.
Hvarjehanda nyheter,
På luft. Jag hade länge saknat min
goda vän X., som jag förut hvar dag brukade
träffa. Fruktande att han var sjuk, beslöt
att nästa afton höra efter i hans bostad. Efter
arbetets slut begaf jag mig i väg och träffade
i porten hans uppasserska.
Är br X. sjuk?
Nej, inte som jag vet.
läser och dricker och spela
Hvem har han hos si;
han sitter inne och
Nyfiken skyndar jag in. Med cigarr imun och
en af våra nyaste romaner i handen sitter hr X.
framför ett fyldt glas. En speldosa, upp:
på ett vattenglas, klingar ganska harmoniskt.
Goddag, hederspascha! Hvad går åt dig? Man
ser dig numera aldrig ute.
Jag går på luft, ser du.
sGår du på luft?? Jag har besökt hvarje luft4-
ställe i staden, utan att träffa dig. Du går så-
ledes på luft i månen?
Nej, ser du, här är min luft. Denna spel-
dosa är min sångerska. Hon är lika vacker
och bestämdt mycket oskyldigare in hennes kol-
leger på schweizerierna. Denna punsch är ma-
kalös, och vill du ha en toddy, skall du få den
oklanderlig, utan att den kostar hälften af hvad
man ute måste betala. l
I detsamma tystnade dosan.
Nu fordrar sångerskan sin tribut. Hon
går med tallricke sade hr X. och lade en
10-öring i en bredvid stående sparbössa samt
anmodade äfven mig att inlägga min skärf.
Dosan uppdrogs ånyo och för hvar annan gång
den tystnade lades en 10-öring i bössan. Un-
der tiden förtärde vi de utmärktaste tutingar och
tillbringade vår afton med muntert samtal.
Trogen mitt löfte till min sångerska, går jag
numera icke ut, såvida jag icke blir bjuden till
en god vän eller någon familj; men vill du eller
någon annan af mina vänner tillbringa aftonen
på luft hos mig, så varen välkomna. Jag skall
säga dig i förtroende, att min sångerska gitvit
mig en fin vink om, att hon, såvida jag blir
henne trogen i 6 år, vid lämpligt tillfälle vill
gifva mig en present af 1,000 rdr, en vacker
summa för den som under 12 års trogen tjenst
knappast kunnat lägga sig hälften till godo.
Fyra år äro nu förflutna, och vännen X. går
lnna på luft hvarje afton. Stundom besökes
fröjden af hans intimaste vänner och då går
det alltid muntert till. Sångerskan gör sitt
bi och insamlingen blir riklig. Alltid lugn,
tillgifven och trogen, skall hon hålla det löfte
hon afgifvit. Hon börjar visserligen bli tandlös
och rösten klingar mindre melodisk; men hen-
nes lofvande sparbanksbok öfverskyler i hr X.
ögon alla hennes brister. Han lär hafva öfve
talat henne att uppskjuta den
ningen några år öfver den b
det att den må bli så mycket s H
Om läsaren en dag finner hr X. såsom en väl-
mående man, så må han vara ö
detta skett utan hr X:s egen fö
dighet. Det är hans sångersl
själen, som släppt till fiolerna, oc
löning skall han säkert ställa henne sås
dyrbar relik i ett väl arbetadt glasskåp,
ket bör anbringas följande inskription:
Många skar små gör en stor ÅA.
En sjödrabbning. Norske Adressebla-
de berättar följande: Bland de olika saker, som
at hafvet drifvas mot land, befann sig nyligen
ett stycke hvalfiskspäck på väg in i en af de tal-
rika vikarne vid Tromsö. Händelsevis kom en
kråka flygande förbi det kringdrifvande vrakgod-
set och började göra sig tillgodo detsamma. Dock,
yckan är ostadig! Just som hon expedierat ett
par munsbitar kommer en örn skjutande rätt ned
och knuffar undan den rättmätige finnaren, utan
att taga minsta notis om den simpla kråkans hög-
ljudda protest mot den henne tillfogade oritttvi-
san. Himden utebleflikväl ej länge. Örnen hann
knappast börja sin måltid, innan en utter kom-
mer skjutande upp ur hafvet och, utan att fråga
om lof, rycker till sig det omtvistade stycket, till
hans majestäts stora för och telse.
Uttern simmar derpå med bytet ett stycke mot
land, men släpper det snart och gör några slag
omkring detsamma i vattnet. Om han nstiäl-
de betraktelse öfver omkostnader och besvär, elter
icke hade hjerta att följa den nyare preusserpoli-