sjöngo omsina älskarionors (ofta fälska) röda
eller .blofida lödkar:
De romerska skönheterna ombytte dessa pe-
ruker flera gånger om dagen; de hade sär-
skilda för morgontoa!stten, andra för den öf-
riga tiden på dagen, äfvensom för stora fest-
ligheter:
Data bruk bibekoll sig länge oanfäktadt till
år 692, då Coönciliet i Konstantinopel hotade
alla iden med kyrkans band, som buro falskt
hår. Tikväl bibehöll, detta allt oäktadt, den
falska hårprydnaäden sitt välde.
Petrus Lombardus benämner den, änviu i
tolfte århutfidradet, en förfärlig vanställving 4;
en fördömlig -oförskämdbet. — Alexander
ATESiäs (död 1245) och Barhardin de Bis: ne
förklofade den fören dödisynd; och dan he-
lige Paulinu3 försäkrade att Herren ekulle för-
ödmjäka de qvinnor, som buro sådana peru-
kör gedom att göra dem flintskalliga.
Damersa Jyssnade siutligen till alla dessa
anfällvörh artogoråter slöjan, som räckte ned
på skuldran och delte allt båret; drottuisgar
och prinsessor baro. deröfver ett diadsm, en-
kor deremot en hufvudbiadel, som betäckte
pannan; hängde ned-öfver kinderna och an-
sigtet sämt; skylde-halsen och bröstet. - Här-
efter. följdö modet af de slokiga hattarne, som
voro mycket breda och besatta med perior.
Usder Ludvig den sköne (död 1314) cch hans
efterföljare kom ho3 damerna huivudduken på
mölet, som bade utseende at en ofstlig :oc-
kortopp, från hvars spets en silkesslöja ied-
hängde; hvarvid Kårst alltid blef synligt.
Isabella af Bäjern, Oatl VI:s gemål, bar
mössa, formad i likhet med de i senare tiden
afi möänrersa begagnade tvågrantiga hattar;
från de starkt böjda kanterva härgde likale-
des en lång erdpeslöja ärda ned till lifvet.
Emedan hon, oäktadt krigsolyckan, icksa öfver-
gaf-denna-lyx; blef-hona-aolens volens inspär
rad. — Dessa höäfvödbysxgiader blefvo under
Carl VIIL en våning lägre, tills de under Lud-
vig XIII alldeles försvunno för att lemna plats
för ea enkel kapuckong.
Att döma af en klädedrägtsförordniog, som
rådet i Breslau kungjorde 1453, måste de då
brakligai mössozna hafva varit lika do förut
omnämnde tornen; ty det hette: item: frun-
timmerua. skola aflägga de stora oformliga mös-
sorna, och icke bära dem högre äa en half
aln, om dö Vija begagna sådana, och få ej
begagna Perlins- (Berliner-) mössor; den, som
bryter häremot, skall plikta en mark.t
Under Frans I började damerna att frisera
sig, och buro en spansk toque. Under Hen-
rik IV uppkom modet att begagoa puder.
År 1784, då de friarc politiska ideerna bör-
jada vina allt mer och mer terräng, blan-
dade sig äfyen-fruntimren deri och buro s.k.
4diskont kassa-battar; tills under republiken
och kejsardömet åter de grekiska moderna
blefvo he:rskande. Afven modet å la Graf,
hvilket emlångstid nissklädde damernas buf-
våden, shar blifvit jordadt. -Måtte så många
andra af vår 1ida missfoster medfölja det. och
endast dct verkligt sköna modet blifva be-
ståndande.