Angfartyget Floridas brand
vid Beton Rouge.
(Skizz ur amerikanska inbördeskriget af
en tysk sjöman.)
Den stora ståtliga Missiskippiingaren Florida
var gången från Saint Louis, för att fortskaffa
passagerare och fraktgods till New-Orl
då Förenta staternas general, Butler, hen
med diktatorisk makt. Denna ångbåt vi
de största och vackraste, som någonsin be
vattnens fader, och hade, förutom 150 kajut-
asszgerare, omkring 1800 man soldater ombord,
vilka man sände general Butler till fi i
för-ut på det kolossala farty
sex fältkanoner uppställda,
utskeppas i New-Orleans.
Låtom oss uu först taga kajutpassagerarne i
ögnasigte. Största delen af di od af
affiirsmän från Norden; några tr: ndlare från
Ohio, som foro utför floden att invänta tim-
merflottornas ankomst; en mingd unga, eleganta
sprättar, som ville begagna sig af det i denna del
af Unionen inträdda lugn, för att öfverlemna sig
åt jagtnöjena vid de sjöar och floder, som finnas
till öfverllöd kring Red River. Den amerikanska
lärarinnan, som med sällsynt mod ville föra bild-
ning till Afrikas hittills försummade barn, sak-
nades heller icke.
På mellanstationerna, såsom Natchez, Memphis,
Lonisville m. fl., hade vi äfven mottagit flera
ordna plantageegares familjer, som, till följd af
deras delaktighet i upproret, väl nade förlorat sin
egendom, men likväl lyckats rädda tillräckligt
penningar i gångbart mynt, för att i Havana,
dit de flesta begåfvo sig, kunna föra ett bekym-
merslöst lif.
Klockan var Omkring nio på aftonen; alla om-
bord bade superat och begifvit sig till hvila, en-
dast kaptenen och hans folk vågade ej ett ögon-
blick vända sin uppmärksamhet från den dem
anförtrodda kolossen. Kaptenen betraktade de;
utom hela eftermiddagen med oaflåtlig uppmärl
samhet ett rökmoln, som visade sig uppåt flo-
den, hvilket väl emellanåt försvann, men dock
åter oupphörligt framträdde. Dettarökmoln tyck-
tes mycket oroa honom, fastän passagerarne all-
deles icke hängåfro sig åt något bekymmer, ty
de visste, att det lyckats amiral Porters och ge-
neral Butlers energiska uppträdande att rensa
floden från det farliga sjöröfvarepack, som linge
oroat den. Solen, som hela dagen hade förtorkat
allt med sina brännande strålar, närmade sig sin
nedgång, då, som man vet, endast en kort skym-
ning inträder, så att vi kunde hoppas snart få
njuta af den uppfriskande nattkylan.
Florida hade, lik de flesta större amerikanska
ångare, i första kajotans salong ett piano, och
hvarje afton musicerade der några unga damer, döt-
trar till förutnämnde plantageegare. Äfven denna
afton var en ganska vacker konsert, och de of-
vanpå fördäcket i alla möjliga ställningar och
lägen grupperade passagerarne drogo sig små-
ningom till salongskappen såsom åhörare. Dessa
konserter varade vanligtvis till inemot klockan
åtta, och afbrötos då af första stewartens klocka,
som kallade kajutpassagerarne till suptn. Vid
denna supt saknades kaptenen endast högst s
lan och blott då, när de utför Mississippifloden
drifvande, tjocka trädstammarne, som göra skepps-
farten på den öfra delen af floden mycket far-
lig, hotade fartyget, endast vid dylika tillfällen bars
vanligtvis tåsupen till honom på kommandobryg-
gan. Men vi voro nu på den nedra delen af
floden och hade under flera dagar icke sett några
ippstickande trädstammar; och då vakterna äfven
örut icke hade märkt några oroande tecken, och
platsen vid öfre ändan af bordet, som var reser-
verad för fartygets befälhafvare, äfven i dag blef
obesatt, så förmodade vi att rökmolnet, som vi
hela eftermiddagen bemärkt uppåt floden, hade
tagit hans uppmärksamhet i anspråk.
Öfverhufvudets frånvaro tycktes emellertid fram-
kalla en tryckt stämning bland passagerarne; en
obestlmd aning om en hotande olycka tyektes som
en mara tynga på sinnena, och denna oro ökade
sig ännu mer, då kajutvakten, som till kaptenen
uppburit hans supt, återkom med denna orörd
och genom ett hastigt aflägsnande gjorde ett slut
på de nyfikna passagerarnes frågor.
Bordet afdukades skyndsamt. I stället för det
vanliga muntra glammet hade en dyster stämning
inträdt, och den rädsla, som stod att läsa i allas
ansigten, hade mer och mer ökat sig. Om aft-
narna drog sig vanligen hvar och en tillbaka i
sin hytt eller promenerade på öfra däcket för
att röka ännu en cigarr. I dag tringdes alla på
fördäcket, ty hvar och en väntade någon fruk-
tansvärd olycka. Kaptenen stod orörlig som en
bildstod på kommandobryggan, med en god natt-
kikare i handen och blicken oaflåtligt fästad upp-
åt floden. Det var nu full natt, och man kunde
med blotta ögat ingenting se, men några passa-
gerare, hvaribland äfsen några unionsofficerare,
som också voro försedda med nattkikare, förkla-
rade, att de på ett ställe der floden krökte sig
kunde upptäcka en stor svart kropp, som rörde
sig mycket fort framåt och som äfven snart må-
ste blifva synlig för det obevipnade ögat. Ge-
nast stirrade alla, drifna af en naturlig nyfiken-
hetskänsla, uppåt floden.
Inom kort hade vi framför oss, men på myc-
ket långt håll, skådespelet at ett simmande pa-
lats; vi kunde tydligt se, att ett mycket stort
fartyg gick utför floden, och det tycktes vara