Vid franska lagstiftande församlingens
sista sammanträde den 26 april gick det gan-
ska stormigt tillväga. En debatt uppstod an-
gående uppförandet af det nya operahuset.
Enligt ået ursprungliga kostnadsförslaget skulle
operabyggnaden kosta 25 millioner frank.
1861 BHlef denna summa af dåvarande l2g-
stiftande församling för ändamålet anslagen.
Emellertid visar sig nu att ungefär dubbelt
så mycket — eller nära 50 millioner — kom-
mer att åtgå. Som regeringen icke har ens
200,000 frank öfriga att använda till under-
stöd åt några tusen gamla, meriterade skol-
lärare, och under sådanva förhållanden icke
vågar äska alltför betydliga summor på en
gång till en teåter, så torde det komma att
draga ut på tiden, innan operahuset blir fär-
digt. Hr Magnin klandrade skarpt hela bygg-
nadsföretaget och sade att man bedragit kam-
maren, då man första gången framlade plan
och kostnadsförslag till detsamma.
Sassionen slutade med öfverläggning om
lagen rörande pensioner åt ålderstigra solda-
ter. Derunder yttrade Glsizs Bizoin, att kej-
saren icke bort söka pålägga landet denra
börda, utan att han i stället skulle ha tagit
de för pensioneringen nödiga medlen ur sin
euskilda kassa, af de 36 millioner han bar i
årlig inkomst. På värdigare sätt, menade tal.,
hade han ej kunnat fira Napoleon 1:stes
utan hvilken han sjelf nu vore intet — hua-
draåriga födelsedag.
Såsom vanligt höll talmannen ett afskods-
tal; hvarefter, enligt ceremonielet, dånade ro-
pet: Lefve kejsaren! Jules Favres stämma
hördes omedelbart derefter ropa: SLsfvo fri-
heten! Med anledning häraf funno sig åtskil-
liga af kammarens ledamöter föranlåtna att
förnya sitt: ILefve kejsaren! Då st:g Jales
Favre upp och upprepade: Leive frihetev!
Andra röster iaföllo: Lefve nationen! Tal-
mannen ansåg sig nu böra taga till ordet.
Nationen, yttrade han, skiljer icke mellan
friheten och kejsaren. (Bra, bra! skreks
från flera håll.) Och markisen de Pirå reste
gig upp och utbrast med ljudlig röst: Lefve
kejsaren! lefve evinnerligen den kejserliga
dynastien! — Det var nu tyst i salea ett
ögonblick, hvarefter Euccie Pelletan upphot
sin stämma. Hans ord: Lefve folksaveräne-
teten! framkallade en allmän storm, ett virr-
varr af röster, hvaribland intet kande tydligen
urskiljas. Så slutades franska lagstiftande för-
samlingens session år 1869.
x xx
x
Belgiske finansministern Frere- Orban hade
för åtta dagar sedan ett mycket långt samtal
med kejsar Napoleon, berättar en korrespon-
dent fån den franska hufvadstadan till en
London-tidning. Och på tal om hr Fråre-Or-
ban förtäljer korrespondenten följande anck-
dot, som förklarar orsaken till ministerns dubbla
namn: Herr Fröre studerade juridik, när han
råkade sammanträffa med en rik arftägerska,
enda dottren till en af de förnämsta köpmän-
nen i Brissel, samt förälskade sig i henne.
Herr Orban — så hette köpmannen — afslog
hans giftermålsanbud på det aldra mest be-
stämda sätt. Men den unga damen hade äf-
ven fattat tycke för studenten och hon hörde
till dem, som icke så lätt afstå från follbor-
dandet af en kärsönskan. Hon sade till sin
älskare; I dag skall ni ju aflägga er juridi-
ska examen; om ri går igenom, så kom till
vår loge på operan i afton, och inom ena må-
nad äro vi gifta. — Men er far skall aldrig ...
— Lemna åt mig att sköta om den saken.
— På aftonen uppträdde en favoritsångare,
som lockat Brizsels hela bourgeoisie till opo-
ran — huset var öfverfallt. Herr Orbansloge
öppnades; hr Fröre inträdde tveksam. Genast
steg fröken upp, och inför hela publiken kysste
hon den nyblifne juristen. En månad efter
denna dag stod bröllopet, och den rike man-
ners måg lät sedan kalla sig Fröre-Orban.
Från Madrid skrifves, att situationen blir
för hvarje dag alltmera kritisk. Den 21 april
hölls ett möte af de förnämsta ledamöterna
af majoriteten för att öfverlägga om ett för-
slag af hr Borguella, gående ut derpå att
alla bourboner, till hvilken gren de än hörde,
skulle uteslutas från Spaniens tron. Diskus-
sionen var lång och mer än liflig. Serrano
stod upp och talade till förmån för Mont-
pension Olozaga gynnade icke någon viss
andidat, men hade likväl mycket att anmärka
mot förslagets princip. Serrano uppmanade
Prim att yttra sig. Prim vägrade. Då in-
träffade ett obehagligt uppträde: skarpa före-
bråelser vexlades mellan de 2 ledarno af sep-
tember-revolutionen, hvilket hade till följd en
allmän meningsskiljaktighet och mötets upp-
lösande, utan att något beslut kunnat fattas.
Serrano anser nu att det ej finnes mer än
2:ne alternativer: Montpensier eller repu-
bliken.
Ett par dagar efter berörda möte hade
majoriteten en ny sammankomst, vid hvilken
emellertid hvarken Prim eller Serrano infunno
sig. Der beslöts att först votera, huruvida
monarkisk eller republikansk styrelseform skall
antagas, och att sedan välja mellan tronkan-
didaterna.
Telegrafnyheter.