmassa, att man
trodde sig flytta ut på öppna hafvet. Detta andra
fartyg hette Louisiana, underhöll likaledes kom-
mihikation mellan Saint Louis och New Orleans
och hade kanske lika mycket folk ombord som
Florida samt egdes af ett annat bolag. Nu blef
kaptenens gåtlika uppförande klart för oss; han
hade såsom befillhafvare på en Mississippi-ångare,
ga, satt sin heder i pant på, att han
det rivaliserande bolagets fartyg skulle an-
komma till New Orleans, och hade i in
ingått ett högt vad. Hittills hade Florida varit
så lycklig att vid alla stationer vinna på sin med-
täflarinna, Louisiana. Derigenom gjord något
tenens ifver, så att det lyc-
a att upphinna Florida mellan
Vicksburg och Baton Rouge. Det tycktes som
om kaptenen på Florida hade helt och hållet
tappat hufvudet. Be digt vid språkröret, som
rikanska
3
ledde från kommandobryggan till maskinrummet,
nedslungade han de vänsinnigaste befallningar.
Visaren maskintelegrafen pekade fortfa-
ta hastighet! och maskinen var
rande på Xs
En kort stund flögo
ansträngd till det yttersta.
fartygen bredvid hvarandra med en svindlande
hastighet; vi väntade hvarje ögonblick, att båda
arne frelhjul skulle hänga upp sig i hvar-
andra. Ändtligen sågo vi vid en krökning, som
floden gjorde åt venster, Baton Rouge ligga fram-
för oss; Louisiana gick på Floridas venstra sida
och hade således den minsta krökningen att göra.
ts all styrmannens på Florida skicklighet,
lyckades det medtäflaren, att komma en
skeppslängd framför och visa oss sin akterspegel.
Derigenom råkade Florida i Louisianas kölvatten,
och då detta kölvatten upptornade vågor liksom
hafvet under en storm, så blef vår ångare efter.
Innan vi nådde landningsplatesen i Baton Rouge,
gjorde floden åter en kr g åt höger, och
kaptenen beslöt nu att här åter försöka sin
lycka och antingen komma tidigare till land än
rivalen, eller att borra den sednare i sank.
Hvad som fanns brännbart ombord måste el-
darne kasta under pannorna för att öka lågan
och derigenom hettan. Hela fat tjära slun-
gades in i afgrundsgapen, och passagerarne stodo,
bleka af förskräckelse, på fördäcket och betrak-
tade det oförvägna tilltaget. De ombord befint-
liga soldaternas officerare hade all möda att
bland dessa bibehålla disciplinen, Man kunde för-
utse den katastrof, som skulle inträffa. Tjocka
rökmoln bolmade ur de ofantliga skorstenarne,
skofvelhbjulen kastade vattnet likt skum i luften,
hela den kolossala maskinen brakade och dar-
rade i alla fogningar, ångpipan lit höra det gilla,
olycksbådande ljud, som frambringas vid p
nornas öfverhettning, och det gick framåt
stormens bastighet. Nu är krökningen uppnådd,
mannen vid rodret vrider ratten af alla krafter,
redan se vi oss vid landningsplatsen, då plötsligt
Louisiana skjuter fram och ligger till före oss.
Men i samma ögonblick tycktes det som floden
öppnade sig och uppslukade oss. En knall, straxt
derefter hela fördäcket öfvergjutet med sjudande
vatten och ända till masttoppen uppskjutande
lågor, hvilka slogo ut genom mnaskinluckorna;
detta var det första vi hörde och sågo. Eldarne
hade troligen fullgjort kaptenens vansinniga be-
fallningar och kastat flera fat tjära i elden, panl
norna hade sprungit och elden hade fattat i al-
i maskinrummet befintlig brännmateriel. Att be-
skrifva den scen af förvirring och fasa, som nu
följde, är omöjligt. Det första vi sågo var, att
kaptenen ieke mer fanns på sin plats å kommando-
bryggan, som låg i spillror. Sannolikt hade ett
stycke af den söndersprängda ångpannan blifvit
slungad mot den öfver densamma befintliga
bryggan, och krossat den, hvarvid kaptenen ned-
störtat i lågorna. Besättningen, som bestod af
16 man, förutom de förolyckade eldarne, stor-
made upp på fördäcket och lösgjorde båtarne,
för att rädda sig sjelfva; och alldenstund kapte-
nen sannolikt hade omkommit, så hade all disci-
plin upphört, och öfver hufvud taget är hvar och
en, vid dylika tillfällen, sig sjelf närmast. I
sjelfva kajutan visade sig en syn af den rysliga-
ste förvirring. Passagerare som gått till sings
rosade upp halfnakna och störtade mot utgången.
Unga flickor, hvaraf der voro omkring 10 ombord,
ängde sig fast vid de flyendes kläder, försö-
ksnde att på detta sätt rädda sig. Skeppstim-
mermannen genomhögg med sin yxa väggen, som
skiljde kajutan från öfre däcket, och mennisko-
strömmen utgjöt sig genast på fördäcket; men
lågorna fördrefvo de olycklige åter och alla för-
sökte nu att rädda sig på öfversta däcket.
Vid dessa bemödanden blefvo många trängda
öfver bord och försvunno ifloden. Af soldaterna
oppade de flesta sjelfmant öfver bord och för-
ökte, simmande, uppnå stranden. Men då flo-
den i dessa trakter hvimlar af farliga odjur, såsom
alligatorer, sötvattenshajar m. fl., och dessutom
nattens mörker ännu mer ökade fasan, så lycka-
des det endast några få attlefvande uppnå stran-
den. Ändrligen uppgick solen och belyste det
sorgliga skådespelet. Nu kommo äfven båtar
från land och ringliggande fartyg, och två bå-
tar från Louisiana voro till och med de första,
som ankommo. Dessa båda båtar hade äfven
med sig Floridas barkass, i hvilken dennas fega
besättning velat rädda sig. Flyktingarne voro
rda ombord på Louisiana, der de blefvo vil be-
vakade, ochdennes besittning hade sedan återkom-
mit, för a!t rädda så många menniskor som möj-
ligt. Genom rask och verksam hjelp lyckades
det att rädda dem, som ännu voro lefvande på
det brinnande fartveet innan låcvorna hunnit det