ej tillfälle att I tidningsartiklar genomgå en kurs i nämnda ämne med hr Gi 8. Men nu till några jemförelser : Om man tänker sig en vagn konstruerad med två motoriska hjul, hvilka, utan att sjelfva kunna sänkas, rulla på bakhjulen och som hafva fixerad rörelsepunkt samt vidare att fämnda hjul förmedelst en öfver dem fästad spänd fjeder bringas att trycka på bakhjulen, så har man alla vilkor uppfyllda för att niimnde vagn skall hafva samma utmärkta egenskaper som den Ericssonskä. Men emedan en vagn, der de motoriska hjulens tryckning åstadkommes genom en fjeder, ej behöfver lastas för att de Motoriska skola verka framdrifvande på vagnen och då med lasten naturligtvis äfven dess för rörelsen hinderliga verkan saknas, så borde nämnde vagn kunna fortskaffa sig sjelf. Om fjedren vore mycket stark borde vagnen t. 0. m: Tiksom ett lokomotiv kunna draga betydliga tyngder efter sig. Huru dumt när insändaren förra gången föreslog, att hr G. 8. skulle sjelt draga en Omnibus: han kunde ju spänna en vagn sådan som den föreslagna före Omnibusen, så kunde han få åka äfven sjelf. Hr G: Si talar i sista insända artikeln om att tyngden skalle få en uppflyttning hos en person; gom åpringer på tunua. Den som uppträder inför. allmänheten i dylika ämnen borde likvisst kunna göra skilnad emellän tyngd och tyngdpunkt. Hvad som likväl mest förundrar insändaren, är att. Aftonbladet ej tyckes hafva tillgång att rådfråga någon person, som förstår sådana saker som denna, så att dylika uppsatser som hr G. BS. ej intoges, till skam för den allmiinna bildningen i landet. Och hvilka tankar skall utländningen sedan få om industrien hirstädes, då han ser dylika dårhusmässiga törslag förordas i en af landets-mest ansedda tidningar? Till. slut -lyckönskas hr G. 9: till att hafva upptäckt fakta, som ingen menniska förut haft en ringaste aning om, och insändaren ville gerna värdera dem såsom svenska framför det som kan vara sämre hos utländningen; insiändaren tror t. o. m. att något riktigt praktiskt kunde af nämöbde fakta uppkomma, blott de j hade det felet att strida mot allt sundt förnuft. J. Ö. Sa a ot rt rn sm TT AV ve sren str orlåRRAR Er ER AR DU ET TR ere Re Vi