Lagutskottets betänkande angående religionsfrihetsfrågan har varit två gånger bordlagd i båda kamrarne, men första kammaren beslöt i måndags att ärendet ändock icke skulle der upptagas till behandling förr än i plenum näst efter onsdagen den 5 dennes. I första kammaren lära åtskillige nu bearbeta ledamöterne för att förmå dem att förkasta utskottets förslag, på den grunden — ty en grund måste man ju uppgifva, om ock ej den rätta — att vid nästa riksdag förekommer till afgörande konstitutionsutskottets tillstyrkan om rättighet för icke-lutheraner att blifva riksdagsmän och embetsmän, hvilken fråga ju står i nära beröring med den, som nu skall ventileras. Men utom det att rättigheter till fri utöfning af en religion är något helt annat, än rättigheten för de särskilda trossamfundens medlemmar att bekläda vissa statsembeten, t. ex. chefsembetet i k. svenska ecklesiastik-departementet, så: hvad har man för säkerhet att konstitutionsutskottets förslag skall af nästa riksdag antagas? Det är ju troligare att det förkastas under en eller annan form, då vida mindre liberala förslag i den syftningen tillintetgjorts. Och Om meMingen varit att oupphörligt uppskjuta lagutskottets förslag till förändring i nu gällande religiösa tvångslagar, så har man ju lekt med religionsfriheten. Man får för öfrigt icke glömma att 1860 års kungl. förordningar rörande andra trosbekännare, utfärdades utan afvaktan på någon grundlagsförändring. Då lagutskottets betänkande förekommer i dag i andra kammaren, så torde denna kammare visa att den, som det heter, är karl för sin hatt och ej låter leda sig af grefliga intriger. Andra kammaren måste visa, att den åtminstone protesterar mot de svenska intoleranceedikten, äfven om den nu icke förmår mer än att antaga hvad pluraliteten i lag-utskottet tillstyrkt.