— AA vv hn et: 32 må afslutas, vare i stad magistrat och på landet kronofogde. Dessa myndigheter hafvaattifråga dom äktensköpshindet uffa den tillsyn som vigselförrättare enligt lag åligger. Sedan såväl mannen som qvinnan afgifvit sitt ja och samtycke till giftermålet; varde för äkta makar förklarade. Hvad sålunda förekommit, skall upptagas i särskildt öfver sådana trenden fördt protokoll, hvilket, der äktetiskapet är inför kronofogde ingånget, af vittnen bestyrkes. Det äktenskap ege full borgerlig giltighet, ändock att vigsel ej förekommit. s 6. Barn af äkta makar, som vid barnets fö: delse äro medlemmar af samma frimmande trossamfund, må i dess lira uppföstras. Äro föräldrarne vid barnets födelse medlemmar af skilda främmande trossamfund; ege fadren bestämma i hvilketdera samfundets lära barnet skall uppfostras. Tillhör endera sådant trossamfund och den andra svenska kyrkan, då skall barnet i evangeliskt-lutherska läran uppfostras. Har emellan makarne träffats aftal om deras barns uppfostran i evangeliskt-lutherska läran eller främmande troslära, som en af makarne bekänner, vare sådant aftal gällande, så framt det blifvit före äktenskapets ingående skriftligen upprättadt. och uppvisadt, för vigselförrättare, derest vigsel skett, men eljest för den tåyndighet, inför hvilken äktenskapet afslutats. Barn af föräldrar, som ej ingått äktenskap med hvarandra, må, der modren tillhör främmande trossamfund, i dess troslära uppfostras. Då begge föräldrarne eller, när endera död är, den efterlefvande eller, der de lefva åtskilda, den af dem, som har barnet i sin vård, öfvergår från svenska kyrkan till friummande trossamfund eller från ett sådant till annat, må, der begge öfvergå, fadren och, i öfriga fall, den efterlefvande. eller -den -af -makarne, som har barnet i sin vård, bestämma i hvilketdera samfunds lära barnet skall uppfostras. g 7. I anseende å folkundervisningen skola främmande trösförvandter och deras barn vara underkastade derom gällande stadgar och anses tillhöra det skoldistrikt; inom Hvilket de äro boende. Barn, som icke skall uppfostras i evangeliskt-lutherska läran, må, på framställning af vederbörande målsman, fritagas från undervisning, deri såväl i folkskola som videlementarläroverk; dock åligger, vid den förra skolstyrelsen och vid det sednare rektor tillse att sådant barn genom Mil försord erhåller tillräcklig religionsundervisning. Försommar målsman, oaktadt af skolstyrelse eller rektor erhållen påminnelse, sin skyldighet härutinnan, skall barnet deltaga i den religionsundervisnirg, gom i folkskola eller vid elemenitarläroverk meddelas. Främmande trosförvandter skola, der konungen för särskild församling ej annorlunda förordnar, för anteckning öfver deras borgerliga förhållanden, särskildt upptagas i kyrkoboken uti den till svenska kyrkan hörande församling, inom hvars område de äro boende, och gälla i afseende ;å derför ertorderlig anmälan hvad af konungen särskildt föreskrifves. Magistrat och kronofogde samt främmande församlingsprest hafva att de inför dem ingångna tktenskap anmäla, på sätt för Vigselförrättare inom svenska kyrkan finnes föreskrifvet. Har sådant aftal träffats, som i 6 omförmäles, skall den borgerliga myndighet eller vigselförrättare, för hvilken det blifvit uppvisadt, till kyrkoherden i den svenska församling, der qvinnan bor, ofördröjligen insända en bestyrkt afskrift af samma aftal, för att i kyrkoboken antecknas. 9. Främmande församling, dess inrättningar och stiftelser må icke, utan konungens tillstånd, förvärfva och besitta fast egendom i riket. 10. Främmande trosförvandter ega enahanda ritt, som medlemmar af svenska kyrkan, att å allmän begrafningsplats erhålla lägerstad för sina döda. 4 11. Innan något hus eller rum af frimmande församling till offentlig gudstjenst begagnas, skall föreståndaren derom göra anmälan, å landet hos kronofogden i orten, och i stad hos poliskammare, der sådan finnes, men eljest hos magistraten. Tillträde till församlingens gudstjenist må ej offentlig myndighet förvägras. s 12. Munkeller munneorden eller kloster må ej i riket, inrättas. 13. De för särskilda kyrkliga inrättningar stadgade afgifter till svenska kyrkan eller hennes presterskap eller betjening må ej påföras främmande trosförvandt i annat fall, än att slik fägning blifvit på hans egen begäran verkställd. S 14. Med de undantag och inskränkningar, som af grundlag eller eljest gällande författning föranledas, skall skiljaktighet i kristen trosbekännelse icke medföra någon olikhet i svenska medborgares rättigheter och skyldigheter. 6 15. Innehar den, som till utträde ur svenska kyrkan sig anmält, offentlig tjenst, varde derifrån skild, såframt hans trosbekännelse skulle utgjort hinder för utnämning till tjensten. 16. Är främmande trosförvandt af sådan lära, som ej tillstädjer honom att aflägga ed, då den enligt lag erfordras, förordnar konungen huru förfaras bör. 17. Varder rättigheten till offentlig religionsöfning missbrukad, då må, efter konungens förordnande, församlingen upplösas. Samma lag vare, då föreskriften i 6 2 om anställande af föreståndare icke, efter särskildt föreläggande, fullgöres. 18. Underlåter föreståndare att iakttaga hysd honom enligt denna förordning åligger, dömes till böter från och med 5 till och med 500 rdr. 19. Genom denna förordning göres icke nåon inskränkning i de rättigheter, redan tillåtna fämmande församlingar hittills åtnjutit. Vidare föreslår utskottet att riksdagen för sin del ville ändra 8 2 och 4 i:kungl, förordningen den 20 januari 1863 angående giftermål mellan kristen och mosaisk trosbekännsre, till följande lydelie: 4 2. Om lysning till sådant ktenskap, äfvensom till äktenskap emellan mosaisk trosbekä nare öeh medlem af främmande kristet trossamfänd, gälle hvad i 4 af kungl. förordningen angående främmande kristna trosbekännare och deras religionsöfning af denna dag stadgadt är. 4. I fråga om den troslära, hvari barn bör uppfostras, vare lag söm i 6 af ofvan omförmälda kungl. förordning säga. Slutligen föreslår utskottet, att riksdagen, med upphäfvande af kurgl. förordningen, angående ändring i gällarde bestämmelser om ansvar för den, som träder till eller utsprider villfarande lära, af den 23 okt. 1860, ville för sin del besluta en författning i detta hänseende så lydande: 1. Söker någon genom bedrägliga medel, Kotelser eller löften om timliga fördelar förmå annan till affall från den evangeliskt-lutherska läran; vare förfallen till böter från och med tjugo till och-med fembundra riksdaler, eller fängelse i högstvett år. j Lag samma vare om någon, hvilken af förälArnar aller målsman fått sir anförtrodt att unn