-—AVÅå — gången afsynade ett armband af smaragder ringlande i skepnaden af en orm kring hen nes hvita handlofve, och som utgjort glans Punkten i de många julklappar hon erhållit Tiotusen nio hundrade fyratio och tv: riksdaler — räknade grosshandlaren — och tyratiofyra skillingar banko. Vet du min lilla Jacquette, att våra julaftnar bl dyrare med hvartenda år. I fjol gick slat summan till åttatusen banko. Men det är ju ditt eget fel, min vän — smålog : ftu Wachtel — hvarför ger di också dina älskade så dyrbara presenter: det här charmanta armbandet, hvad var de det kostade, sa du? Möllenborg ville nödvändigt ha två tu sen -jemt, men jag prutade till nittonhun drafemtio. Men det lär vara tt rampris Engelskå ministerns fru har rått om sma ragderna, fast hon bytt bort dem hos Möl lenborg, som gjort sjelfva armbandet. De är verkligen en lycka att komma öfver et! sådant arbete till det priset. Jag hoppas du begagnar det på nyårsbalen. Naturiigtvis, min engel. Ser du, en affärsmans fru är på sätt och vis hans skylt. Man kan dömma till hans bokslut för året af hennes nya smycken på nyårsbalen. Du tar väl juvelsbroschen ser ifjol, nu när du tillökat den med tre stora britjantkläppar? Naturligtvis, min engel.