rade på nedra botten i huset åt gatan.
Föröfrigt beboddes egendomen nästan ute-
slutande af åldriga representanter af det
täcka könet, så att Ripa hade rätt då han
en gång i misshumör försäkrade madari
Jahnke, att -hennes hus var ingen fridens
boning. C :
. Familjen Sigurdsson var emellertid tem-
ligen isolerad från de öfriga, ty deras lila
stenhus, — innehållande två rum och kök
Jemte det mångomordade lusthuset, en sorts
kallkammare, som hängde fast vid loka-
len, — var nästan helt och hållet omgifvet
af trädgårdstäppan.
Ar madam Jahnke tvärt och fast öfver-
intygad på, att det verkligen var en menni-
ska, som confojerade sej fram utåt planket?
. Ripa hade den originella vanan, som dock
icke är så ovanlig hos folk af hans klass,
att vid alla vigtigare tillfällen eller då det
gällde att imponera, samt isynnerhet under
samtal med så kalladt bättre folk, till-
krångla språket så mycket som möjligt och
illustrera det med främmande ord, hvilkas
betydelse oftast icke det ringaste passade
till den: tankegång de skulle göra fattligare.
Ar madam Jahnke öfverintygad på att
det var en menniska?
Och Ripa öppnade sina båda osynliga ögon,
stunden. till ära, och stirrade på husvärdin-
nan med -en:siares allvar. - .