— 141 —
oegennytta, med beundran och hängifvenhet
hängde fast vid sin ordförande eller ban-
dets chef, såsom den alltid: humoristiske
Claeg benämnde honom.
Birger svärmade för de gamle skalderna
och filosoferna; Plato och Socrates voro
hans idealer. Han ingjöt hos sina vänner
och lärjungar sin egen brinnande kärlek
för de ;klassiska språken, och lärde dem
älska andan och innehållet såsom den ljuf-
liga kärnan sedan de genombrutit språkets
hårda skal. Också gjorde frimurarne sig
en ära af att ur minnet kunnå recitera de
skönaste stroferna af Virgilius, Horatius el-
ler Homerus, och man utsatte sins emellan
pris för de bästa öfversättningarne.
Den enda svaga sidan hos denna lilla,
i många fall efterföljansvärda akademi, var
dess hemlighetsmakeri. : Birger höll: strängt
på paragrafen om tysthetslöftet, och hans
egen mor fick inte en, gång, för exemplets
skull, invigas i mysterierna. Hon hyste
dock icke den ringaste fruktan för det my-
stiska sällskapet, ty hon egde för sin Bir-
ger det mest obegränsade förtroende, och
hon delade hans åsigt, att vänskapsförbun-
det lätt skulle upplösas, om främmande
elementer eller nya adepter deruti insläpptes.
Dessutom låg det för ynglingarne något
pint i omständigheten att de tillhörde ett
emligt sällskap och: att deras förbund re-
spekterades af deras egna föräldrar, utan