— 140 —
mien, och deniia skördade deraf så stora
fördelar, att sextetten snart blef ansedd
som ett kotteri, bestående af den oftentliga
skolans skickligaste disciplar. Kamraterna
förvånade sig på det högsta öfver detta
fenomen, och ville nästan åklaga frimu-
rarne för några Hemliga hexerier. De visste
inte hvilka ansträngningar det kostade Bir-
ger, att på en gång sköta sina egna studier
och sina vänners. Men också hade ingen
högre än Birger fått bekräftelse på sanningen
af den gamla satsen: docendo discimus.
Vännerna erkände också med största vil-
lighet, att deras hastiga fortgång på kun-
skapernas bana helt och hållet var deras
afgudade Birgers verk, och denne, der han
under studiesammankomsterna intog midtel-
platsen af den lilla cirkeln, undervisande
och med vänligt allvar uppeHållande discip-
linen, liknade nästan en ung Socrates bland
sina lärjungar.
Men äfven till manliga idrotter sträckte
sig förbundets öfningar; simningar om som-
rärna, fäktning och gymnastik om vintrarna.
Öfverallt. var Birger, — ehuru endast få
veckor äldre än sin närmaste man, Bruno —
den förnämste; men långt ifrån att yfvas
öfver denna fördel, ånsäg han det som en
vänskapenhg första och Keligaste pligt, att
på allt sätt göra de yngre Tämtaterna till
kitia jemulikar. — Ingenänder om dessa,
som klart genomskådade hans sällsyntg