-—- AVÅå —
gången afsynade ett armband af smaragder
ringlande i skepnaden af en orm kring hen
nes hvita handlofve, och som utgjort glans
Punkten i de många julklappar hon erhållit
Tiotusen nio hundrade fyratio och tv:
riksdaler — räknade grosshandlaren —
och tyratiofyra skillingar banko. Vet du
min lilla Jacquette, att våra julaftnar bl
dyrare med hvartenda år. I fjol gick slat
summan till åttatusen banko.
Men det är ju ditt eget fel, min vän —
smålog : ftu Wachtel — hvarför ger di
också dina älskade så dyrbara presenter:
det här charmanta armbandet, hvad var de
det kostade, sa du?
Möllenborg ville nödvändigt ha två tu
sen -jemt, men jag prutade till nittonhun
drafemtio. Men det lär vara tt rampris
Engelskå ministerns fru har rått om sma
ragderna, fast hon bytt bort dem hos Möl
lenborg, som gjort sjelfva armbandet. De
är verkligen en lycka att komma öfver et!
sådant arbete till det priset. Jag hoppas
du begagnar det på nyårsbalen.
Naturiigtvis, min engel.
Ser du, en affärsmans fru är på sätt och
vis hans skylt. Man kan dömma till hans
bokslut för året af hennes nya smycken på
nyårsbalen. Du tar väl juvelsbroschen ser
ifjol, nu när du tillökat den med tre stora
britjantkläppar?
Naturligtvis, min engel.