ee 130 —
Gubben Ripa bodde i ett gammalt trä-
ruckel, tillhörande samma gård, i hvilken
notarien Sigurdsson, Birgers far, kämpade
mot armodet och slutligen mot döden.
Gubben Ripa hörde till en högst ovan-
lig klass af vedsågare, ty under hans fli-
tiga händer växte vedtrafven på ett förun-
derligt sätt allteftersom han dividerade de
stora träna till små med sin kraftiga yxa.
Detta hade också mer än en gång förvånat
såväl notarien som hans fru. Men gubben
Ripa begrep ingenting af hela hexeriet, så-
som han kallade det, och skyllde alltid på
gårdens tomte, som bestämdt om nätterna
bar några bördor ved till den fattiga no-
tarien.
För den, som kände till, att gubben Ripa
varit kusk hos fru Auroras föräldrar, och
att han sett henne som barn under salig
barons välmaktsdagar, kunde misstankan
om grannlagenhets- och tacksamhetskän-
slor hos f. d. kusken lätt leda till giss-
ningar, att Ripa och gårdstomten voro en
och samma person; men ännu hade intet
Öga lyckats speja ut, när gubben var stadd
i sina välgörande smuglerier, och alla för-
menanden åt detta håll gendref han med
den fräckaste panna.
Fru Aurora anade dock slutligen sam-
manhanget och välsignade i sitt hjerta det
fina sinnet under det grofva skinnet, me-
dan hon då och då sökte gälda sin skuld