på att bryta sig in i min byrå? — utropade Bruno. Ja, nej, det vill säga nej! — stammade fadren förvirrad --inte i din byrå, men i dina hemligheter, min junker. Mina hemligheter! — utropade Bruno förvånad. Ja, hvad betyder eljest det här papperet med sina sirligt präntade punkter och sin gallimathias om sanning Och heder etc? Grosshandlaren darrade på rösten. Bruno ryckte papperet ur hans hand och rodnade, i det han häftigt sporde! Hvar har pappa fått tag i det här bladet? På golfvet, dit det krupit sjelf, för att i god tid afslöja meningen med era hemlighetsfulla pojkmöten. Pojkmöten! — upprepade Bruno och rodnade ännu starkare. — Jag är sjutton år, min far, om några dagar, student i vår och ber om lite aktning för den snart blifvande mannen. Du, en man?? --fortsatte fadren och blef allt blekare --Kallar du det här för manligt, att gå frimurareder bland halfvurmiga skolpojkar på fraser, sprungna ur någon galnings hjerna. Brunos läppar skälfde. Jag har ännu inte gått några eder, men jag har gifvit löften, som för vårt förbund äro lika heliga som eder, att inte röja grunderna för vårt sträfvande. Så mycket kan