ellerträdas ar andra SUpare 0. 5. Vv. K. m:ts af statsutskottet tillstyrkta proposition angående upphörande såväl af tackjernstionden och andra deremot svarande tackjernsafgifter, som af de friheter i fråga om ränta eller rotering, hvilka vissa orter i egenskap af bergslager nu åtvjuta, blef i första kammaren förkastad med 30 röster mot 28. Andra kammaren behandlade denna fråga mycket grundligt; en stor del af förmiddagen och ett par timmar på aftonen åtgingo, innan man kom till något beslut. Representanterna från bergslagerna kämpade tappert, modigt understödda af hr C. A. Larsson, mot förslaget, såsom i högsta grad orättvist, då det ville lägga en grundränta på bergslagshemmanen, hvilka de tyckte vara tillräckligt betungade af skatter förut. Finansministerns skäl, att man ej kunde aflyfta en börda från bergshandteringen, utan att kronan fick någon ersättning, och icke nu efterskänka vissa orters skyldigheter, då man för icke längesedan nekat andra bergslager samma förmån, samt att man endast nu vill återföra de förhållanden, som egde rum, innan tackjernstionden bestämdes, ville man ej lyssna till, och utgången blef omsider, att kammaren med 81 röster mot 60 afslog den kurgliga propositionen, hvadan frågan för närvarande förfallit. I fråga om grundskatternas omsättning i penningar (förat återremitteradt) beslöt kammaren nu, på statsutskottets hemställan, att i en skrifvelse till k. m:t anhålla, att de embetsoch tjenstemän, hvilka hädanefter utnämnas till sådana befattningar, med hvilkas innebafvande hittills följt förmånen att uppbära ränteeller tiondeanslag efter medelmarkegångspris jemte forsellönsersättning, icke må berättigas till någon sådan förmån utöfver den lön, som för befåttniogen blifvit i stat bestämd; dock att denna föreskrift ej tillämpas i afseende å sådana befattningar, för hvilka k. m:t finner uadantag i berörda hänseende skäligen böra ega rum, Bankoatskottets betänkande med förslag angående riksbankens låneoch kreditivrörelse gaf äfven i lördags afton anledning till långa öfverläggvingar i andra kammaren, hvars ledamöter visade sig särdeles talträngda, oaktadt de flera gånger fingo höra framkastade påminnelser, att riksdagen snart närmade sig slutet, och att det således vore bäst att ej vara mångordig, såvida man ej ville ha riksdagen förlängd. Efter mycket ordande beslött slutligen med 67 röster mot 41, nedsä tandet af manufakturdiskontens kreditiv i riksbanken från 2 milloner till 1,750,000 rdr och utan votering, minskandet af jernkontorets kreditiv från 900,000 till 750,000 rdr. Hr Wijk hade väckt motion om sådan nedsättning, och bankoutskottet hade dertill lemnat bifall. Industriidkarne eller deras representanter inom kammaren sökte visserligen att få de förra kreditivbeloppen bibehållna, och för sådant ändamål uppträdde hrr Sääf och Svanberg, hvilka begagnade tillfället att beskärma sig öfver franska traktaten, samt hrr Wedberg, Hedengren, Åkerlund, Sjöberg, Vougt och Mannerskantz, men pluraliteten var obeveklig, oaktadt man framkastade varningen, att det blir allmänna diskontens tur att sedan få vidkännas indragning. Öfriga föreslagna ändringar i bankoreglementet godkändes utan diskussion, men när man kom till den punkten, hvari bankoutskottet afslagit hr Jöns Pehrisons motion, att allmänna diskontfonden måtte ökas från 9,600,000 rår till ett maximum af 15,000,000 rdr, kom diskussionen åter i gång. Ivom utskottet hade hrr Ola Jönsson och Wener reserverat sig och föreslagit ett tillägg till reglementet för riksbankens styrelse, nemligen att fullmäktige må, när de anse det med bankens fördel förenligt, anvisa ytterligare medel till utlåning från diskontfonden. Alla de — och de voro måvga — som önskade att banken måtte utvidga sin verksamhet i denna riktning, förenado sig om denna reservation. Härför talade hrr Jöns Pehrsson, som yttrade att denna fråga måhända vore den sista, hvarmed han komme att besvära riksdagen, Ola Jönsson, P. Nilsson fr. Kr. län, Indebetou, Uhr, F. Pettersson, Rundväck, Jöns Olsson 1 Nordanå och Vougt. Det vore nyttigt att fullmäktige allt mer och mer finge friare händer, att å andra fonder obegagnade medel kunde göras fruktbärande och nyttiga i allmänna diskontfonden, att det nuvararde systemet, hvarigenom ofta större summor hållas izlästa, är till fördel för privatbankerna, som derigenom få en i samma mån ökad sedelcirkulation o. s. v. Å andra sidan uppträdde ar Hierta, som anmärkte att bankofullmäktige skulle beredas en obehaglig ställning genom det föreslagna tillägget, ty säkert blefve många lånesökarde 1 alla bändelser utan lån, och detta kunde till och med inverka på fullmäktigvaler, och således äfven på sjelfva bankens förvaltning, hvilket var angeläget att undvika, br Björck, som heldre ville öka fonden med ett bestämdt belopp än lemna fritt spelrum för fullmäktige att handla efter tillfälliga konjunkturförhållanden, hvarmed man förnt gjort olyckliga försök, samt hr Agardh. Det föreslagna tillägget bifölls med 54 röster mot 29, hvilken votering visar att ej helfva antalet af kammarens ledamöter var närvarande. Tiden led också mot midnatt. Utan disknssion godkändes bankontskottets förslag till instruktion för nästkommande riksdags bankoutskott samt sammansatta bankooch lagutskottets hemställan om ett arvode af 300 rdr åt sin sekreterare. I lördags biföllo dessatom båda kamrarna notan diskossion k. m:ts proposition om ett anslag af 123,300 rdr, att under innevarande år användas till kanaloch väganläggningar m. m. inom Kronobergs och Jönköpings län fan hanadanda af förtianst åt da nöädlidanda