Ett mördanslag af så utomordentlig
beskaffenhet, att man har svårt att tro på
berättelsen derom, har nyligen försökts mot
en person på Dal. Wenersborgs-Posten har
derom erhållit följande meddelande:
I henimanet Norra Hällan, Ferglanda socken,
tilldrog sig den 16 dennes på morgonen följande:
Eit fruntimmer, som först kom ut om morgonen
för att öppna förstugudörren, varseblef ett paket
på trampen som hade blifvit ditlagdt under
natten. Paketet var väl omslaget med snören
och innehöll ett litet skrin, omkring 12 tam långt,
9 tum bredt och 7 X 8 tum djupt, öfverklistradt
med papper å alla sidor och i hörnen med gula
remsor, så att det liknade en stor cigarrlåda.
Nyckeln var inlagd i ett papper och fastbunden
ofvanpå locket: På locket lästes i tydligt pren-
tade bokstäfver:
Ömt älskade vin,
Tillhör Johannes Andersson, eller Horngren,
Försmå ej det en älskad hand dig skickat har,
Låt ingen annån det få se,
Upplös det sjelf, Johannes Horngren!t
Den lycklige adressaten Johannes Andersson,
som under tiden tillkommit och visade en lätt
förklarlig nyfikenhet att lära känna beskaffenhe
ten af den mystiska presenten, insatte till den
ändan nyckeln i det på framsidan af skrinet be-
fintliga nyckelhålet och vred omkring, — men
kan var väl i brådskan något hårdhindt, det ville
icke gåj utan skäret gick af. Johannes Anders-
son frånbröt då botten på skrinet, hvilken var
fastsatt med små trinaglar. Då trädde ettinne-
håll.i dagen, lika oväntadt som hemskt att åse,
nemligen 3 skarpladdade pipor. Piporna, hvilka
voro bildade af gasrör, voro instuckna med bak-
ändarne i ett ekstycke, 3 å 4 tumifyrkant. Två
af dem mynnade ut j skrinets framsida på hvar
sin sida om nyckelhålet, och den tredje, som låg
snedt öfver de andre, mynnade ut mot skrinets
ena hörn. Då, såsom förut är nämndt, alla yt-
tersidorna voro öfverdragna med papper, kunde
naturligtvis hålen för mynningarne ej synas; det
väl formade nyckelhålet var det enda, som vars-
nades. På baksidan af det omförmiilda ekstyc-
ket var ett lås anbragt, som skulle gifva eld.
Detta lås hade åstadkommits genom delar afett
gammalt bösslås, nemligen hane och fjedrar, som
voro fastgjorde vid en liten fyrkantig jernplåt.
Från låset utgick ett ganska konstmessigt giller,
hvarigenom hanen hölls i spänning och som stod
i förbindelse med en liten under nyckelhålet be-
fintlig träslå, hvilken, så snart nyckeln vidrört den-
samma, ögonblickligen skulle satt hela mekaniken
i rörelse och gifvit eld. I ekbiten var vidare in-
satt-en-eylinder med knallbatt; men som piporna
lågo så. djupt, att denne icke kunde få något
sammanhang med dem, hade i ekbitens ena ända
borrats ett groft hål, som ingick till ett kring
iporna bildadt tomrum; hvilket var fyldt med
rut. Fänghål voro filade å piporna. Krutet
uppgick i cylindern, så att om den spända ha-
nen hade fått göra åsyftad verkan på knallhat-
ten, så hade alla tre skotten gått på en gång,
Att så icke blef förhållandet, derför harZman,
som man finner, uteslutande att tacka den lyck-
liga omständigheten att nyckeln brast sönder.
Hade: den rysliga anläggningen gått i fullbordan,
så hade icke allenast Joh. Anderssons lif gått förlo-
radt (ty vid försöket att öppna höll han myn-
ningarne midt för bröstet), utan mer än sanno-
likt är alt olyckan kommit att träffa flera per-
goner, enär alla husets innevånare stodo nyfikna
omkring, under spind väntan att få se den rara
klenod, som detta granna skrin antagligen inne-
höll. Påtagligt är nemligen att ej blott sjelfva
skotten kommit att göra skada, utan äfven