terister sen i fjol till såna der dränknings-
mandater. All färgen går af dem. Nej, stopp
lite, Erik Hallin! Du kan låna fattigprinsens
hundratjugu hufvudlösingar, som han köpte
af mig för fem skilling och två af hans
mammas knäckkarameller; du kan låta dem
bli dränkta, men icke mina vackra gossar.
Och Bruno makade under ett uttryck af
sårad stolthet med ett väldigt tag hela
persiska armåen ner i sin mössa, medan
Mauritz, Leonidas öfverlycklige represen-
tant, uppgaf ett hurrarop i segerglädjen,
då några Perser hals öfver hufvud ramlade
ned på golfvet.
Alla Leonidas vänner och bundsförvand-
ter instämde i jublet, utom fattigprinsen,
som med rodnande kinder och tårskimrande
ögon försigtigt hopplockade sina föraktade
hundratjugu hufvudlösingar.
SFattigprinsen var en gosse på omkring
tolf år, den äldste i. sextetten, likasom den
kunnigaste: ett vackert barn med bleklagd,
men icke sjuklig hy, så fin, som vore den
väfd af liljor. Ett par stora mörka ögon
af en färg, som man ej visste om den
skulle kallas svartblå eller svartbrun, så
obestämd var den, kransades af långa svarta
ögonhår, hvilka skänkte den barnsliga blic-
ken ett djup, som vore den en tänkande
mans. Mörkbruna lockar fladdrade i vac-
ker oreda kring den mjellhvita nacken, och
den starkt och smidigt byggda barngestal-