Lagutskottets betänkande angående re-
ligionsfrihetsfrågan har varit två gånger
bordlagd i båda kamrarne, men första
kammaren beslöt i måndags att ärendet
ändock icke skulle der upptagas till be-
handling förr än i plenum näst efter ons-
dagen den 5 dennes. I första kammaren
lära åtskillige nu bearbeta ledamöterne
för att förmå dem att förkasta utskottets
förslag, på den grunden — ty en grund
måste man ju uppgifva, om ock ej den
rätta — att vid nästa riksdag förekom-
mer till afgörande konstitutionsutskottets
tillstyrkan om rättighet för icke-lutheraner
att blifva riksdagsmän och embetsmän,
hvilken fråga ju står i nära beröring med
den, som nu skall ventileras. Men utom
det att rättigheter till fri utöfning af en
religion är något helt annat, än rättighe-
ten för de särskilda trossamfundens med-
lemmar att bekläda vissa statsembeten,
t. ex. chefsembetet i k. svenska ecklesia-
stik-departementet, så: hvad har man för
säkerhet att konstitutionsutskottets för-
slag skall af nästa riksdag antagas? Det
är ju troligare att det förkastas under en
eller annan form, då vida mindre liberala
förslag i den syftningen tillintetgjorts.
Och Om meMingen varit att oupphörligt
uppskjuta lagutskottets förslag till förän-
dring i nu gällande religiösa tvångslagar,
så har man ju lekt med religionsfriheten.
Man får för öfrigt icke glömma att 1860
års kungl. förordningar rörande andra tros-
bekännare, utfärdades utan afvaktan på
någon grundlagsförändring.
Då lagutskottets betänkande förekom-
mer i dag i andra kammaren, så torde
denna kammare visa att den, som det
heter, är karl för sin hatt och ej låter
leda sig af grefliga intriger. Andra
kammaren måste visa, att den åtminstone
protesterar mot de svenska intolerance-
edikten, äfven om den nu icke förmår mer
än att antaga hvad pluraliteten i lag-ut-
skottet tillstyrkt.