sommaren — uppehåller sig iör närvarande i Spaniemvoch har derifrån sändt till en Berlinertidning början till en iötressant skildring af personer och förhållanden i Spanien. Vi meddela i dag denna början och skola framdeles bringa till våra läsares kännedoni en eller ännan ytterligare uppsats af samme författare. I slutet af januari, kört. efter sedan riksdagsmannavalen voro slutade, kom jag till Madrid. Mitt första besök gällde don Josd Maria Orense, det repöblikänska partiets i Spanien ledare och dess chef inom riksförsamlingen: Sedan 20 år tillbaka har Orense tillhört det republikaöska partiet såmt förblifvit detsamma trogen i alla skiften: Un: der denna långa tid har han deltagit i alla dess segrar och nederlag. . Äfven han tillbragte — likasom general Pierrad och de nuvarande folkrepresentånterna Emilio Castelar och Ferando Garrido — de sista åren före septemberrevolutionen såsom flykting i utlandet. Hans tjuguåriga kamp har altid gällt monarkien och påfvedömet. Aldrig har han ändrat åsigter; på hans politiska karakter kan icke ens någon af hans fiender kasta en skugga. Hans förflutna lif är fritt från hvarje fläck. Han är en medelstor man med stark kroppskonstitution; hans hår är blondt, något gråsprängdt. Iatet spansktfinnes ihaäns ansigte. lans drag äro starkt markerade och! han har intet skägg. Ögonen äro små och af obestämd färg: Men öfver detta visserligen icke vackra ansigte hvilar en prägel af karaktersfasthet, välvilja ock intelligens, i hvilket uttryck en lätt anstrykning af ironi understundom blandar: sig, som emellertid snart försvinner. Orense är en man med hög bildning, som noga känner sitt fädernesland och dess behofver, en förträfflig talare, hvars föredrag är redigt och upplysande, om äfven icke af det glänsandö slaget, såsom Castelars. Det är icke i fräsen utani logiken hans styrka ligger; om han också saknar denna schwung, som eljest brukar viia sig så verksam på åhörarne, har han i stället öfvertygelsens värma, som träffar ännu kraftigare. Jag ansåg att ingen Teran i Madrid skulle kunna gifva mig. en klarare och sanvara bild af den politiska sitöationen i Spanien än don Jös6 Maria Orehse. Derför gick jag först till hönom. Som jag icke kände honom personligen; hade jag bedt min vän Karl Blind iLondon, hvilken i många år underhållit en närmare förbindelse med den framstående spanjoren, tillskrifva honom ett bref, som jag nu medförde. Markisen af Abbaida är, oaktadt sin förnväima härkomst — om jag ej misstager mig, stammar hans familj från konungarne af Arragonien — ingen rik man. Han bebor i Madrid andra våningen af ett hus i det vackra qvarteret till venster om Alcalagatan i närheten af Pradob. Jag träffade honom icke hemma vid mitt första besök; men jag lemnade en betjent, som talade franska, mitt visitkort samt brefyet från Blind, Några timmar sednare fick jag mottaga i min bostad, Grand Hötel de Paris, en inbjudning att redan samma afton vid den vanliga mattimman förnya mitt besök. Mattimman är i Spanien kl. mellan 7 Och 8. Jag begaf mig alltså kl. ?a 8 till Orenses hus. Itamburen träffade fag en spansk betjent, som på förhand var underrättad om att jag skulle komma; ty utan att anmäla mig förde han mig genom stora mottagnings-salongen tillettbredvid densamma beläget, rikt möbleradt rum, hvarest eld var appgjord i kaminen. Framför kaminen satt don Jos6 Maria Orense. Han steg genast upp, kom mig till mötes och helsade; i det han. bjertligt föckte mig sin hand. Vi förblefyo stående en stund, och derunder talade vi om Blind, Garibaldi och några andra gemensamma republikanska vänner. Sedan intogo vi hvar sin stol invid kaminen, och naturligtvis. fördes snart samtalet på Spanien. Orense uttryckte sig med mycken ledighet och nästan utan någon brytning på franska språket. — Säg mig, var min första fråga, kvilken andel har republikanska partiet haft i upproren uti Cadix och Malaga? Då detta samtal egde rum, hade endast några få veckor förflutit efter dessa upprör. rense såg på mig med ett omisskänneligt uttryck af förundran. — Icke det aldra ringaste, svarade han derefter; vi ha tvärtom gjort allt möjligt för att qvälva upproren. Båda ka blifvit fråmkallade af provisoriska regeringen derigenom, att hon ville afväpna de andalusiska-städernas befolkning. Har man då i Tyskland satt tro till regeringens offentliga framställning af motiverna till dessa uppror? — I Tyskland har man verkligen ganska orediga begrepp i detta afseende; Provisoriska regeringen ville ju göra troligt att upproren tillkommit genom republikanska; karlistiska och pålliga infytelser. I Orenses anlete förmärktes mycket tydligt en mincaf förakt. — ffvarken republikanerna eller karlisterna eller de påfliga ha haft det ringaste att göra med dessa bägge uppror, sade han; Chefen för Spaniens republikaner skildrade häretter för mig så väl orsakerna till, som förloppet af de blodiga uppträdena i Malaga och Öadix. Jag förbigår nu hvad han: meddelade,-emedan-jag-en annan gång skall lemna en redogörelse för dessa uppträden; vare nog sagdt att Orenses beskrifning till de minsta detaljer öfverensstämde med hvad jag ses dan ferfor i Cadix och Malaga af der varande atländska konsuler. — Hvilket resultat kommer, efter. er tanke, septemberrevolutionen att medföra? var min andra fråga, när vi slutat tala om det första