(Insändt.) Om religionsfrihetsfrågan. Man vet att grefve Erik Sparre, lagutskottets snillrike ordfötande, sökte på allt sätt motarbeta ett par vid 1868 års riksdag väckta motioner om religionsfrihet. Flere af utskottets-ledamöter -voro honom härvid behjelplige, under det desse herrar på samma gång försäkrade, att de gjorde allt för att få frågan nöjaktigt löst. De enfaldige vid riksdagen lyssnade till denna låt. Men riksdagen ralkades sitt slut och ännu hördes icke något betärkande af från ;lagutskottet rörande -religionsfrihetsfrågan. Dagens Nyheter tog nu iiu med saken och Iyckades,. understödd af några få liberala i utskottet, framtvinga betänkandet, men först i riksdagens elfte timma. Följden blef att utlåtandet återremitterades till lagutskottet — ett utskott, som då icke längre fanns. Det var att döda frågan. En liten episod under förhandlingarne i lagutskottet om religionsfrihetsfrågan må här omnämnas. Några frisinnade män tvungo, genom omröstning, grefve Sparre att föredraga ärendet till afgörande. Eter detta nederlag rusade hr grefven till dörren, förklarande på vägen dit, att han icke vidare ville leda öfverIäggningarae. n ledamot tillrättavlsade då herr grefven, som -gaf till svar att herrarne hade en vice ordförande att repliera på. Men efter nämnde le anmärkning, att äfven vice ordföranden kunde springa ifrån sin plats, fann grefve Sparre för godt att åter agera ordförande. Herr grefven visar humör. Na, vid 1869 års riksdag, hafva åter väckts tvenne motioner om religionsfrihet. Ungefär samma intriger i lagutskottet. Och för yttermera säkerhets skull importerar man i tidningarne : artiklar från utländska blad, i akt och mening att imponera på riksdagen. Så lästes helt nyligen i tidnicgen Wäktaren en öfversättning af en ur Allgemeine Eyangeliseh-Lutherische Kirchen Zeitung hemtad uppsats om katolska kyrkan i Sverige och orge, i hvilken öfversättning följande ord förekom a : Så länge lagarne af 1860) äro i kraft, göra de väl omvändelsen till katolska kyrkan nästan Omöjlig; men förslagen att afskaffa dessa lagar, som framställas vid hvarje riksdag, få tvarje gång allt flera röster med sig. Man hoppas derföre religionsfrihetens snara seger, till förmån för katolicismens insteg. Att Wäktaren skulle begagna sig at nämnde uppsats just nu, då det är fråga om att afskudda oss det religiösa oket, var naturligt. Men. man trodde icke att Wäktaren, under sitt bemödande att utilicera artikeln, skulle göra sig skyldig till uppsåtlig förfalskning. I-den katolska tidning, Wäktaren åberopar), heter det nemligepn, sedan der omtalats att allt flere och flere röster vid de svenska riksdagarne höja sig för religionsfriheten: Derföre är det att hoppas3, att den allmänna opinionen, som så bestämdt uttålar sig, slutligen skall förskaffa religionsfriheten seger. (schlässljeh doch den Sieg der Religionsireiheit sichern werde). Denna tirad har, som man ser, Wäktaren öfversatt sålunda : Man hoppas derföre religionsfribhetens snarat) seger, till törmån för katolicismens insteg. Dessa ord: till förmån för katolicismens insteg, utgöra Wäktarens falsarium. Vi fråga: hvarföre har Wäktaren, efter det den nu en gång skulle göra tillägg på fri ) De svenska kongl. förordningarne af den 23 Oktober 1860. ) Wäktaren åberopar en katolsk tidning, men glömmer nämna att han tagit artikeln ur ett prolestantiskt blad, som säger att det hemtat sin artikel ur Jahrb. z. Verbreitung d. Glaubens (1868 VID, Vi hafva för tillfället icke kunnat, ill verifieation, förskaffa oss den katolska tid;kriften, så mycket mindre som den ej finnes att tillgå i svenska bokhandeln och ej hålles af kongl. biblioteket. ) Mycket fri öfversättning af ordet schliissich (slutligen).