skulle vila göra det, ehuru man lätt skulle
bli böjd att dagtinga med sitt samvete un-
der den här förvända examensmethoden.
Ja, nog är den förvänd, det vet Gud —
pustade Erik — inte är den gjord för dem,
som ä rädda.
Du ska vara lugn i medvetande af dina
vackra kunskaper och din utmärkta flit —
tröstade Birger. — Och sedan bjelper Gud
nog den, som vill handla ärligt.
Hvad tycker du om min nya frack? —
sporde Erik vändande sig framför en liten
mahognyspegel.
Du är ju rigtigt en liten sprätt! ---
svarade Birger. --- Om examinatörerna ändå
vore. unga fruntimmer, så kunde du ha nå-
gon nytta af den der eleganta fracken, Nu
fruktar jag, att —-
Men Birger hann inte uttala sin fruktan,
ty han afbröts af glada stojande röster i
trappan, han hörde en kappspringning, vid
hvilken man säkert tog flera trappsteg i
taget, dörren rycktes upp på vid gafvel och
in stormade. Claes Ardelius i spetsen för
de tre öfriga stjernbröderna.
Nå, ä ni inte färdiga än, offerlamm?
Slagtarbänken väntar!
Och efter denna ingress satte sig Claes
med ett hopp upp På den smala afsatsen
på ett bokskåp.
;Studenter äro muntra bröder? --- gno-
lade Mauritz, som slog sig ner i en gam-
Nn Pa
Ee