sinien med leinadSteCcEning.
Litet mera om frimurarnes
vapenvakt.
Vi erhöllo i går följande skrifvelse, som
torde intressera många läsare:
Min herre!
Det är löjligt att se huru tidningen Fäder-
neslandet för i dag söker inbilla allmänheten,
det eder uppgift om vapenvakten i riddar-
holmskyrkan natten mellan torsdagen och fre-
dagen uti sistl. vecka är en så kallad anka
och saknar all grund. Undertecknad, sjelf
frimurare af tionde eller s. k. purpur-graden,
samt fordom embetsman inom orden, får dock :
för Eder nämna, att nästan hvart enda ord
uti eder uppgift är sannt. Endast derutinnan
har ni begått ett fel, då ni säger att vakten
utgöres 3 nätter. ) Det kan hända att så
varit fordom; nu räcker den endast några
timmar (denna gång från 9 till 2) under en
natt. Denna vakt har, såsom ni riktigt upp-
gifvit, icke sedan början af 1820-talet)
hållits uii riddarholmskyrkan, utan i landt-
logens lokal uti ordens hus. Att na öka det
barnsliga uti hela tillställningen med det våd-
liga af 5 timmars vistande uti en oeldad kyrka,
är ganska betecknande för tiden och den höge
person, från hvilken påhittet utgått, och på-
minner mycket om hertig Carls af Soderman-
land dagar.
Novicerne voro, alldeles såsom ni uppgif-
vit, 9 till antalet, och deriblard vågra af Svea
lifgarde. Baron Beck-Friis vid Litgardet till
häst tjenstgjorde ock i egenskap af Srorcera-
monimästare och öfverstelöjtnanten vid artil-
leriet Maite Leopold RoosPsåsom varande
Senior Noviciorum. FStenarse å de kungliga
grafvarna voro aflyftade, grafdörrarae öpp-
nade, och försedde med blindiyktor wppvak-
tade de blifvande tempelriådarne de rögst
och högt-salige, främst deribiand Carl XIII.
H. K. H. Hortigen af Östergötland, alltid på-
passlig och nitisk, äfven cå när hans kall,
såsom nu, icke fordrar det, infann sig om
natten i kyrkan. Hela tiden måste tillbringas
på stående fot och kosten utgjordes endast
af bröd och vatten. Efter utståndna mödor
intogos dock mellan 2—3 förfrisknivgari Fri-
murarehuset.
På fredagsatton upptogos dessa olyckliga
varelser till riddare i Jesu Christi heliga
och fattiga Teripelorden.
Stockholm den 24 mars 1869.
Preoefectus Capit:s.
Red. vill tillägga den erinran att det
är icke Frimurareorden ensam som be-
drifver sådant tokeri som det här anförda,
utan äfven flera andra ordnar inom vårt
för allt ordensväsende vurmande samhälle.
Det vore ock en orättvisa att icke er-
känna att Frimurareorden utöfvar den
mest storartade och omfattande välgören-
het, fastän få utom orden veta det. Men
det vore vackert om tillgångar till denna
välgörenhet kunde insamlas utar sådane
medel som de nu använda.
) Detta sades icke bestimdt ha skett, ty vi
hade icke sett det, utan antogs ha egtrum. Det
var oss icke då bekant att mildring medgifvits.
4) År 1822. D. N.
t——
Utfäst belöning. Södermanlands läns
brandstodsbolag har lofvat k tala 500 rdr till
11. vv rå a