Riksdagen; har i lördags afslutat be-
handlingen af det särskilda utskottets be-
tänkande öfver regeringens förslag till
antagande af vissa principer och åstad-
kommande af vissa förändringar i Sveri-
es landtförsvar.
Båda kamrarne hafva vägrat bifalla nä-
stan allt hvad regeringen föreslagit. För-
sta kammaren har dock för artighets
skull förklarat att det endast är för
närvarande, som den ogillat åtskilliga
af de vigtigaste delarne i förslaget.
Andra kammarens majoritet har under
de långa diskussionerna alldeles tydligt
uttalat genom hrr Liljencrantz, C. J.Bengts-
son, Jöns Pehrsson, Sven Nilsson m. fl.
att den alldeles icke vill veta af någon
förändrad organisationsplan, som medför
större kostnader eller andra bördor än
dem landet nu drager för försvarsverket.
Samma majoritet har ock förklarat sig
icke gå in på beväringsöfningarnes ut-
sträckande från 30 till 60 dagar, eller på
beväringsskyldighetens förlängande öfver
år.
Båda kammarne hafva (den ena med
53 röster mot 32, den andra med 85 mot
62 — således tillsamman med 138 röster
mot 94) beslutat, att icke begära fram-
egnade af något nytt organisationsför-
slag.
Man kan således hoppas att försvars-
frågan numera ej på länge skall borttaga
regeringens och riksdagens tid från det
angelägnare handläggandet af frågorna om
den civila statstjenstens reorganisation,
från undervisningsväsendets omdaning och
från de ekonomiska angelägenheterna,
hvilka framför allt hafva rätt till att vin-
na det största afseende.
HDet hördes på många af landtmanna-
partiet i andra knmmaren, att detta vill
blifva indelningsverket qvitt utan aflösning
och anser sig ega berättigadt anspråk
derpå, men deuna åsigts riktighet bekäm-
pades af många utmärkta talare och sy-
nes svårligen komma att finna gehör. I
gtrid mot nämnda partis sträfvande fat-
tades (i andra kammaren med 10 rösters
majoritet) det vigtiga beslutet att, om de
afsutna rusthållsregementenas och kå-
rernas nummer ej vilja före 1873 års slut
ingå på nya vakanskontrakter, skall rege-
ringen ega från dem indraga rusthålls-
och augmentsräntorna samt underkasta
dem ordinarie rotering.
Under de lifliga debatterna har ickeföre-
kommit någonting, som ger anledning att
betvifla, att kamrarne hysa synnerlig
aktning för den krigsminister, som med
stor uppoffring af sin beqvämlighet under
två år arbetat på att åstadkomma en god
lösning af försvarsfrågan — en fråga, som
dock aldrig kan lösas lyckligt på annat
sätt, än derigenom att monarkerna frivilligt
afstå från sina stående armfer eller folken
sjelfva genom revolution indraga både
monarker och armåer.