gar af åtskilliga artiklar af bankoreglementet, i följd af riksdagens förut fattade beslut i bankfrågor, godkändes utan anmärkning, och samma utskotts hemställan, att enkan ÅA. M. C. Karlhelms skuld af 600 rdr i bankodiskonten måtte afskrifras, enär hon saknade tillgång att den betala, bifölls. Härefter följde i ordning dagens förnämsta fråga, nemligen om särskild beskattning å hvitbetssockerfabrikationen. Som våra läsare utan tvifvel erinra sig, har denna fråga förevarit vid de två-föregående riksdagarne, utan att något bestämdt beslut blifvit fattadt. Den osäkerhet, som härigenom uppstått öfver denna fabrikations framtida öde, har förlamat densamma och hindrat kapitaler från auvändning i denna, såsom det vill synas, för vårt land tjenliga industri; I år väcktes frågan ånyo till lifs af hr Arrheniu3, och, tvärtemot hvad vid föregående riksdagar egt rum, framlade bevillningsutskottet ett. förslag, att hvitbetssockerfabrikationen skall åläggas särskild beskattning i förhållande till införseltullen åråsocker. Som undantag från denna regel hemnställdes: att tillverkningen af hvitbetssocker måtte få skattefritt bedrifvas till den 1 juli 1873; att från och med den 1 juli 1873 till jen 1 juli 1876 tillverkningen endast ålägges en skatt, motsvarande !; (0,,), från och med den 1 juli 1876 till den 1 juli 1879 2s (0,), från och med den 1 juli 1879 till den 1 juii 1882 ?s (0,,) samt från och med den 1 juli 1882 till den 1 juli 1883 s (0,0), allt af vid dessa tider gällande tullsats å utländskt råsocker af mörkare färg än N:o 18 af den i verldshandeln gällande Holländska standard. Härom uppstod en mera lång, än liflig debatt, hvarunder de ofta hörda skälen för och emot upprepades... Man får dock erkänna att en betydlig omkastning i tänkesättet rörande denna fråga inträffat, och många af de förre motståndarne till denna beskattning, omfattade nu den motsatta åsigten. Men man fick dock äfven i onsdags höra talare, som med fullt allvar förfäktade den satsen, att det egentligen vore en produktionsskatt på jordbruket, som man nu ville besluta, och att jordbrukarne sålunda uteslutande komma att drabbas deraf, Å andra sidan visades tydligt och klart (af hr Gripenstedt) att det här egentligen är fråga om en konsumsionsskatt, att det är konsumenterna — till största delen de förmögnare i landet — som drabbas deraf liksom af bränvinsskatten och tullskatten, och att det endast är omkring ar af landets odlade jord, som användes till betodling och att man ej utan den största orättvisa mot det stora flertalet jordbrukare i landet kan låta betsockerfabrikationen skattefritt fortgå, ty i samma mån dtnna fabrikation ökas — och stora företag i den vägen äro nu i görningen — minskas naturligtvis sockerimporten och staten går derigenom förlustig en betydlig inkom:t i tullumgälder, Alla de, som ifrade för denna skatt, tyckte att utskottet varit alltför liberalt mot fabrikerna och att ået varit rättvisare att bevilja fabrikationen vissa friår från anläggningen; br Wijk framställde ock det förslaget, att den af utskottet föreslagna tiden skulle framflyttas två år, och hr Gripenstedt ville att förhöjningarna skulle ega rum hvartannat är. Båda dessa meningar fuaso understöd af flera talare, men vid anställd votering segrade utskottets förslag med 101 röster mot 50, som ville ha hr Gripenstedts yrkande antaget. Till denna utgång bidrog slumpen ej så litet. Vid votering om kontraproposition — mellan rent afslag och hr Gripenstedts amendement — stannade nemligen 78 röster mot 78. Den förgeglade sedeln bestämde utgången till fördel för hr G:s mening. För afslag å utskottets betänkande talade hrr P. Ericsson från Gefleborgs län, Heggström, som med siffror sökte visa förderfligheten af den föreslagna skatten, Sandstedt, Jöns Pehrsson och Key, som påstod vår tid likna Saturnus deri, att den äter upp sina egna barn, och att öfver oss sväfvar en fruktansvärd frihandelsslagtareknif, som vill stympa och döda alla uppblomstrande näringar; för att undanskjuta verkan af dessa mordiska stämplingar så långt som möjligt, föreslog tal. att fritiden för hvitbetsodlingsfabrikerna skulle utsträckas till 1875. Å motsatta sidan, ehuru, sårom vi redan nämnt, med något skiljaktiga meningar i afseende på sättet och tiden, uppträdde, utom de redan uppräknade, herre Liljencrantz, som serskildt komplimenterade hr Key för hans talangfulla bemödande att rikta vårt språk med nya, vackra ord, v. Schultzenheim, v. Troil, Hedlund, Svanberg, Hjerta, Lönnberg, Alströmer, Posse och O. A. Larsson. Onsdagens eftermiddagssammanträden. FÖRSTA KAMMAREN Eftermiddagens debatt företedde föga afintresse. Hr v. Geijer förenade sig nu i det yrkande hr Hamilton framställt under förmiddagens öfverläggning. Hr Schartau yttrade sig för återremiss af utlåtandet i den syftning hr Mörner föreslagit. Hr L. af Ugglas biträdde hr Hamiltons förslag. ehnrn han helst