Naturvetenskapligt.
Några fysikaliska iakttagelser i
luftballong. Den genom sina intressanta
arbeten äfven hos oss väl kände naturforskaren
Flammarion, inlemnada förra sommaren till
Franska akademien en redogörelse för de me-
teorologiska observationer, han utfört under
sina tio resor i luftballong. Denna redogö-
relse afstutade han med ett tillägg, innefat-
tande ett meddelande om de fysikaliska expe-
rimenter och iakttagelser, som han haft till-
fälle att göra under samma resor. Ur detta
hans introssanta meddelande återgifva vi föl-
jande utdrag:
Intensiteten af ett ljud, som framkallas på
jordens yta, fortplantar sig, utan att aftaga,
till betydlig höjd i atmosferen. Så höres t. ex.
ånghvisslan på ett lokomotiv på en höjd af
9,000 fot, bullret på ett jernbantåg på 7,500
och hundskall af 5,400 fots höjd öfver jord-
ytan. En menniskomassas skrik förnimmes på
4,800 fots höjd, och på samma höjd urskiljer
man tydligt tuppens galande och klockans
klang. På en höjd af 4,200 fot hör man myc-
ket tydligt bastrummans toner och alla stäm
morna i en orkester; på 3,600 fots höjd åk-
dozens rasslande mot stenläggningen och på
3,000 fotz höjd förnimmer man tydligt en men-
niskas rop. Under nattens stillhet framstår
på denna höjd en hastigt rinnande ås: eller
bäcks sorl såsom bruset från ett väldigt vat-
teafall. På en höjd af 2,700 fot hör man gro-
dans melankoliska qväkande, och på en höjd
af 2,400 fot hör man allt, till och med syr-
sans entoniga sång.
På annat sätt förhålla sig de toner, hvilka
framtränga uppifrån och ned. Under det att
vi hörde en röst, som talade på ett afstånd
af 1,500 fot under oss, kande man högst på
ett afstånd af 300 fot tydligt uppfatta våra
ord. Under min resa den 23 juni 1867 blef
jag på det högsta öfverraskad öfver ljudets
underbara fortplantniog i lodrätt riktning ned-
ifrån och upp. Sedan några minuter inhöljda
i moln, voro vi omgifna af denna täta, hvita
slöja, som för oss dolde både himmel och jord,
och jag betraktade med förvåning ljusets allt- ;
mera tilltagande styrka, då plötsligt tonerna
från en full:tämmig orkester nådde våra öron.
Vi hörde det stycke, som spelades, så tydligt
och fullkomligt, som om orkestern hade varit
endast på några fots afstånd från os: uppe i:
molnen. Vi befanno oss då öfver staden An-
tony. Jag antecknade dettai min dagbok, och
hade sedan den ljen att några dagar der-
efter få mottaga ett bref från föreståndaren
för filharmoniska sällskapet i nämnde stad, i
hvilket meddelades mig, att detta sällskap,
församladt i rådhussalen, vid skenet af en blixt
fått se luftballongen och genast uppspelat
ett särdelez fint nyarceradt stycke i tanke att
dermed kunna gagna mins akustiska experi-
menter.
Luftballongen sväfvade då 2,700 fot öfver
dena stad, der konserter egde rum, och var i
densammas zenith. På ett afstånd af 3,000,
3,600 och till och med 4,200 fot hörde vi ännu
ganska tydligt musiken. Samma iakttagelse
har gjorts vid fem andra tillfällen, och jag har
förvissat mig om, att alla toner fortplanta sig
lika fort och med lika styrka.
Molnen erbjuda icke något hinder för ljudets
fortplantning.
Rörande hastigheten af ljudets fortplantning
kunde för-ök endast göras med ekot. Såsom
medelhastighet för fram- och återvägen från
balloogen till jorden torde kunna antagas 999
till 1,020 fot i sekunden.
Den fördelaktigaste yta för framkallandet
at ett eko, var en lugn vattenyta.