på att bryta sig in i min byrå? — utropade
Bruno.
Ja, nej, det vill säga nej! — stam-
made fadren förvirrad --- inte i din byrå,
men i dina hemligheter, min junker.
Mina hemligheter! — utropade Bruno
förvånad.
Ja, hvad betyder eljest det här pappe-
ret med sina sirligt präntade punkter och
sin gallimathias om sanning Och heder etc?
Grosshandlaren darrade på rösten. Bruno
ryckte papperet ur hans hand och rodnade,
i det han häftigt sporde!
Hvar har pappa fått tag i det här bladet?
På golfvet, dit det krupit sjelf, för att i
god tid afslöja meningen med era hemlig-
hetsfulla pojkmöten.
Pojkmöten! — upprepade Bruno och
rodnade ännu starkare. — Jag är sjutton
år, min far, om några dagar, student i vår
och ber om lite aktning för den snart blif-
vande mannen.
Du, en man?? --- fortsatte fadren och
blef allt blekare --- Kallar du det här för
manligt, att gå frimurareder bland halfvurmiga
skolpojkar på fraser, sprungna ur någon
galnings hjerna.
Brunos läppar skälfde.
Jag har ännu inte gått några eder, men
jag har gifvit löften, som för vårt förbund
äro lika heliga som eder, att inte röja grun-
derna för vårt sträfvande. Så mycket kan