den. Det var en qvinna med kött och blod
Intet sspöke, icke någon myth, tyckte direk
tionen sig finna, oaktadt direktionen såg blot
nässpetsen.
Ni har skrifvit en liten förträfflig pjes
sade direktionen och bad fruntimret vara go
och sitta ned för att mottaga direktionen
lyckönskningar samt möjligtvis något litet lätt:
på bäschlikens täta veck, som gjorde tjens
såsom anonymitetens slöja.
Omöjligt !
Direktionen lärer dock slutligen fått vel:
hvad fruntimret -heter, men vågar Cj ypp:
det. En förfärlig ed binder direktionen. - All
mänheten vet icke mera än förat. Direktio.
nen börjar till och med befara att alltsam.
mans dock varit en fantasmagori och att e
heller- diröktionen sjelf vet något. Det visar
i saken är imellertid, att Fröken Elisaboth
fortfar -att gifva fulla hus, fastän författarer
icke tycks fråga efter arvodet. Sådana för-
fattäre skolle kusgliga teaterdirektionen ba
Under tiden gå alla fruntimmer, som någor
gärg hållit en penhba öfver ett papper, och
se snedt på hvarandra. Skulle det möjligt-
vis kunna vara hon? hviska de för sig sjelfva
Hvarför är det icke jag? tillägga de alltid.
De maskulisa författarne äro visserligen
litet förargade öfver att hafva blifvit förbi-
sprängna af ett fruntimmer, mön de behöfva
åtminstone icke vara afandsjuka på hvar-
andra. De kuvna träffas soni förr på Kung
Karl, hos Blatch och-sätta sig i Ström-
parterren för att, när våren kommer tilibaka,
pasaa på och fara till Djorgården.
Men Zivem är hon? Den frågan återstår
alltid. :
Det är fru C—n, påstås det från ett håll,
efrö BR. On
Visst icke! Det är fröken B—Lk, försäk-
rar en annan.
Prat! Det är frökan T. Det kan man väl
se, invänder en tredje.
Åh- nej, det -är fröken B—n, bedyrar en
fjerde och nämner några mystiska ord oa
gamla byrålådor och gamla manuskript, som
hittats och undergått en liten uppstädning.
Mica herrar, säger den femte, det är
fröken R. i Ö. Hm, bildning, aristokratiskt
hus, unga qsinnors uppfostran, verldskänne-
dom, bekantskap med qvinnohjertst, svenska
akademien 0. e.o v.v
Resultatet af alltsämmans är, att ingen vat
hvem hon är, ingen med undantag af kon
sjelf och kuvgliga -teaterdirektionen, men att
den sistnämnda åter lärer börja vackla i sin
öfvertygelse sämt att kanske äfven honsjelf
slutligen tviilar På:sin identitet och-att imel-
lertid hela den bildade verlden i Stockhölm,
d. v. 3. hela Stockholm plågas af en förskräck-
lig nyfikenhtt?öch icke sysselsätter sina taa-
kar med något annat, hvarför jag ej heller
kunnat fi:na plats för något annat imin om-
nibns ... Hvem är hon 8