— AA vv hn et: 32
må afslutas, vare i stad magistrat och på landet
kronofogde. Dessa myndigheter hafvaattifråga
dom äktensköpshindet uffa den tillsyn som vig-
selförrättare enligt lag åligger. Sedan såväl man-
nen som qvinnan afgifvit sitt ja och samtycke
till giftermålet; varde för äkta makar förklarade.
Hvad sålunda förekommit, skall upptagas i sär-
skildt öfver sådana trenden fördt protokoll, hvil-
ket, der äktetiskapet är inför kronofogde ingån-
get, af vittnen bestyrkes. Det äktenskap ege
full borgerlig giltighet, ändock att vigsel ej före-
kommit.
s 6. Barn af äkta makar, som vid barnets fö:
delse äro medlemmar af samma frimmande tros-
samfund, må i dess lira uppföstras. Äro föräl-
drarne vid barnets födelse medlemmar af skilda
främmande trossamfund; ege fadren bestämma i
hvilketdera samfundets lära barnet skall uppfo-
stras. Tillhör endera sådant trossamfund och den
andra svenska kyrkan, då skall barnet i evange-
liskt-lutherska läran uppfostras. Har emellan
makarne träffats aftal om deras barns uppfostran
i evangeliskt-lutherska läran eller främmande
troslära, som en af makarne bekänner, vare så-
dant aftal gällande, så framt det blifvit före äk-
tenskapets ingående skriftligen upprättadt. och
uppvisadt, för vigselförrättare, derest vigsel skett,
men eljest för den tåyndighet, inför hvilken äk-
tenskapet afslutats.
Barn af föräldrar, som ej ingått äktenskap med
hvarandra, må, der modren tillhör främmande
trossamfund, i dess troslära uppfostras.
Då begge föräldrarne eller, när endera död är,
den efterlefvande eller, der de lefva åtskilda,
den af dem, som har barnet i sin vård, öfvergår
från svenska kyrkan till friummande trossamfund
eller från ett sådant till annat, må, der begge
öfvergå, fadren och, i öfriga fall, den efterlef-
vande. eller -den -af -makarne, som har barnet i
sin vård, bestämma i hvilketdera samfunds lära
barnet skall uppfostras.
g 7. I anseende å folkundervisningen skola
främmande trösförvandter och deras barn vara
underkastade derom gällande stadgar och anses
tillhöra det skoldistrikt; inom Hvilket de äro bo-
ende. Barn, som icke skall uppfostras i evange-
liskt-lutherska läran, må, på framställning af ve-
derbörande målsman, fritagas från undervisning,
deri såväl i folkskola som videlementarläroverk;
dock åligger, vid den förra skolstyrelsen och vid
det sednare rektor tillse att sådant barn genom
Mil försord erhåller tillräcklig religionsun-
dervisning. Försommar målsman, oaktadt af
skolstyrelse eller rektor erhållen påminnelse, sin
skyldighet härutinnan, skall barnet deltaga i den
religionsundervisnirg, gom i folkskola eller vid
elemenitarläroverk meddelas.
Främmande trosförvandter skola, der
konungen för särskild församling ej annorlunda
förordnar, för anteckning öfver deras borgerliga
förhållanden, särskildt upptagas i kyrkoboken
uti den till svenska kyrkan hörande församling,
inom hvars område de äro boende, och gälla i
afseende ;å derför ertorderlig anmälan hvad af
konungen särskildt föreskrifves.
Magistrat och kronofogde samt främmande för-
samlingsprest hafva att de inför dem ingångna
tktenskap anmäla, på sätt för Vigselförrättare
inom svenska kyrkan finnes föreskrifvet. Har
sådant aftal träffats, som i 6 omförmäles, skall
den borgerliga myndighet eller vigselförrättare,
för hvilken det blifvit uppvisadt, till kyrkoher-
den i den svenska församling, der qvinnan bor,
ofördröjligen insända en bestyrkt afskrift af
samma aftal, för att i kyrkoboken antecknas.
9. Främmande församling, dess inrättnin-
gar och stiftelser må icke, utan konungens till-
stånd, förvärfva och besitta fast egendom i riket.
10. Främmande trosförvandter ega enahanda
ritt, som medlemmar af svenska kyrkan, att å
allmän begrafningsplats erhålla lägerstad för
sina döda.
4 11. Innan något hus eller rum af frim-
mande församling till offentlig gudstjenst begag-
nas, skall föreståndaren derom göra anmälan,
å landet hos kronofogden i orten, och i stad
hos poliskammare, der sådan finnes, men eljest
hos magistraten.
Tillträde till församlingens gudstjenist må ej
offentlig myndighet förvägras.
s
12. Munk- eller munneorden eller kloster
må ej i riket, inrättas.
13. De för särskilda kyrkliga inrättningar
stadgade afgifter till svenska kyrkan eller hen-
nes presterskap eller betjening må ej påföras
främmande trosförvandt i annat fall, än att slik
fägning blifvit på hans egen begäran verk-
ställd.
S 14. Med de undantag och inskränkningar,
som af grundlag eller eljest gällande författ-
ning föranledas, skall skiljaktighet i kristen tros-
bekännelse icke medföra någon olikhet i sven-
ska medborgares rättigheter och skyldigheter.
6 15. Innehar den, som till utträde ur sven-
ska kyrkan sig anmält, offentlig tjenst, varde
derifrån skild, såframt hans trosbekännelse skulle
utgjort hinder för utnämning till tjensten.
16. Är främmande trosförvandt af sådan
lära, som ej tillstädjer honom att aflägga ed,
då den enligt lag erfordras, förordnar konungen
huru förfaras bör.
17. Varder rättigheten till offentlig reli-
gionsöfning missbrukad, då må, efter konungens
förordnande, församlingen upplösas.
Samma lag vare, då föreskriften i 6 2 om an-
ställande af föreståndare icke, efter särskildt
föreläggande, fullgöres.
18. Underlåter föreståndare att iakttaga
hysd honom enligt denna förordning åligger, dö-
mes till böter från och med 5 till och med
500 rdr.
19. Genom denna förordning göres icke nå-
on inskränkning i de rättigheter, redan tillåtna
fämmande församlingar hittills åtnjutit.
Vidare föreslår utskottet att riksdagen för
sin del ville ändra 8 2 och 4 i:kungl, för-
ordningen den 20 januari 1863 angående gifter-
mål mellan kristen och mosaisk trosbekännsre,
till följande lydelie:
4 2. Om lysning till sådant ktenskap, äfven-
som till äktenskap emellan mosaisk trosbekä
nare öeh medlem af främmande kristet trossam-
fänd, gälle hvad i 4 af kungl. förordningen
angående främmande kristna trosbekännare och
deras religionsöfning af denna dag stadgadt är.
4. I fråga om den troslära, hvari barn bör
uppfostras, vare lag söm i 6 af ofvan omför-
mälda kungl. förordning säga.
Slutligen föreslår utskottet, att riksdagen,
med upphäfvande af kurgl. förordningen, an-
gående ändring i gällarde bestämmelser om
ansvar för den, som träder till eller utspri-
der villfarande lära, af den 23 okt. 1860, ville
för sin del besluta en författning i detta hän-
seende så lydande:
1. Söker någon genom bedrägliga medel,
Kotelser eller löften om timliga fördelar förmå
annan till affall från den evangeliskt-lutherska
läran; vare förfallen till böter från och med
tjugo till och-med fembundra riksdaler, eller fän-
gelse i högstvett år. j
Lag samma vare om någon, hvilken af föräl-
Arnar aller målsman fått sir anförtrodt att unn-