Några ord om utvandrings-
agenter.
Utan att vilja puffa för det ena elier an-
dra kompa:iet, den ena eller acdra agenton,
och lårgt ifrån att vilja föranleda till att nå-
gon menniska utvandrar, hvilket åtminstone
för den mindre kunniga allmogen är ett myc-
ket betänkligt företag, skola vi fästa upp-
märksamheten på den väsentligaste skilnaden
som finnes mellan ntvandringsagenter.
Ett slag är agenterna förgjordförsäljnings-
bolag.
Ett annat elsg är egenter förfångfartygs-
bolag.
Agenter af båda slagen kunna vara redbara
och välmenande män, som icke vilja förleda
någon menriska ett utvandra, utan att hon
har någorlunda säker utsigt och tillräckliga
medel för att berga och förkofra sig derute.
Men af de tvenne olika arterna af bolag:
jordförsäljningsbolag och ångfartygsbolag, har
det förra slaget ett eget intresse att förskaffa
till Amerika företrädesvis personer, som besitta
både kapital och arbetskraft; det åtager sig
icks gerna att till Amerika öfverföra andra
personer än sådane, som kunna betala passa-
gen ända till en gifven plats i det inre af
landet ock derjemta göra en afbetelning på
ett stycke jord, som tillhör bolaget; bolaget
måste se till alt erhålla sådane köpare, om
hvilka det med någorlunda sannolikhet kan an-
taga att de skola blifva i stånd att göra vi-
dare afbetalviogar på den köpta jordiotten
och att der slå sig ut, ty hvarje bebyggare,
för hvilken det går väl på den nya jorden,
är ett lockmedel för hemmavarande slägt och
vänner att komma efter och köpa mera jord
af samma bolag, äfvensom han är ett stöd
för hvarje annan nykomling och medelbarli-
en eiler omedelbarligen bidrager till upp-
omsten af en koloni och en stad, der jord-
värdet stiger i samma mån som betolkningen
— allt till jordbolagets fromma med af.eende
på den qvarvarande osålda jorden.
Ett ängfartrgsbolag har deremot icke den
minsta anledning att göra afseende på huru
beskaffade dess passagerare äro. . Ett bolag,
som håller åvgfortyg i gång mellan Amerika
och Europas frågar lika litet efter sing pas-
sagerares omständigheter, som bolaget för
farter mellan Stocktolm och Lybeck, Noirs
köping och Gö:eborg, Stockholm och Mapa-
randa, eller hvilka städer som helst, gör det.
Att passageraren betalar sia bestämda afpift,
är det önda bolaget bekymrar sig. om. Dessa
stora transatlautiska ångfartygsbolags agen-
ter i Sverige och andra stater hafva säledes
alldeles intet annat uppdrag, än att anskaffa
påisagerare, och för hvarje passagerato de
anskaffa erhålla de af ångfartygsbolaget en
viss provision, varligen 20 1dr för follvuxna.
De förskaffa paxsagersre på samma sätt som
en skeppsmäklare skaffar last åt fartyg, och
passagerarno behöfva för dem icke stå i an-
nat ljus än en bal kaffe etler bomull. Passa-
gerarne må sjelfva se sig före om det är rätt
och klokt att utvandra till Amerika eller icke.
Dermed har agenten ingenting att beställa
Han mottager 135 rdr och besörjer för den
summan hvem som vill till Newyorks hamn
samt landsätter honom der. Huru det går
för passageraren — om denao har medel att
fara från Newyork till det inre aflandet eller
icke, det vidkommer agenten lika litet, som
någon ångfartygskapten i Sverige frågar ef-
ter hvart hans passagerare taga vägen eller
hvad de hafva i kassan när de lemna hans
fartyg.
Det kan förskomma att ångfartygsagenter
äro så beskedliga menniskor, att de afråda
folk, som avmäla sig hos dem, från att ut-
vardra, och då äridetta mycket ädelt hard-
ladt; men det vore för mycket begärdt att
alla agenter skulle öfver hufvud tagetsförfara
så, Stydekförlorarju 20 rår för hvarjejmenni-