Teater.
Seraphine, komedi i 5 akter, af
Victorien Sardou.
Ryktet har under de sednaste månaderna
haft mycket att berätta om den stora fram-
gång Victorien Sardous komedi Seraphine
haft i Paris, der den ännu fortfarande gifves
hvarje afton å Gymnase-teatern.
I torsdagsafton gick stycket för första gån-
gen öfver svenska tiljor på Mindre teatern,
och Särdous beundrare hade skyndat dit för
att njuta af mästarens snilleverk. Ingen
återvände heller med svikna förhoppningar,
ty af snille finns det mycket i denna drama-
tiska skapelse, der man dock äfven återfinner
den ryktbara dramaturgens vanliga fel.
Seraphine är en variation på det gamla
ordspråket: När hin håte blef gammal gjorde
han sig till munk. Såraphine har lefvat med
i den brusande verldshvirfveln och druckit
nöjets bägare i botten... Hon Kar varit baler-
nas och teatersalongernas drottning. Hon har
sedan ungdomen varit gift med en militär som
gjorde henne till baronessa, men han har ge-
rom sin hederlighet förefallit henne tråkig,
och derför har hon också i ett svagt ögonblick
haft en älskare. Yvonne, baronessans yngsta
dotter, är frukten af denna brottsliga förbin-
delse; men ingen mer än Såraphine och de Mon-
tignac (f. d. älskaren) känner denna hemlig-
het, och Yvonne går och gäller för at våra
baronens dotter.
I allt detta är Seraphines historia lik så
många tusen andra qvinnors. Men när de första
skrynkorna börja skönjas på Straphines panna,
då äflas hon icke, likt andra, att hålla qvar
den krona, hon bar som balernas drottning,
utan hon vänder ryggen åt verldens fåfäng-
lighet och sveper in sig och sitt förflutva lif
i fromhetens mantel, och börjar att sträfva
efter att vara den förnämsta i den andligt
sinnade verlden. Fåfängan har blott vexlat
drägt och form!
Men Såraphine är icke blott fåfäng, hon
är bjertlös, egoistisk och beräknande. Hon är
nästan ett vilddjur i qvinnogestalt, en djefvul
i menniskohamn. Af två skäl beslutar hoa
att lefvande begrafva sin dotter Yvonne i ett
kloster, först för att derigenom undgå att en
gång möjligen bli upptäckt som äktenskaps-
bryterska, och för det andra för att försona sin
skuld hos Gud genom att göra syndens barn
till Kristi brud. Ja, Seraphine söker till
och med intala stg sjelf, att hon räddar sin
Yvonne urdan Guds rättmätiga vrede genom
att ställa henne vid korsets fot. Och hvad
finns dessutom beqvämare för en lastfall mor,
än att ha en dotter, som dagligen och stund-
ligen ber till himlen för sina dagars upphof?
Straphines f. d. älskare, kontreamiralen de
Montignac, har länge lefvat borta på verld:-
hafven, men återkommer till Paris kort föro
den tid, då Strapbi-.e ämnar sända sin dotter
till klostret. Han söker upp baronessan och
ber att få trycka Yvonne till sitt hjerta. Så-
rapbine nekar, men slumpen gynnar faders-
kärleken och de Montignac får omfamna sin
dotter, som kallar honom gudfar och öfver-
höljer honom med smekningar, ty hon har
alltsedan barndomen lärt sig älska den kär-
leksfulle gudfadren.
Detta återseende mellan far och dotter väc-
ker Seraphine till skyndsam handling, och
knäppt har hon visat de Moutignac från sitt
hus, förrän hon beslutar att genast skaffa
Yvonne i säkerhet inom klostermurarne. För-
gältves förklarar den unga flickan, att hon
icke känner någon kallelse att bli nunna, att
hon mera älskar den yttre verlden och qvin-
nans rätta kallelse att bli maka och mor.
Seraphine är obeveklig, offret måsto ske, om
också lammet med våld skall släpas till al-
taret.
De Montignac har en revö, en lättsii-
rig krabat vid namn Robert. Denne unge
man har fattat ett Ayktigt tycke för Yvonne,
och samma natt Yvonne skall föras till klostret
smyger sig Robert genom trädgårdsporten och
kommer in till henne. Han förklarar henne
sin ömma låga och föreslår henne att fiy med
honom. Henres svar är att visa ut honom.
Heldre vill hon lefvande begrafvas i ett klo-
ster, än begå ett felsteg, om ock blott till
skenet. Denna storsinthet omvänder på ena
gång Robert, och han nedfaller som en ånger-
full syndare till Yvonnes fötter, bedjande om
förlåtelse. Från detta ögonblick älskar han
henne och ru är det den sanna kärleken, som
förmår honom att ånyo föreslå henne att fly.
Hon nekar. Då vill han föra bort kenae mot
hernes vilja, men hon ropar på hjelp. Såra-
phine och baronen skynda till och finna den
unga mannan I VvaAnnaag Form Nan är hannaasa