gar af åtskilliga artiklar af bankoreglementet,
i följd af riksdagens förut fattade beslut i
bankfrågor, godkändes utan anmärkning, och
samma utskotts hemställan, att enkan ÅA. M.
C. Karlhelms skuld af 600 rdr i banko-
diskonten måtte afskrifras, enär hon saknade
tillgång att den betala, bifölls.
Härefter följde i ordning dagens förnämsta
fråga, nemligen om särskild beskattning å hvit-
betssockerfabrikationen. Som våra läsare utan
tvifvel erinra sig, har denna fråga förevarit vid
de två-föregående riksdagarne, utan att något
bestämdt beslut blifvit fattadt. Den osäkerhet,
som härigenom uppstått öfver denna fabrika-
tions framtida öde, har förlamat densamma
och hindrat kapitaler från auvändning i
denna, såsom det vill synas, för vårt land
tjenliga industri; I år väcktes frågan ånyo
till lifs af hr Arrheniu3, och, tvärtemot hvad
vid föregående riksdagar egt rum, framlade
bevillningsutskottet ett. förslag, att hvitbets-
sockerfabrikationen skall åläggas särskild be-
skattning i förhållande till införseltullen årå-
socker. Som undantag från denna regel hemn-
ställdes: att tillverkningen af hvitbetssocker
måtte få skattefritt bedrifvas till den 1 juli
1873; att från och med den 1 juli 1873 till
jen 1 juli 1876 tillverkningen endast ålägges
en skatt, motsvarande !; (0,,), från och med
den 1 juli 1876 till den 1 juli 1879 2s (0,),
från och med den 1 juli 1879 till den 1 juii
1882 ?s (0,,) samt från och med den 1 juli
1882 till den 1 juli 1883 s (0,0), allt af vid
dessa tider gällande tullsats å utländskt rå-
socker af mörkare färg än N:o 18 af den i
verldshandeln gällande Holländska standard.
Härom uppstod en mera lång, än liflig de-
batt, hvarunder de ofta hörda skälen för och
emot upprepades... Man får dock erkänna att
en betydlig omkastning i tänkesättet rörande
denna fråga inträffat, och många af de förre
motståndarne till denna beskattning, omfattade
nu den motsatta åsigten.
Men man fick dock äfven i onsdags höra
talare, som med fullt allvar förfäktade den
satsen, att det egentligen vore en produktions-
skatt på jordbruket, som man nu ville be-
sluta, och att jordbrukarne sålunda uteslu-
tande komma att drabbas deraf, Å andra si-
dan visades tydligt och klart (af hr Gripen-
stedt) att det här egentligen är fråga om en
konsumsionsskatt, att det är konsumenterna —
till största delen de förmögnare i landet —
som drabbas deraf liksom af bränvinsskatten
och tullskatten, och att det endast är omkring
ar af landets odlade jord, som användes till
betodling och att man ej utan den största
orättvisa mot det stora flertalet jordbrukare
i landet kan låta betsockerfabrikationen skatte-
fritt fortgå, ty i samma mån dtnna fabrika-
tion ökas — och stora företag i den vägen
äro nu i görningen — minskas naturligtvis
sockerimporten och staten går derigenom för-
lustig en betydlig inkom:t i tullumgälder, Alla
de, som ifrade för denna skatt, tyckte att
utskottet varit alltför liberalt mot fabrikerna
och att ået varit rättvisare att bevilja fabri-
kationen vissa friår från anläggningen; br Wijk
framställde ock det förslaget, att den af ut-
skottet föreslagna tiden skulle framflyttas två
år, och hr Gripenstedt ville att förhöjningarna
skulle ega rum hvartannat är. Båda dessa
meningar fuaso understöd af flera talare, men
vid anställd votering segrade utskottets för-
slag med 101 röster mot 50, som ville ha hr
Gripenstedts yrkande antaget. Till denna
utgång bidrog slumpen ej så litet. Vid vote-
ring om kontraproposition — mellan rent af-
slag och hr Gripenstedts amendement — stan-
nade nemligen 78 röster mot 78. Den för-
geglade sedeln bestämde utgången till fördel
för hr G:s mening. För afslag å utskottets
betänkande talade hrr P. Ericsson från Gefle-
borgs län, Heggström, som med siffror sökte
visa förderfligheten af den föreslagna skatten,
Sandstedt, Jöns Pehrsson och Key, som på-
stod vår tid likna Saturnus deri, att den äter
upp sina egna barn, och att öfver oss sväfvar
en fruktansvärd frihandelsslagtareknif, som
vill stympa och döda alla uppblomstrande nä-
ringar; för att undanskjuta verkan af dessa mor-
diska stämplingar så långt som möjligt, föreslog
tal. att fritiden för hvitbetsodlingsfabrikerna
skulle utsträckas till 1875. Å motsatta sidan,
ehuru, sårom vi redan nämnt, med något skilj-
aktiga meningar i afseende på sättet och ti-
den, uppträdde, utom de redan uppräknade,
herre Liljencrantz, som serskildt komplimente-
rade hr Key för hans talangfulla bemödande
att rikta vårt språk med nya, vackra ord, v.
Schultzenheim, v. Troil, Hedlund, Svanberg,
Hjerta, Lönnberg, Alströmer, Posse och O.
A. Larsson.
Onsdagens eftermiddagssammanträden.
FÖRSTA KAMMAREN
Eftermiddagens debatt företedde föga afin-
tresse. Hr v. Geijer förenade sig nu i det
yrkande hr Hamilton framställt under förmid-
dagens öfverläggning. Hr Schartau yttrade
sig för återremiss af utlåtandet i den syftning
hr Mörner föreslagit. Hr L. af Ugglas bi-
trädde hr Hamiltons förslag. ehnrn han helst