al FELT rr ATI RK IR lås ål ån TRI IL KAR
på möjligheten för vår industri att hålla jemna
steg med denna ensidiga utveckling.
Vi byggde på detta vis stambanor för tu-
rister och utlandets kollygods, konsumtions-
banor :i stället för produktioasbanor, stamba-
nor utan grenbanor,, och stå nw handfallna
öfver att dessa nakna stammar icke bira
hoppets :löf; långt mindre verklighetens fruk-
ter. Vi likna en odlare, som kostat ut stora
pengar på djupa affoppsgrafvar, men ännu ej
tagit upp ett enda backdike. Enda möjligheten
att förränta dessa ofantliga odlingslån och
vinna det resultat, vi med vårt arbete åsyf-
tat, är att kraftigt fortgå så att hela kärret
blir upptaget, ty eljest skall frosten från de
sidkindta: delarna snart förderfva äfvån den
mest lofvande skörd på den torrlagda mar-
ken, Afstannar dikningen under några år,
såsom några af jordbrukarens mostrar och
tanter tillrädt,. växer marken full med ung-
skog och arbetet måste göras om, ifall de
redan hårdt. medtagna krafterna. sådant
tillåta. Troligare är då att patron får ge
sig af till. Amerika, tröstande sig med att
åtminstone derigenom prest och klockare få
mindre inkomster och grannarne ökad fattig-
vård, då den feta nyodlingens fullständiga
ET skulle gifvit honom rikliga medel
till ökad välmåga och litet öfver till tjenste-
männens aflöning.
Vi: tala nu stort om oerhörda besparingar
genom-embetsmännens decimering, men skola
derigenom blott öka den allmänna arbetslös-
heten, om vi ej samtidigt utveckla vårt land,
så ätt dessa få arbetsförtjenst på annat båll.
Under. de sju feta åren vid början af 1850-
talet klagades allmänt öfver snart inträffande
brist. på: tjenstemän; emedan alla yngre för-
mågor då ville egna sig åt industrien och
näringarna. Lyckliga vi, om då här funnits
en klok och sparsam Josef till finansminister,
som vetat spara till kommande mägra år.
Vi hade. då kunnat hafva lika lång sträcka
jernväg som nu färdig utan ett öres utländsk
skuld, samt äfven varit fria från dessa gräs-
hoppsvärmar af nya embetsverk och byrå-
kratiska institutioner, som nn -blifvit! en stat
i staten och jemte en tryckande:statsskuld
äro vårt enda minne från den goda tiden.)
Gif blött industrien ny flygt, skola embets-
männen minskas af sig sjelfva, ty med vårt
oberoende folklynne vill man heldre vara sin
egen, än tjena, äfven. om: det är i statens
tjenst.) S
Sannt är, av aen Sparreska spoknlationen
utgår från förutsättningen att det skulle vä-
sentligt befrämja landets välstånd, om man
anlade inom femton år nyå 100 mil jernväg,
till större delen genom trakter, hvilka nu pro-
ducera mycket litet: Sådana öde trakter
äro Grängesbergets, Norbergs och Dannemöra
malmfält, hvilka med aina kringliggande bergs-
lager på 130—140 qvadratmils vidd nu knapt
tillverka två millioner centner jern!), men som
efter anläggande af 41 mils jernväg för 33
millioner rdr i stället ll kunde tiodubbla
sin tillverkning, hvårpå nettovinsten, som nu
är nästan. ingen; då genom till nära hälften
minskad tillverkningskostnad blir 2,—1 rdr
pr centner, och dessutom sprida malm till
oerhörda skogstrakter i Norrland; -Smålard
och Östergötland — för att ej tala om Fin-
iand — förvandla hela landskap er till bergs-
3) Öfverdrifvet! Vi ha väl ock stora jordsträc-
kor. nyodlade -eller förbättrade; landsvägar, an-
lagda, strömmar: rensade; fabriker och ångbåtar
byggda, elementarläroverkshus uppförda, folksko-
lorna förbättrade o.s.v:
41) Väl om så vore; men det är icke så och
blir det ej heller, så länge regent och hof hålla
den militära och civila hierarkien så högt uppe
i räng öfver dö producerande samhällsmedlem-
marne. Kg
dgsttäirbekräftar ju Insofullkomligtvårt yttrande.
mm —EEEEERNATSRNTNANANNTEENNT er SNSRNRR