ej tillfälle att I tidningsartiklar genomgå en kurs
i nämnda ämne med hr Gi 8. -
Men nu till några jemförelser :
Om man tänker sig en vagn konstruerad med
två motoriska hjul, hvilka, utan att sjelfva
kunna sänkas, rulla på bakhjulen och som
hafva fixerad rörelsepunkt samt vidare att
fämnda hjul förmedelst en öfver dem fästad
spänd fjeder bringas att trycka på bakhjulen, så
har man alla vilkor uppfyllda för att niimnde
vagn skall hafva samma utmärkta egenskaper
som den Ericssonskä. Men emedan en vagn,
der de motoriska hjulens tryckning åstadkom-
mes genom en fjeder, ej behöfver lastas för att
de Motoriska skola verka framdrifvande på
vagnen och då med lasten naturligtvis äfven dess
för rörelsen hinderliga verkan saknas, så borde
nämnde vagn kunna fortskaffa sig sjelf. Om
fjedren vore mycket stark borde vagnen t. 0. m:
Tiksom ett lokomotiv kunna draga betydliga tyng-
der efter sig. Huru dumt när insändaren förra
gången föreslog, att hr G. 8. skulle sjelt draga
en Omnibus: han kunde ju spänna en vagn så-
dan som den föreslagna före Omnibusen, så kunde
han få åka äfven sjelf.
Hr G: Si talar i sista insända artikeln om att
tyngden skalle få en uppflyttning hos en person;
gom åpringer på tunua. Den som uppträder in-
för. allmänheten i dylika ämnen borde likvisst
kunna göra skilnad emellän tyngd och tyngd-
punkt. -
Hvad som likväl mest förundrar insändaren, är
att. Aftonbladet ej tyckes hafva tillgång att råd-
fråga någon person, som förstår sådana saker
som denna, så att dylika uppsatser som hr G.
BS. ej intoges, till skam för den allmiinna bild-
ningen i landet. Och hvilka tankar skall ut-
ländningen sedan få om industrien hirstädes, då
han ser dylika dårhusmässiga törslag förordas i
en af landets-mest ansedda tidningar?
Till. slut -lyckönskas hr G. 9: till att hafva
upptäckt fakta, som ingen menniska förut haft
en ringaste aning om, och insändaren ville
gerna värdera dem såsom svenska framför det
som kan vara sämre hos utländningen; insiän-
daren tror t. o. m. att något riktigt praktiskt
kunde af nämöbde fakta uppkomma, blott de
j hade det felet att strida mot allt sundt för-
nuft. J. Ö.
Sa a ot rt rn sm TT AV ve sren str orlåRRAR Er ER AR DU ET TR ere Re Vi