S———— mmm ————————-————— RE Första kammaren har inom en vecka tre gånger gjort sig högst förtjent af allmän ovilja. För det första voterade den med 113 röster mot 4 hela det äskade anslaget till armåns vapenöfningar, 884,000 rdr. Må folkets barn lefva utan undervisning, må det svälta, hufvudsaken är att konungamakten och byråkratien hafva en armå till sitt försvar! För det andra förkastade den det väckta förslaget om upphäfvande af det förödmjukande stadgande, enligt hvilket konungen förordnar ordförande i landstingen. Grefve Sparre, med mera odiplomatisk öppenhet än sanningskärlek, har förklarat att inom flere landsting icke funnits någon enda till ordförande lämplig ledamot och att derföre åt regeringen måste bibehållas rätten att utse ordförande utom tingets krets. Om detta hade varit sannt, skulle bristen kunnat afhjelpaspå det sättet att landstingen berättigats välja ordförande utom sig. De kunde ju utse landshöfdingen, ifall han egde tingets förtroende. Men så länge landstingen stå under regerings och landshöfdings förmynderskap, vinna de aldrig den auktoritet och sjelfkänsla som äro nödvändiga för att de skola kunna verka såsom de böra till länets båtnad. Slutligen har första kammaren i går, på samma hr Sparres yrkande, afslagit agutskottet tillstyrkande att öfverståthållarens sjelfskrifvenhet till ordförandeplatsen hos Stockholms stadsfullmäktige måtte upphöra. Första kammarens adliga majoritet har en gammal klockarkärlek för gjelfskrifvenheten. Första kammaren älskar makten. En stor del af dess ledamöter äro styrande eller förvaltande personer, De tyckas vara djupt öfvertygade att utan att styrandet och förvaltandet äro så vidt utsträckta, så vidt omfattande som möjligt skall embetsmannaklassen och dess barn förlora ianseende, i inkomster, i goda lägenheter till utkomst. Första kammaren är guvernemental i ordets flera bemärkelser. Den skall städse, så länge Qen Ar sämvansall gåsom nu, blifva en kompakt kolonn af motståndare till de styrda, när dessa önska i ett eller annat afseende öfvergå till sjelfstyrande. Derföre här ock Jöns Pehrsson från Sunnerbo i går väckt motion om en förändring i gällande riksdagsordning, åsyftande någon modifikation i första kammärens konservativa karakter. Han yrkar att valbara må blifva de, som ega till 40,000 rdr taxerad fast egendom eller 2,000 rdis årlig inkomst; att valen skola ske för 6 år i stället för 9; och att första kammarens ledamöter må erhålla lika arvode med den andra kammarens. Motionen, om den vunne framgång, skulle troligen medföra den goda frukten, att första kammåären blefve något mera folkligt sammansatt än den nu är, utan att ändock blifva alldeles lik andra kammaren. sr I den sistnämnde kammaren bröto i går partierna i temligen starka vågor. Såväl denna kammare som den första beslöto ätt välja en ny fullmäktig Riksgäldskontorets styrelse efter den fss utsedde och derefter aflidne Wirsån. — essförinnan NN emma