Ett mördanslag af så utomordentlig beskaffenhet, att man har svårt att tro på berättelsen derom, har nyligen försökts mot en person på Dal. Wenersborgs-Posten har derom erhållit följande meddelande: I henimanet Norra Hällan, Ferglanda socken, tilldrog sig den 16 dennes på morgonen följande: Eit fruntimmer, som först kom ut om morgonen för att öppna förstugudörren, varseblef ett paket på trampen som hade blifvit ditlagdt under natten. Paketet var väl omslaget med snören och innehöll ett litet skrin, omkring 12 tam långt, 9 tum bredt och 7 X 8 tum djupt, öfverklistradt med papper å alla sidor och i hörnen med gula remsor, så att det liknade en stor cigarrlåda. Nyckeln var inlagd i ett papper och fastbunden ofvanpå locket: På locket lästes i tydligt prentade bokstäfver: Ömt älskade vin, Tillhör Johannes Andersson, eller Horngren, Försmå ej det en älskad hand dig skickat har, Låt ingen annån det få se, Upplös det sjelf, Johannes Horngren!t Den lycklige adressaten Johannes Andersson, som under tiden tillkommit och visade en lätt förklarlig nyfikenhet att lära känna beskaffenhe ten af den mystiska presenten, insatte till den ändan nyckeln i det på framsidan af skrinet befintliga nyckelhålet och vred omkring, — men kan var väl i brådskan något hårdhindt, det ville icke gåj utan skäret gick af. Johannes Andersson frånbröt då botten på skrinet, hvilken var fastsatt med små trinaglar. Då trädde ettinnehåll.i dagen, lika oväntadt som hemskt att åse, nemligen 3 skarpladdade pipor. Piporna, hvilka voro bildade af gasrör, voro instuckna med bakändarne i ett ekstycke, 3 å 4 tumifyrkant. Två af dem mynnade ut j skrinets framsida på hvar sin sida om nyckelhålet, och den tredje, som låg snedt öfver de andre, mynnade ut mot skrinets ena hörn. Då, såsom förut är nämndt, alla yttersidorna voro öfverdragna med papper, kunde naturligtvis hålen för mynningarne ej synas; det väl formade nyckelhålet var det enda, som varsnades. På baksidan af det omförmiilda ekstycket var ett lås anbragt, som skulle gifva eld. Detta lås hade åstadkommits genom delar afett gammalt bösslås, nemligen hane och fjedrar, som voro fastgjorde vid en liten fyrkantig jernplåt. Från låset utgick ett ganska konstmessigt giller, hvarigenom hanen hölls i spänning och som stod i förbindelse med en liten under nyckelhålet befintlig träslå, hvilken, så snart nyckeln vidrört densamma, ögonblickligen skulle satt hela mekaniken i rörelse och gifvit eld. I ekbiten var vidare insatt-en-eylinder med knallbatt; men som piporna lågo så. djupt, att denne icke kunde få något sammanhang med dem, hade i ekbitens ena ända borrats ett groft hål, som ingick till ett kring iporna bildadt tomrum; hvilket var fyldt med rut. Fänghål voro filade å piporna. Krutet uppgick i cylindern, så att om den spända hanen hade fått göra åsyftad verkan på knallhatten, så hade alla tre skotten gått på en gång, Att så icke blef förhållandet, derför harZman, som man finner, uteslutande att tacka den lyckliga omständigheten att nyckeln brast sönder. Hade: den rysliga anläggningen gått i fullbordan, så hade icke allenast Joh. Anderssons lif gått förloradt (ty vid försöket att öppna höll han mynningarne midt för bröstet), utan mer än sannolikt är alt olyckan kommit att träffa flera pergoner, enär alla husets innevånare stodo nyfikna omkring, under spind väntan att få se den rara klenod, som detta granna skrin antagligen innehöll. Påtagligt är nemligen att ej blott sjelfva skotten kommit att göra skada, utan äfven