ö—— istvåtrittrsm — - —
Det är med oss såsom troligtvis med de
flesta af våra läsare, ätt vi intressera oss mest
för hvad gom händerf och sker i vårt eget
land, i vår egen: stad, bland våra landsmän
och bröder. Först i andra rummet egna vi
uppmärksamhet åt tilldragelserna derute på
den stora politiska skådeplatsen, der hufvud-
rollerna utföras af Napoleon III, Bismarck,
Serrano, Grant 0. 8. Vv.
Riksdagen har under de sednare veckorna
arbetat alltför flitigt, hr Jöns Pehrsson och
hans kamrater ha talat och voterat alltför
mycket om angelägenheter som, af naturliga
skäl, ligga oss närmast om hjertat, för att
vi skulle ha kunnat på samma gång iorymma
mer eller mindre ovigtiga utländska notiser
inom : våra; liksom allt menskligt, begränsade
spalter. Vi säga ovigtiga; ty intet af större
intresse har posten från utlandet på sista
tiden haft att meddela. I Spanien är visser-
ligen för närvarande ställningen kritisk nog,
och vil skola i ett kommande onmmer redo-
göra för hvad cortes redan uträttat. Ännu
har man emellertid icke hunnit till den af-
görande stunden; men partierna gruppera sig,
striden förberedes, spänningen är stor.
Vi inskränka oss för dagen till några re-
flexioner, som en blick på förhandenvarande
förhållanden i Europa ovilkorligen framkalla
— reflexioner af den gladaste art, och som
vi derföre så mycket heldre meddela våra
läsare.
Vi nämnde nyss Spanien; vi återkomma
dit igen för att yttra endast ett par ord.
En revolution har här försiggått; hvem kunde
tro att denna skulle aflöpa så lugnt, hvem
kunde föreställa sig att en nation, som pre-
ster och politiska äfventyrare under århun-
draden gjort allt för att förderfva, och hos
hvilken just till följd häraf de fördomar, hvar-
emot den nyare tiden med all kraft drager i
härnad, slagit de djupaste rötter — hvem
kunde föreställa sig att denna nation skulle
vara i stånd att, såsom har skett, med sans
och fördragsamhet samlas kring frihetens ba-
når för att uppföra en ny samhällsbyggnad?
Spaniens folk har hittills åtminstone — och
vi hoppas att de nära förestående händel-
serna icke skola jäfva detta vårt omdöme —
visat sig vara mera kapabelt att bestämma
öfver sig. sjelf och sin styrelse än fransmän-
nen för tjugu år sedan. Häri se vi ett bevis
på de kraftiga verkningarne af den helso-
ringande vind, som nu blåser öfver jorden
och förer frihetsprincipernas frön omkring
till. alla länder.
Vända vi blicken till England, så fiona vi
äfven bär inflytandet af samma underbara
kraft. Utan något våldsamt störande af det
bestående, bar i detta land en ytterst aristo-
kratisk vallag afskaffats och i dess ställe en
åtminstone i grundsatsen demokratisk blifvit
antagen. Likväl har ingen af dessa omstört-
ningar inträffat, som förutsades af reformens
motståndare. Allt har gått sin jenna gång,
likarom förr; men man är nu stadd på rätta
vägen, den som småningom leder till en oför-
falskad demokrati.
Mellan dessa båda ytterligheter, Spanien
ochEngland; befinna sig Europas alla öfriga
stater — enhvar sysselsatt med att reformera
siva institutioner. Tyskland och Österrike
ha upphört att vara skådeplatsen för en dy-
nastisk-klerikal reaktion, som på allt sätt
sökte hålla folket i mörker och beroende.
Österrike, hufvudhärden för ett. presterligt-
absolutistiskt system, som utspände sitt nät
öfver alla kringliggande folk, håller nu som
bäst på med ett reorganisationsarbete, hvars
välsignelsebringande frukter redan börjat träda
i dagen. Stätsmännen ba insett att den enda
möjligheten för detta rikes bestånd låg just
i ett erkännande och förverkligande af de
demokratiska . principerna, hvilket snart de
flesta andra länders styresmän ocksål torde