I brist af utrymme kunna vi icke i dag meddela en utförligare redogörelse för den öfverläggning, som i förrgår afton i andra kammaren förekom rörande ansvarighetssystemet. Denna redogörelse skola vi lemna i morgondagens nummer. Den gaf vid handen att, i trots af de missbruk somliga gjort af tryckfriheten, denna ännu är af. den omedelbara folkrepresentationen lika högt värderad och lika oumbärlig ansedd som då den för 16 år sedan — under reaktionsperioden — var utsatt för ett starkt attentat af konung Oscars regering. Det fanns ingen inom kammaren som var blind för vådan af att kasta ut barnet med badvattnet, och pressen hade glädjen erfara att många ansågo henne sjelf vara mäktig att göra slut på publicistiskt ofog, så att dertill ej behöfves lagstiftningens bistånd. Det lider intet tvifvel, att ju — om man icke fordrar att pressen skulle vara fullkomligare än någonting annat menskligt — det skall lyckas henne att motsvara den förtröstan, åtskillige värderade representanter visade sig sätta till hennes kraft. Vi anteckna såsom ett godt omdöme i detta afseende följande ord, hvari Aftonbladet i går afton sammanfattåde sina åsigter om resultaterna af diskussionen: Vi anse oss böra lägga en stor vigt på tvenne fakta, som framgå ur förhandlingarna i desna sak. Det ena är det, att tryckfriheten har att påräkna ett godt värn äfven inom den nya representationen och att man kan räkna på att kraftiga..och inflytelserika stämmor skola höja sig emot hvarje ändringsförslag, som är i någon mån tvetydigt. Det andra faktum är det, att inom representationen, såväl som hos hela den tänkande allmänheten, råder en djup indignation emot de tidningar, som begagna legda ansvaringar. Det fanns knappast någon enda, äfven at de mest frisinnade talare, hvilka nader dessa förbandlingar uppträdde, som ej i de skarpaste ordalag uttalade sin afsky för de pressens organer, som begagna sig af denna vesliga och ovärdiga metod;föratt meddess hjelp ostraffade få sprida lögn, förtal och insinnationer, ocn hvilkas verkliga ledare äro fegå rog att ställa framför sig såsom syndabock, lämplig ati skoningslöst offras, enaf dessa proletärer, hvilkas mepniskovärde men eljest i patetiska ordalag föregifver sig vilja häfda och försvara. Denna lilla bråkdel af d9n svenska pressen kar: geöom att hårdnackadt sätta sig emot rättvisans och billighetenrs fordringar i detta fall, kraftigt uttalade af den allmänna meningen och af hela dena öfriga pressen, visat att den i sjelfva verket frågar bra litet efter, haru det går med tryckfriheten. Vi hoppas, att det blifvande publicistmötet med krafi och allvar skall taga denva vigtiga fråga under behandling och grtändligt undersöka, hvad som är möjligt att göra för att stäfja ofoget, utan att på samma gåog i ringaste mån inskrärka tryckfriheten. Denna frågå hår pu en gårg kommit på dagordningen och skall der gvarstå. De väckta motionerna och konstitotionsutskottets förslag ha tienat till att framkalla hvarjehända undersöksingar och utredringar, som äro till stort gagn. Man bör sålunda vara motionärersa och utskottsmajoriteten tacksam i stället för att öfverhopa dem med tillmälen och otidigheter, såsom man på vissa håll anser tillständigt.