. -
IHvaxjeheanda nyheter.
Mvilken är den rätta?
För tjuga år sedan hette en fjerdedel af
hefvadstadens fruntimmer Charlotta; runera
bäres det vackra namnet blott afen tiopdedel.
Jillzäckligt i ala fall att göra blomstertand-
laroe rika på Cariottadagen, dea 12 maj:
Bland dem som då måste iika blomster-
handel såg man en vacker ung man. Han
kom in till en af våra förnämsta blomster-
hanälare. Han vide hafva blott en enda blom-
ma, men den skönaste; hans Cherlotta var
det: ekönsta värdt. För öfrigt var det en
dame af qvalitet. Och om ni seit den ros
han erhöll för 6 rdr skulle ni ha blifvit för-
tjust i den... och i den liberale unge man-
nen med.
Fråa blomnsterhandeln skickade man efter
ett stadsbud... ett snyggt stedsbud... det
aldrasnygzaste stadsbud som fanns, ville den
unge herra ba. Han skulle se ut som en be-
tjent, som en kammertjenare, som en kam-
marjunkare nästan. Nå, en sådan fågel Pro-
nix fanns icke bland stadsbuden, men man
tog det bästa som stod att erhålla, och han
kom ia i boden.
— Hör, min vän, sade den ungo herrr, äu
skall gå med den här rozen till buset n:o 00
vid Diottnicggatan och fråga efter fröken
Charlotte S. och lemna den här törnrosen för
henves räkning.
— Jaha, straxt, herre!
— Men du skall akta don mycket väl.
— Jaha, det skall jag visst.
a — Och var mycket rädd om papperet kring
on!
— Ja, gubevars, jag skall vara så aktsam
om det så... jag är nog van att bära sådant
här jag, för man tar alltid mej till tocket.
— Här har du adressen uppskrifven för
säkerhetz3 skull, så att du inte glömmer den,
för jag är mycket angelägen att blomman
kommer riktigt fram till fröken S.... mycket
angeligon.
— Kommer aldrig i fråga.
— Nå, här bar du betaldt, gå nu i Guds
namn.
Stads:budet börjar aflägsva sig.
— Vänta litet, ropar herrn... här har du
mitt kort också. Lemna det med... hvad
skulla det aunars tjena till att skicka blom-
man!
— Ja, det tycker jag med, säger stads-
budet.
Och så aflägsnar stadsbudet sig med blom-
man i sin ömma vård för att uträtta det en-
gelägna och angenäma ärendet till fröken 8.
Men när det gått tjugu steg ropar herrn
efter det:
— Stadsbud!
Stadsbudet hör icke.
— Stadsbud! Stadsbud! hej! stanna, hör
du! ropas med alltmera höjd röst.
Och stadsbudet hör, och stannar, och vän-
der om på en vink.
- Den är då alldeles förbannadt vacker,
den här rosen. Tycker du inte det! säger
herrn.
— Jo, säger stad:budet, det är den visst...
och det skall n0g fröken 8, tycka också, til-
lägger han med en blinkniog.
— Fröken S.! Nej vet du, jag bryr mig
inte om att skicka den till fröken 8. Gif hit
adrosson.