ee URI TE SVTEIETROEA MEET SBA AS AN der för en blifvande sorskild beskattning å hvitbetssockerfabrikationen. En långvarig diskussion uppstod angående, detta förslag, som, på yrkande af hrr Berlin, Sprengtporten och hartau, blef till sina serskilda punkter på en gång -diskuteradt. Hr v. Geijer, som i utskottet reserverat sig mot förslaget samt framställt ett annat, afvikande från utskottets hufvudsakligen. deruti, att något yrkande om en bestämd progression under vissa åri accisen -ej-blifvitgjordt, önskade bifall-till-ifrågavarande reservation. Hr Posse ansåg, att fabrikationen af hvitbetor skulle i hög grad. befordra jordbrukets utveckling i landet och öka vår förmåga. att bära de tunga, till nära 100 millioner fdr uppgående utskylderna till staten och kommunen. Tal. beräknade den förökning i värde jorden pr tunnland genom att åvvändas till Hvitbetsodling skulle erhålla till icke mindre än 300 rär, och den nätionalvinst, som årligen skulle fås genom att fylla vårt behof af socker med alstren af eninKemsk industri till 30 millioner rdr. å andra sidan hade man sagt, att accisfrihet mödförde minskning i inkomsterna af sockertullen, Detta vore. sannt; men industrien borde ej derföre förqväfvas och hindras från att uppblomstra; utan staten borde på samma gång befordra den och. se till. att den ock droge inkomsten af densamma. Utskottet hade med. afseende på dessa båda omständigheter gått en lycklig medelväg och tal. yrkade bifall-till-.dess förslag. Hr Arrhenius instämde med utskottet, ehuru ban hade önskat, att frihetsåron blifvit 5 i stället för 3 såsom utskottet föreslagit. Såsom, fördelar i förslaget framhöll tål., att accisperioderna skulle blifva 3-äriga och accisen aldrig komma attsblifya lika. stor som tullen å råsockret. Hr Odelberg förvånade sig öfver det slät, hvartill den andre tal. i ordningen kommit samt ej. mindre deröfver att hr Arrhenius, en af svenska jordbrukets förnämste målsmän, kunnat förklara sin belåtenhet med utskottets förslag. Tal. måste för sin del ogilla detsamma, såväl som hvarje förslag till serskild beskattning å landtbrukets öfriga grenar. Farhågan för att vi skulle öfversvämmas af hvitbetssockerfabriker måste. tal. anse för ogrundad, då erfarenheten visat att fastän tillverkningen hittills varit fri från skatt, ej flera dylika fabriker än en kunnat uppstå. Tal. yrkade afslag å utlåtandet, Hr Schartau talade för återremiss. Hi O. 4. Mörner föreslog att riksdagen skulle besluta, att fabrikationen finge åtnjuta frihetsår ända till och med utgången af år 1875, att. fiksdagen skulle hos k. m:t begära sanktion å detta beslut, samt hos k. m:t anhålla om ntarbetande och framläggande före nämnde tids förlopp af ett förslag rörande grunderna för beskattningen och de reglementariska föreskrifter, som kunna erfordras för tillämpninen af och kontrollen öfver densamma. Grunerna borde vara lämpade efter den ståndunkt tillverkningen vid 1875 års slut kan hafva uppnått. Hr Sprengtporten yrkade, af samma skäl som hr Odelberg, afslag å utlåtandet. Hr Berlin ville bifalla första punkten af förslaget, men hade åtskilliga betänkligheter mot de öfriga, i synuerhet den tredje. Tal. hyste. för öfrigt stora tvifvelsmål om hvitbetsodlingens nytta för jordbruket. Man borde ej förglömma att betorna ej odlades hvarken i Danmark, Skottland eller England. Hr Waern ansåg att frågan tarfvade en ytterligare och bättre utredning än utskottet gifvit den, men framställde dock intet bestämdt yrkande. Hr Henn. Hamilton ansåg, att principen för förslaget endast kunde försvaras såsom en nödvändig konseqvens af det system, vi under de, sednare åren följt i afseende på tullagstiftningen och som vi nu ej kunde afvika ifrEw Förslaget var dock i sitt nuvarande skick ointagligt af det skäl, att det kränkte kommande riksdagars beslutanderätt samt alltför bestämdt uttalade att formen för skatten skulle vara progressiv. Tal. föreslog, att -riksdagen skulle förklara, att den ansåge hvitbetssockerfabrikationen böra serskildt beskattas dock ej törr än 1873 samt hos k. m:t anhålla om utredning af hurnvida statsinkomsterna fordrade en sådan beskattning och att k. m:t, om så vore förhållandet, ville för 1872 års riksdag framlägga förslag till beskattning å tillverkningen. Hrr Rydin, Hasselrot och Hallenborg instämde med ötikottets yttrande i afseende på hvitbetsodlingens nytta för jordbruket; Hr Posse replikerade hr Berlin dermed, att på Säbyholm i Skåne hade innan betor der, började att odlas skördats endast 1,800 tunnor spanmål, nu deremot skördades 4,500;Den fortsatta diskussionen öfver utlåtandet uppsköts härefter, då flero tal. ännu återstodo, till aftonens sammanträde, ANDRA KAMMAREN. Sammanträdet i onsdagsförmiddag började med föredragning af förslag till voteringsprepositioner rörande frågor, hvari kamrarne stännat i olika beslut. Derefter förekom konstitutionsutskottets betänkande öfver hr Jöns Pehrssons bekanta motion om ändrade bestämmelser i afseende å qvalifikationerna m. m. för första kammarens ledamöter. Som bekant har utskottet helt kort och godt hemställt, att motionen måtte lomnas utan afseende. Under den korta diskussion, som härom uppstod, yttrade sig, ntom motionären, hrr Hjerta och Ola Jönsson i motionens syfte, dock utan att gilla allt hvad 1 densamma föreslogs. Hr Hjerta ansåg, att första kammarens ledamöter ej borde väljas för längre tid än 6 år, såsom motionären föreslagit, samt klandrade utskottet för dess yttrande, att det ännu vore för tidigt att vidtaga några förändringar i riksdagsordningen. Ett fel, der det är upperbart, rättas aldrig för tidigt. Dessa båda sednare tal.re gjorde dock ej. något yrkande, utan läto vid utskottets hemställan bero, och bifölls den utan votering, sedan de gjorda anmärkningarna