— 811 —
dande fru Aurora, och ändtligen fick ma-
dam Löving inhösta sitt efterlängtade be-
röm för det utmärkta kaffet.
Sedan Birger, utan att uppskaka sin mor
med några detaljer om det äfventyr han
nyss genomlefvat, förklarat Erik Hallin vara
i fullkomlig säkerhet, fanns ingenting vi-
dare som störde den rena glädje, hvarmed
den så länge åtskiljda Sigurdssonska famil-
jen njöt af sammanvarons sötma, och en
fröjdefullare frukost hade kanske aldrig in-
tagits i madam Lövings lilla lusthus.
Snart befann sig sällskapet på den sed-
vanliga lustvandringen genom universitets-
staden, och man hade den barnsligaste glädje
under hela tiden med att bry gubben Ripa
för hans ödmjukhet att tjenaremessigt vilja
hålla sig bakom de andra. Än var det Signe,
som lekfullt hoppade vid hans sida och
stack sin arm under hans, och än var det
Birger, som tog gudben om lifvet och hvi-
skade honom sakta i örat: Tack kära, kära
Ripa för hjelpen! Det var han, den der
herrn, som förrådde oss alla i går, det var
han, som hällde i mig bränvinsglaset.
Sakelstyg! Hvarför fick jag inte riktigt
ramla om den bofbanditen — svarade Ripa.
Och än var det fru Aurora sjelf, som gick
bredvid sin trofasta vän, upplysande om
alla de märkvärdigheter de tillsammans
åskådade.
Men då suckade bara den gamle och såg