ee URI TE SVTEIETROEA MEET SBA AS AN
der för en blifvande sorskild beskattning å
hvitbetssockerfabrikationen. En långvarig di-
skussion uppstod angående, detta förslag, som,
på yrkande af hrr Berlin, Sprengtporten och
hartau, blef till sina serskilda punkter på
en gång -diskuteradt. Hr v. Geijer, som i
utskottet reserverat sig mot förslaget samt
framställt ett annat, afvikande från utskottets
hufvudsakligen. deruti, att något yrkande om
en bestämd progression under vissa åri acci-
sen -ej-blifvit- gjordt, önskade bifall-till-ifrå-
gavarande reservation. Hr Posse ansåg, att
fabrikationen af hvitbetor skulle i hög grad.
befordra jordbrukets utveckling i landet och
öka vår förmåga. att bära de tunga, till nära
100 millioner fdr uppgående utskylderna till
staten och kommunen. Tal. beräknade den
förökning i värde jorden pr tunnland genom
att åvvändas till Hvitbetsodling skulle er-
hålla till icke mindre än 300 rär, och den
nätionalvinst, som årligen skulle fås genom
att fylla vårt behof af socker med alstren af
eninKemsk industri till 30 millioner rdr. å
andra sidan hade man sagt, att accisfrihet
mödförde minskning i inkomsterna af socker-
tullen, Detta vore. sannt; men industrien
borde ej derföre förqväfvas och hindras från
att uppblomstra; utan staten borde på samma
gång befordra den och. se till. att den ock
droge inkomsten af densamma. Utskottet hade
med. afseende på dessa båda omständigheter
gått en lycklig medelväg och tal. yrkade bi-
fall-till-.dess förslag. Hr Arrhenius instämde
med utskottet, ehuru ban hade önskat, att
frihetsåron blifvit 5 i stället för 3 såsom ut-
skottet föreslagit. Såsom, fördelar i förslaget
framhöll tål., att accisperioderna skulle blifva
3-äriga och accisen aldrig komma attsblifya
lika. stor som tullen å råsockret. Hr Odel-
berg förvånade sig öfver det slät, hvartill den
andre tal. i ordningen kommit samt ej. mindre
deröfver att hr Arrhenius, en af svenska jord-
brukets förnämste målsmän, kunnat förklara
sin belåtenhet med utskottets förslag. Tal.
måste för sin del ogilla detsamma, såväl som
hvarje förslag till serskild beskattning å landt-
brukets öfriga grenar. Farhågan för att vi
skulle öfversvämmas af hvitbetssockerfabriker
måste. tal. anse för ogrundad, då erfarenhe-
ten visat att fastän tillverkningen hittills va-
rit fri från skatt, ej flera dylika fabriker än
en kunnat uppstå. Tal. yrkade afslag å ut-
låtandet, Hr Schartau talade för återremiss.
Hi O. 4. Mörner föreslog att riksdagen skulle
besluta, att fabrikationen finge åtnjuta fri-
hetsår ända till och med utgången af år 1875,
att. fiksdagen skulle hos k. m:t begära sank-
tion å detta beslut, samt hos k. m:t anhålla
om ntarbetande och framläggande före nämnde
tids förlopp af ett förslag rörande grunderna
för beskattningen och de reglementariska före-
skrifter, som kunna erfordras för tillämpnin-
en af och kontrollen öfver densamma. Grun-
erna borde vara lämpade efter den stånd-
unkt tillverkningen vid 1875 års slut kan
hafva uppnått. Hr Sprengtporten yrkade, af
samma skäl som hr Odelberg, afslag å utlå-
tandet. Hr Berlin ville bifalla första punk-
ten af förslaget, men hade åtskilliga betänk-
ligheter mot de öfriga, i synuerhet den tredje.
Tal. hyste. för öfrigt stora tvifvelsmål om
hvitbetsodlingens nytta för jordbruket. Man
borde ej förglömma att betorna ej odlades
hvarken i Danmark, Skottland eller England.
Hr Waern ansåg att frågan tarfvade en ytter-
ligare och bättre utredning än utskottet gif-
vit den, men framställde dock intet bestämdt
yrkande. Hr Henn. Hamilton ansåg, att prin-
cipen för förslaget endast kunde försvaras
såsom en nödvändig konseqvens af det system,
vi under de, sednare åren följt i afseende på
tullagstiftningen och som vi nu ej kunde af-
vika ifrEw Förslaget var dock i sitt nuva-
rande skick ointagligt af det skäl, att det
kränkte kommande riksdagars beslutanderätt
samt alltför bestämdt uttalade att formen för
skatten skulle vara progressiv. Tal. föreslog,
att -riksdagen skulle förklara, att den ansåge
hvitbetssockerfabrikationen böra serskildt be-
skattas dock ej törr än 1873 samt hos k. m:t
anhålla om utredning af hurnvida statsinkom-
sterna fordrade en sådan beskattning och att
k. m:t, om så vore förhållandet, ville för 1872
års riksdag framlägga förslag till beskattning
å tillverkningen. Hrr Rydin, Hasselrot och
Hallenborg instämde med ötikottets yttrande
i afseende på hvitbetsodlingens nytta för jord-
bruket; Hr Posse replikerade hr Berlin der-
med, att på Säbyholm i Skåne hade innan
betor der, började att odlas skördats endast
1,800 tunnor spanmål, nu deremot skördades
4,500;- Den fortsatta diskussionen öfver ut-
låtandet uppsköts härefter, då flero tal. ännu
återstodo, till aftonens sammanträde,
ANDRA KAMMAREN.
Sammanträdet i onsdagsförmiddag började
med föredragning af förslag till voteringspre-
positioner rörande frågor, hvari kamrarne stän-
nat i olika beslut.
Derefter förekom konstitutionsutskottets be-
tänkande öfver hr Jöns Pehrssons bekanta
motion om ändrade bestämmelser i afseende
å qvalifikationerna m. m. för första kamma-
rens ledamöter. Som bekant har utskottet
helt kort och godt hemställt, att motionen
måtte lomnas utan afseende. Under den korta
diskussion, som härom uppstod, yttrade sig,
ntom motionären, hrr Hjerta och Ola Jöns-
son i motionens syfte, dock utan att gilla allt
hvad 1 densamma föreslogs. Hr Hjerta ansåg,
att första kammarens ledamöter ej borde väl-
jas för längre tid än 6 år, såsom motionären
föreslagit, samt klandrade utskottet för dess
yttrande, att det ännu vore för tidigt att
vidtaga några förändringar i riksdagsordnin-
gen. Ett fel, der det är upperbart, rättas
aldrig för tidigt. Dessa båda sednare tal.re
gjorde dock ej. något yrkande, utan läto vid
utskottets hemställan bero, och bifölls den
utan votering, sedan de gjorda anmärkningarna