Men den, som trodde sig bli galen, det
var Birger. Han vacklade till en soffa och
kastade sig handlöst öfver den. Han tyckte
sig vilja sjunka genom jorden. Vännerna
omringade honom, förskräckta.
Inte farligt — hviskade Maur6n. —
Inte fartigt, lille bror Sigurdsson! du är
bara lite knöl, första gången knöl kanhända!
Men Birger svarade intet, han låg der
redlös.
Stjernbröderna sökte hjelpa och trösta,
men deras egna hjernor började plötsligen
krångla med deras tankar. Somliga skrat-
tade halffånigt, andra sökte trygga sitt-
platser, ett par åter fria luften.
Ska jag göra upp räkningen för dig,
Bruno? — sporde Sonderling, medan han
med en fuktad serviett baddade Brunos
panna. — Herre Gud, ni tål då ingenting,
ni Stockholmare!
Här är pengarl — stammade Bruno. —
Tusen tack, bror Sonderling, som är så
snäll. och hjelper mig; bär har du hela
plånboken!
Nej, för tusan, ge mig bara den der
femtian! Du betalar kanske carolinabålen,
jag bjöd på, för jag har inte vexlat,jag
har bara en sedel på hundrabanko. Vi
göra upp, då vi råkas.
. Söta Sonderling, låt mig få bjuda. Jag
är rik, min pappa är millionär! visa mig