Några nya taflor å Honst-
föreningens exposition.
Hr G. Ww. Palm exponerar en större
tafta: Utsigt af det inre af Stockholm med
Riddarholmskyrkan, sådan den var före bran-
den 1835. På knuten af en lägre byggnad
till venster på taflan läses: Riddareholms-
kanalen 1835. Tätt intill synes artistens
monögramm och årtalet 1869. Vyen tyckes
vara tagen från en liten upphöjning å Ströms-
borgs södra strand.
Målareduken är stor, men väl begagnad.
Vi se här många för fremlingen intressanta
och för svensken kära föremål. Riddarholms-
tornet och Riddarholmsbron tillhöra det
Stockholm som gått. Riddarhuset, Peter-
senska huset och, i a!lägset fjerran af fonden,
Katarina kyrktorn tillhöra det Stockholm,
som Gudilof! ännu finnes qvar.
Det var tisdagsmorgonen den 28 juli 1835,
klockan var straxt före 8, som det ovanligt
hastigt mulnade till öfver Stockholm. Ett
ganska kortvarigt oväder uppstod. Efter några
få svagare åskkvoallar, sågs en bländande
ljungeld, som ögonblickligen åtföljdes af en
hela stadens atmosfer häftigt skakande åska.
Öfverallt skyndade man till fönstren eller stan-
nade på gatan. Hvar och en trodde, att blix-
ten slagit ned tätt intill honom. Efter en
kort stund hördes ännu ett svagt mullrande
och snart blef himlen åter klar. Ovädret hade
knapt räckt en fjerdedels timma, men blef
staden mycket dyrt. Blixten hade samtidigt
slagit ned på Riddarholmstornets spets samt
Kungsholmstornets och Katarina kyrktorns
siffertaflor. På de sednare ställena blef eld-
skådan ingen eller ringa. Men snart spred sig
öfverallt i staden underrättelsen, att det brann i
toppen af Riddarholmstornet. På tornets åsk-
ledare hade några delar varit bristfälliga, och
åskstrålen blifvit, i följd af bristande konti-
nuitet hos ledaren, ledd rakt in i tornspirans
trävirke. Enligt andras uppgift skulle åsk-
ledaren först ba börjat 12 å 15 alnar under
tornets spets. Hurusom helst ansågs åskleda-
ren fullt betryggande och lärer hafva tillkommit
sedan kyrkan varit 2 gånger på 1700-talet ut-
satt för blixten. Ur en fyrkantigföppning på
spirans spets, några få alnar under kulan,
hvarpå det förgyllda korset hvilade, sågs fram
på f. m. en svag rök framkomma. Öppningen
kande då motsvara storleken af 1—2 vanliga
jernplätar. Referenten säg från!Munkbro-
hamnen den .svaga röken uppstiga ur torn-
spetsens södra sida och hörde nämnas, att
elden vore oåtkomlig för släckningsanstalter-
nas påverkan och att man derför vore betänkt
på att afsåga tornspiran. ) På tisdagsaftonen
lugnade man sig i staden med förtröstan att
all fara vore öfverstånden, men påföljande
dagens eftermiddag kl. vid pass half 5 kläm-
tade det ånyo. Tornets trävirke hade under
tiden kolats sönder. Elden forsade snart ur
det öppna tor:et som ur en ässja, under det
torutoppea med kors och tupp störtade ner.
Vid 7-tiden sågo vi den sista stommen af det
ståtliga, 145 anar höga tornet brakande störta
ned öfver sina massiva grundmurar tillsam-
mans med ett regn af brinnande bjelkar och
) Det anses, att riksmarskalken grefve Brahe,
gom, besynnerligt nog, ledde eldsläckningsanstal-
terna, motsatte sig denna, af en kapten Nyström
agna åtgärd.
Vi hafva någonstädes läst, att år 1700 upp-
klättrade kopparslagaren Nils Palm till toppen
af tornspiran, på små för ändamålet insatta jern-
pics med den förgyllda tuppen på ryggen.
Jppkommen till spetsen, satte han sig öfver kor-
set, fäste hanen deruppe, drog så en butelj vin
och et par glas ur fickan, drack deras majesti-
tös och rikets skål, kastade glasen ner, af hvilka
ft höom oskadadt till marken, samt begaf sig,
ned: ar till beslut på allt han äfven afskjutit tvenne
medhafda pistoler, helt lustigt ner igen samma
vär han gått upp. D.N.