ee 130 — Gubben Ripa bodde i ett gammalt träruckel, tillhörande samma gård, i hvilken notarien Sigurdsson, Birgers far, kämpade mot armodet och slutligen mot döden. Gubben Ripa hörde till en högst ovanlig klass af vedsågare, ty under hans flitiga händer växte vedtrafven på ett förunderligt sätt allteftersom han dividerade de stora träna till små med sin kraftiga yxa. Detta hade också mer än en gång förvånat såväl notarien som hans fru. Men gubben Ripa begrep ingenting af hela hexeriet, såsom han kallade det, och skyllde alltid på gårdens tomte, som bestämdt om nätterna bar några bördor ved till den fattiga notarien. För den, som kände till, att gubben Ripa varit kusk hos fru Auroras föräldrar, och att han sett henne som barn under salig barons välmaktsdagar, kunde misstankan om grannlagenhetsoch tacksamhetskänslor hos f. d. kusken lätt leda till gissningar, att Ripa och gårdstomten voro en och samma person; men ännu hade intet Öga lyckats speja ut, när gubben var stadd i sina välgörande smuglerier, och alla förmenanden åt detta håll gendref han med den fräckaste panna. Fru Aurora anade dock slutligen sammanhanget och välsignade i sitt hjerta det fina sinnet under det grofva skinnet, medan hon då och då sökte gälda sin skuld