. Hvarjehanda nyheter, På luft. Jag hade länge saknat min goda vän X., som jag förut hvar dag brukade träffa. Fruktande att han var sjuk, beslöt att nästa afton höra efter i hans bostad. Efter arbetets slut begaf jag mig i väg och träffade i porten hans uppasserska. Är br X. sjuk? Nej, inte som jag vet. läser och dricker och spela Hvem har han hos si; han sitter inne och Nyfiken skyndar jag in. Med cigarr imun och en af våra nyaste romaner i handen sitter hr X. framför ett fyldt glas. En speldosa, upp: på ett vattenglas, klingar ganska harmoniskt. Goddag, hederspascha! Hvad går åt dig? Man ser dig numera aldrig ute. Jag går på luft, ser du. sGår du på luft?? Jag har besökt hvarje luft4ställe i staden, utan att träffa dig. Du går således på luft i månen? Nej, ser du, här är min luft. Denna speldosa är min sångerska. Hon är lika vacker och bestämdt mycket oskyldigare in hennes kolleger på schweizerierna. Denna punsch är makalös, och vill du ha en toddy, skall du få den oklanderlig, utan att den kostar hälften af hvad man ute måste betala. l I detsamma tystnade dosan. Nu fordrar sångerskan sin tribut. Hon går med tallricke sade hr X. och lade en 10-öring i en bredvid stående sparbössa samt anmodade äfven mig att inlägga min skärf. Dosan uppdrogs ånyo och för hvar annan gång den tystnade lades en 10-öring i bössan. Under tiden förtärde vi de utmärktaste tutingar och tillbringade vår afton med muntert samtal. Trogen mitt löfte till min sångerska, går jag numera icke ut, såvida jag icke blir bjuden till en god vän eller någon familj; men vill du eller någon annan af mina vänner tillbringa aftonen på luft hos mig, så varen välkomna. Jag skall säga dig i förtroende, att min sångerska gitvit mig en fin vink om, att hon, såvida jag blir henne trogen i 6 år, vid lämpligt tillfälle vill gifva mig en present af 1,000 rdr, en vacker summa för den som under 12 års trogen tjenst knappast kunnat lägga sig hälften till godo. Fyra år äro nu förflutna, och vännen X. går lnna på luft hvarje afton. Stundom besökes fröjden af hans intimaste vänner och då går det alltid muntert till. Sångerskan gör sitt bi och insamlingen blir riklig. Alltid lugn, tillgifven och trogen, skall hon hålla det löfte hon afgifvit. Hon börjar visserligen bli tandlös och rösten klingar mindre melodisk; men hennes lofvande sparbanksbok öfverskyler i hr X. ögon alla hennes brister. Han lär hafva öfve talat henne att uppskjuta den ningen några år öfver den b det att den må bli så mycket s H Om läsaren en dag finner hr X. såsom en välmående man, så må han vara ö detta skett utan hr X:s egen fö dighet. Det är hans sångersl själen, som släppt till fiolerna, oc löning skall han säkert ställa henne sås dyrbar relik i ett väl arbetadt glasskåp, ket bör anbringas följande inskription: Många skar små gör en stor ÅA. En sjödrabbning. Norske Adresseblade berättar följande: Bland de olika saker, som at hafvet drifvas mot land, befann sig nyligen ett stycke hvalfiskspäck på väg in i en af de talrika vikarne vid Tromsö. Händelsevis kom en kråka flygande förbi det kringdrifvande vrakgodset och började göra sig tillgodo detsamma. Dock, yckan är ostadig! Just som hon expedierat ett par munsbitar kommer en örn skjutande rätt ned och knuffar undan den rättmätige finnaren, utan att taga minsta notis om den simpla kråkans högljudda protest mot den henne tillfogade oritttvisan. Himden utebleflikväl ej länge. Örnen hann knappast börja sin måltid, innan en utter kommer skjutande upp ur hafvet och, utan att fråga om lof, rycker till sig det omtvistade stycket, till hans majestäts stora för och telse. Uttern simmar derpå med bytet ett stycke mot land, men släpper det snart och gör några slag omkring detsamma i vattnet. Om han nstiälde betraktelse öfver omkostnader och besvär, elter icke hade hjerta att följa den nyare preusserpoli